Tröttheten är total

 Och där precis sa min kropp att jag behöver sova. 

Sen i tisdags har jag varit ensam på nätterna med barnen. Jonas har hjälpt mig på morgonen sen med att ge antingen Gabriel eller Mikael frukost men sen får jag klara mig själv. Dagarna går verkligen i ett - mat till en av grabbarna och sen den andre. Pumpa en lite stund, mat till mig. Sen byts det blöjor och sen börjar det i princip om från början igen. Att mata Mikael tar ett tag. Först ska vatten värmas, sen mjölken. Bröstmjölk ska ju inte värmas i micro utan i vattenbad. Sen kan man sätta sig och räkna med minst 30 minuter. Om han somnar blir det blöjbyte mitt i, annars tar man det efter. För att han inte ska kräkas så får man också sitta still i uppemot 20 minuter efteråt. Så räkna åtminstone 90 minuter på bara Mikael. Så när man väl är klar med honom, ja då är det dags för Gabriel. Och eftersom jag inte får äta samtidigt som honom, om jag äter något annat för ibland blir det ju inte rester som räcker både till honom och mig, ja då får jag äta efter honom. 

Hur som helst, när Jonas sen går upp vid 14 och tar grabbarna är tanken att jag ska lägga mig, men jag kommer aldrig till sängen före 15.30 vilket gör att jag får sova maxa 1 timme. Det tar ju en liten stund att komma ner i varv. Jag hade behövt vila lite längre än så.

Så för att sammanfatta så ser min sömn ut som följande: 1-2 timmars sömn innan Mikaels matning mitt i natten. 1 timmes sömn innan han vill ha närhet och vill ligga i min famn. Sen fortgår ca 40 minuter där jag slumrar lätt med Mikael i famnen, men minsta rörelse eller ljud väcker mig. 

Från ca 07 är jag sen vaken konstant till minst 15.30, sover kanske 1 timme, sen är jag vaken igen till det är dags att lägga sig. Jag tänkte lägga mig vid 22 men eftersom Mikael har för vana att vilja äta runt 23, har jag väntat med att lägga mig till dess. Och några av nätterna har han inte ens velat äta förrän vid midnatt, då är det kämpigt. Men eftersom det är lättare att mata honom i fåtöljen än i sängen, vill jag gärna vara kvar en våning ner, där har vi ju allt vi behöver för matstunden. 

Så vad blir det? Knappt 3 timmars sömn plus 40 minuter slummer på natten. Sen vaken en hel arbetsdag för att sova en timme för att sen vara vaken mellan 5-7 timmar beroende på Mikael. Sen börjar det om igen. Någon natt har jag sovit en timme mer, men i runda slängar ser det ut så här. Jonas då? Ja han kommer hem från jobbet, somnar någon gång vid 8 och sover sen till 14. Sex timmar. Det är nog lite för lite när han jobbar, men eftersom han får sova alla sex timmar i ett svep, får han väldigt mycket vila. Han får mer sömn vid ett tillfälle än jag får på ett helt dygn. Varför? Jo men han måste ju jobba...
Att jag tar hand om två småttingar, plus att jag är den som lagar mat i familjen, spelar ingen roll. Jag är även den som handlar (oftast åker vi båda men jag försöker åka själv med för att det ska gå fortare). Jonas tvättar oftast men det blir mest tvättat om jag säger till när det ska tvättas, annars tar det lång tid mellan varven. Så även om han gör det, måste jag påminna många gånger om att det är inte bara hans kläder som ska tvättas. Städar gör vi knappt nu. Drar över våningen med dammsugaren när man kommer ihåg det ungefär.

Det är märkligt att vi mammor ska sätta hela vår existens på paus, medan papporna ser ut att kunna fortsätta sina liv som tidigare. Självklart vet jag att det är tufft med nyfödda i familjen, det är ju min tredje, men trots att Jonas nu då varit med en vända innan och dessutom fått vara själv i fyra veckor med Gabriel, har han inte insett hur lite jag sover. Eller han visar det inte i alla fall. När jag inte gick upp direkt idag på morgonen var hans kommentar "ja jag måste ju sova". Helt ärligt hade jag glömt att han skulle jobba idag, men samtidigt blev jag vansinnig. Vi gick och la oss samtidigt, han vet att jag inte sovit jättemycket mer än honom, ändå förväntar han sig att jag bara ska kliva upp och ta barnen hela förmiddagen. Han räknar iskallt med att han ska få sova sin tid, thats it. Och självklart ska han få det, jag är inte trög. Men det jag blir förbannad på är att han anser att jag bara ska acceptera att han ska sova och det är på morgonen. Vad hade hänt om han hade gått upp i säg två timmar, för att sen sova i sex timmar? Då har han fått sova det han sov under natten plus dom extra på dagen. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag svarade honom men det var något i stil (TROR JAG) med att båda barnen är vakna och skriker, hur ska jag fixa det själv? Så han gick upp och gav Mikael mat medan jag tog Gabriel. När jag väl pumpat och matade Gabriel, fick han gå och lägga sig. Men lika självklart som det är för honom att han ska få sova, lika självklart är det för honom att jag ska ta barnen när de skriker just för att han ska sova. Det var inte självklart att jag möjligtvis behöver hjälp för att det ska bli smidigare, och för att jag ärligt talat inte ska ramla ihop av trötthet. Men jag antar att Jonas glömt bort att nyfödda är vakna på nätterna. Jag får väl hoppas att Mikael snart sover hela nätterna precis som sina bröder. Både Lucas och Gabriel sov ju hela nätter redan vid 3-4 månaders ålder, så det är vad jag hoppas på nu med. 

Nu är Jonas vaken. Gabriel sover men har inte ätit lunch. Mikael har vaknat men drack bara en halv portion innan. I den här takten kommer bröstmjölken vara slut snart eftersom vi slänger mer än han får i sig och det går åt fortare än jag pumpar ut. Att jag är trött och stressad av detta gör ju inte saken bättre för mig och mjölkproduktionen. Och eftersom Mikael är vansinnig nu lär jag inte kunna koppla av så gissningsvis får jag väl vara vaken tills jag går och lägger mig ikväll. Jag hade gärna lagt mig vid kl 20 när Jonas åker till jobbet, men nej då ska ju Lucas inte sova så jag måste med andra ord vara vaken ett tag till ikväll så jag vet att han går och lägger sig. 

Hur har ni delat upp allting när ni haft småbarn? När sover ni? Vem lagar mat? Vem städar?