Kvinnor som hatar kvinnor

 För en stund sen läste jag den här artikeln om Sanna Nielsen på aftonbladet. Och jag blir så sjukt irriterad! För er som inte vet (eller inte vill följa länken) så fick Sanna barn förra året. Ganska snabbt efter förlossningen var hon igång och körde en julshow och det fick folk att ilskna till. Eller nej vänta. Det fick KVINNOR att ilskna till. Varför undrar jag. 

Det är så vansinnigt att kvinnor, andra mammor, gnäller över att Sanna bara en månad efter att sonen föddes, gav sig ut på turné. Sanna är varken den första eller den sista kvinnan som kommer göra det. Jag vet att Mariette (vad hon nu heter i efternamn vet jag inte) också har varit i blåsväder för exakt samma sak. Hon blev till och med anmäld till socialen för att hon började jobba så pass tidigt och hade med sig sonen ut på turné. Vad folk inte verkar veta är att Sannas make också är med på turnén, och likaså Mariettes fru. I båda fallen finns alltså hela familjen samlad på denna turné. Visst finns det en hel del jobb att göra om dagarna inför spelningen och så vidare, men fortfarande så är familjen samlad. Sanna själv uttrycker sig att hon och maken var med sonen 22,5 timmar om dygnet hela turnén. Hon hade pumpat ut mjölk i förväg och hon hade en kompis hon känt sen hon var liten som barnvakt ifall något hände. Men mestadels sov sonen gott. 

Gabriel föddes i februari, jag var på gymmet första gången i juli/augusti någon gång har jag för mig. Jag var borta i drygt två timmar. Är jag en sämre mamma för det? Jonas var ju hemma med Gabriel så vad är problemet? När jag och Jonas har ultraljud och andra möten inför Minis ankomst får Gabriel vara med mormor, är vi sämre föräldrar för det? Absolut inte. 

Jag vet flera som har börjat jobba redan efter några veckor efter en förlossning. Många av dessa är egenföretagare och har på sätt och vis inget val för jobbar de inte, har de inget företag kvar sen. Är det fel av dom att arbeta? Eller är det fel av dom att skaffa barn? Jag blir på riktigt så jäkla trött på att folk, främst kvinnor, ska gnälla på andra när de gör val som kanske inte är det "vanliga". 

När jag var själv med Lucas hade jag inget val. Redan innan Lucas fyllde ett år hade jag börjat gå bredvid på mitt sommarjobb. Lucas var lika glad att se mig som att se mormor för han var hos mormor och morfar lika mycket som han var hemma hos mig. Och jag har fått höra efteråt av folk att de tyckte jag var knäpp som jobbade. Vad skulle jag göra? Jag hade ju inga pengar om jag inte jobbade, föräldradagarna var slut. De går åt ganska fort när man måste ta ut 6 av 7 dagar i princip för att ens ha råd med hyra och mat. Så illa var det i mitt fall på den tiden. 

Jag har ju känt så många gånger att jag vill gå tillbaka till jobbet. Det är underbart att vara hemma med Gabriel, men jag saknar social kontakt. Att få prata om vardagliga saker med mina kollegor, att få släppa alla måsten som finns i hemmet och så vidare. Det hade varit hur skönt som helst. Men nu har vi valt att skaffa ett barn till och min arbetsplats förbjuder mig att arbeta, både på grund av Covid, men också för att bullret är skadligt högt. Så jag accepterar och njuter av tiden hemma med Gabriel. Det är det valet vi har gjort. Ingen klagar på mig, vad jag vet. Men vilka hade klagat om jag hade gått tillbaka och börjat jobba exempelvis lördagar? Det är då de kör övertid på jobbet. Jag ammade inte Gabriel och Jonas var hemma. Hur många hade tittat snett på mig om jag varit ifrån Gabriel i nio timmar? Jag hade tankar på att jobba extra på lördagar, men när vi räknade på det så skulle vi inte tjäna något på att hoppa in en lördag, jag behövde minst två för att vi skulle få ut något av det. Det kostar ju att pendla och så vidare så vi struntade i det helt enkelt. Hade jag däremot jobbat här i Vetlanda, hade det nog lutat åt att jag jobbat lite extra pass, bara för att jag hade möjligheten och ville. 

Men hur kan kvinnor gnälla så på andra kvinnor? Varför kan de inte vara glada för att någon annan gör som de vill? Att någon annan ställer upp och visar att man kan både jobba och ha barn, vi behöver inte välja. Jag hade gärna varit hemmafru och jobbat extra vid sidan av. Om jag tränat så som jag gjorde förr hade jag kanske valt att hålla 2-3 gruppträningar på gymmet, eller jag hade kanske skaffat ett jobb på ett kontor där man kan arbeta kvällstid för det "enda" man gör är pappersarbete eller vad som helst. Då hade jag kunnat vara hemma med våra barn, haft härliga dagar tillsammans, varit ute, gått till öppna förskolan och så vidare, och sen jobbat ett par kvällar i veckan eller kanske några pass på helgen. Men i dagens samhälle tror jag inte det fungerar. Inte i vår familj i alla fall. 

Kvinnor måste sluta klaga på kvinnor som står upp för sig själva, som väljer att gå andra vägar och som lever det liv de själva vill leva. Det är så fruktansvärt tröttsamt att höra om hur kvinnor gnäller på andra kvinnor, och sen gnäller de på sina egna liv. I grund och botten handlar ju gnällandet om att de är avundsjuka. De har säkert inte haft samma möjligheter. Kanske kunde de inte stanna hemma med sina barn så länge de ville, kanske stannade de hemma för länge. Hur som helts så borde folk slut gnälla och börja hylla istället. Tänk på att alla nyblivna mammor inte ens har de möjligheter vi har. Det är inte många länder som har föräldraledighet så som vi. Där får de börja jobba efter bara några veckor, anställa en Nanny, pumpa brösten under arbetstid och så vidare. Men det tänker inte kvinnorna som gnäller på, för så som dom själva gör, det är ju det enda rätta, eller hur?