Ringen är hittad!

Okej hörni, det galnaste någonsin har idag hänt. Men för att ni ska få största delen av historien, behöver jag backa tillbaka till den 27 juni.

Det var dagen då vi åkte till Östanå med alla tre barnen. Eller ja mor min var redan där med Lucas så vi hade bara smågrabbarna att få med oss. Efter ett tag så gick Jonas ner i vattnet med Gabriel. Jag följde med och fick plaska lite med honom. Men jag stod bara upp eftersom jag inte ska bada ännu på grund av risken för infektioner så nära förlossningen. 

Efter ett tag kom de tillbaka, vi fikade och hade det trevligt. Sen drog Jonas med sig Lucas och Nova (kusinen som också var med ner) för att leka i vattnet. Jag minns att jag sa "ska du verkligen ha på dig din ring?" för den är lite stor. Eller ja inte stor, men den glider lättare när handen är blöt. Då har Jonas ändå krympt sin ring en gång redan. Men så fort han tvättar händerna eller sådär så känner han hur den glider på fingret, dock inte förbi knogen. Han tyckte dock att det inte behövdes och jag sa inte emot. 

Jag minns även att jag tänkte att de badade väldigt länge. Jonas brukar annars inte bada speciellt mycket men nu var de i länge. Men när de kom upp fick jag ju svaret varför. Han hade såklart tappat sin ring! Han var irriterad, jag blev ledsen. Ledsen för att jag inte propsat på att han skulle ta av den och irriterad över att han tappade den och att mitt huvud sa "vad var det jag sa?"

Samma dag beställde Jonas en metalldetektor som kunde användas under vatten. Redan inom en vecka var Jonas och min mor nere och letade efter ringen. Efter två timmar gav de upp. Sen har det inte blivit mer letande. Det har varit på tok för varmt (massa folk som springer i vattnet och stör) eller på tok för kallt (risk för sjukdomar) plus att Jonas faktiskt har jobbat. Så det var kört där ett tag. Jonas kom sen underfund med att vi har ju vår vän Cajsa. Hon är utbildad arkeolog, både på land och i vatten. Låter kanske lite väl mycket att ta in en arkeolog, men hon har ju rätt tänk med hur man ska leta och sådär.

Så nu var hon nere denna helg och hjälpte Jonas. Men jag ska vara ärlig. Jag hade verkligen inga förhoppningar om att hitta ringen. Det har gått nästan en månad. Hur många fötter har inte sparkat runt i bottnen? Men det är otroligt! Efter endast en timme var de tillbaka och hade med sig ringen! De hade börjat leta och Cajsa hittade en ring. Ville inte vara för glad så hon frågar Jonas lite försiktigt om det är hans ring och absolut det var det! Den har blivit missfärgad, eller snarare att det röda guldet har kommit fram som är under det vita guldet. Men vi har hittat ringen och imorgon ska Jonas kolla med guldsmeden vad man kan göra. 

Men hur sjukt är inte detta?! En badplats som i en månad blivit besökt av hur många människor? Jonas tappade den ju verkligen "där alla är". Men vi hittade den och nu är det två veckor kvar till vår bröllopsdag så det känns så himla bra!