Rammstein!

 Söndag och helgen har flugit förbi. Det har hänt en hel del, men samtidigt ingenting kännsd et som.

I torsdags blev i alla fall staketet färdigt som jag nämnde. Vi är så nöjda. Så nu har det blivit dags för att oss att fixa med nästa grej på listan. Men innan dess - en tripp till Göteborg.

Den 5 juli 2019 släpptes biljetterna till Rammsteins konsert i Göteborg, Den skulle gå av stapeln sista lördagen i juli 2020, med andra ord köptes biljetterna ett helt år innan det var dags. Men vad hände? Jo pandemin kom. Konserten flyttades fram ett år och jag insåg att jag inte kommer kunna gå på den eftersom vi då skulle ha en liten bebis vid namn Gabriel. Men vad hände? Jo det ställdes in en gång till och nu var det istället dags år 2022. Men återigen hade vi en liten bebis, denna gång en helt nyfödd. 

Mikael var beräknad exakt tre veckor innan det var dags för konserten. Hur skulle jag orka? Vi insåg att någon behövde ta över min biljett, men vem? Sen blev jag ju inlagd och Mikael föddes för tidigt. Kunde jag åka? Rent fysiskt var jag hyfsat återställd men ändå?

Jag följde med och jag grät i bilen i en halvtimme innan ångesten sjönk undan. Vad är jag för mor som lämnar min 7 veckor gamla bebis för att gå på konsert? Men vi åkte så sent vi bara kunde och gick från arenan så fort vi bara kunde. 

Konserten var bra, riktigt bra. Rammstein bjuder alltid på en ordentlig show när de uppträder. Visst, det hade varit roligare för mig och Jonas om vi gått för två år sen. Vi har inte hunnit lyssna så mycket på musik den senaste tiden så vi hade inte lyssnat speciellt mycket på de nya skivorna vilket i sin tur ledde till att vi inte hade full koll på alla låtar. Och när jag inte känner igen musiken zoomar jag ut litegrann. Denna gång zoomade jag dock inte ut, jag tänkte på hur jäkla ont jag har i mina ben. Att vara på konsert två dagar efter en heldag på Kolmården är inte att rekommendera. Jag kände hur fötterna värkte och hur anklarna tog stryk. Jag flyttade vikten från ena foten till den andra och tillbaka. Plågades ordentligt. 

Men tillbaka till konserten. Vi hade ståplatser. Vi ställde oss intill högtalartornet som var till höger. Så mitten av arenan men på höger sida liksom. Vi såg grabbarna på scen och det mesta av showen. Men mittpunkten låg lite för långt åt vänster för att jag skulle se allt eftersom ett VIP-tält var uppställt framför högtalartornet. Så jag missade lite av det som hände men det gick bra ändå. Skärmarna på sidorna användes flitigt till att filma bandet så de på läktarna kunde se. Skärmen mitt fram användes dock inte lika mycket till samma sak så vi missade en del på grund av dessa dolda vinklar och sådär. Men jag är nöjd ändå. 

Showen var imponerande. Alltid galet mycket eld och smällar. På varje högtalartorn hade de eldkastare fick vi erfara när vi stod där. Varmt är bara förnamnet. Men fortfarande lika roligt. 

Jag ångrar inte att jag åkte, men mammahjärtat gjorde ont flera gånger. Självklart visste jag ju att mormor skulle ta hand om grabbarna på ett strålande sätt, men samtidigt var det så hemskt att lämna dom. Jag vill verkligen inte lämna dom så. Visst en stund medan jag åker och handlar eller något går jättebra, men när man åker så långt och är borta så länge, nej det gör ont i mig.