Idag var det äntligen dags. Solen låg inte på helt och regnet höll sig borta. Familjen Holmgran tog en sväng till torget idag. Lions barndag (tror jag den heter) går av stapeln sista lördagen i april. Så i år inföll det samtidigt som valborg. Som vanligt ville Lucas inte följa med ut men jag svarade helt enkelt "då stänger jag av xbox och telefon", så han följde med ut. Jag visste ju att han skulle vilja detta när han väl kom fram, det gäller bara att få med honom. Jag hade kunnat berätta vad det var som skulle hända, men eftersom den varit inställd under pandemin vågade jag inte säga för mycket.
Jonas gick med Gabriel i vagnen, jag cyklade och Lucas tog sparkcykeln. Som ni vet kan jag inte gå hela vägen till torget längre och sen traska runt där, för att sen promenera hem. Jag måste helt enkelt ta cykeln så jag klarar av att röra mig på torget. Denna häl alltså! Pratade med en kollega som jag sprang på vid torget. Hon sa också att det låter snarare som en inflammation än hälsporre. Så vi får se vad som händer med det.
I alla fall, tillbaka till torget. Årets vårmarknad innehöll en mindre hoppborg, ett chokladhjul (typ after eight, Merci och sådana chokladaskar), lotterier med blommor, fiskedamm och ett sådant bollspel när man ska slå ner burkar på avstånd. Dessutom skulle räddningstjänsten stanna så man fick kolla in bilarna. Föreningen Sweden help East hade en del av torget också. De är härliga hjältar som samlar in sådant som behövs till Ukraina, både till familjer som kommit till Vetlanda, men även runt om på höglandet tror jag. Helt ärligt har jag inte så mycket koll. Men jag vet att de har en facebooksida och att de söker kläder, skor och mat till bland annat dom som kommit hit nu.
Denna dag innehåller även en loppis, man får låna bord mot en peng samt ställa upp med bilen och ha grejer i bagagen, så lite sådant fanns också. Och så politikerna förstås. I år är det valår och då står alla redo. Jag förstår varför de gör det, men jag kan tycka att detta är faktiskt ett jippo för barnen, kan vi inte hålla dom i fokus då? När vi kom stod det en barnkör på scenen och när vi gick stod politikerna. Tycker det är så tråkigt när det som sagt är för barnen. Lucas var nöjd i alla fall. Han hoppade, kastade bollar och fiskade och hoppade igen. Så han blev så nöjd med att följa med ut.
På vägen hem stannade vi i lekparken. Lucas drog hem direkt men Gabriel skulle få gunga lite. Han somnade i vagnen på torget, vilket är lite ovanligt för det var väldigt tidigt men det gjorde inte så mycket. Det är ju helg och jag tänker att under sommaren nu kommer han ju garanterat inte lägga sig vid kl 20 varje kväll. Vi kommer kanske vara iväg ibland så om han är vaken lite längre gör inte så mycket. Vi stannade och han fick gunga. Och han tyckte det var så roligt! Han skrattade så han kiknade. Till slut slog det nästan över med hans skratt.
Väl hemma hade mormor börjat i vår trädgård. Jonas och min far har varit och köpt plintar som ska grävas ner till vårt nya staket. I samma veva ska vi gräva upp ett land som vi verkligen inte vill ha, och runt det landet har tidigare ägare satt ner olika takpannor som kantsten. Har helt enkelt sett för jäkligt ut. Så hon hade grävt upp stenar och plockat bort dessa takpannor och så hade hon hunnit börja klippa i häcken. Vi har en stor häck som delar vår trädgård från den gemensamma trädgården vi har med våra grannar, och den är så yvig och ful. Växt upp och ingen har typ klippt i den de senaste årent så den är riktigt risig. Får jag bestämma så klipper vi ner hela alltet. Här på bilden till höger ser ni häcken till vänster i bild. Jag ska försöka ta en ny bild imorgon, om jag kommer ihåg. Men som ni ser lite i alla fall, häcken är enormt hög. Jag själv tycker den kunde varit lika hög som vårt staket ni ser till höger i bild, det är ungefär 180cm högt. Så denna häck är nästan tre meter hög och det är först de översta 1,5 metrarna som det växer något, resten är bara spretigt och fult. Så mor hade börjat klippa och såga bort delar hon kom åt. Många grenar är för tjocka så vi lär behöva motorsågen. Jag började klippa lite mindre grenar också för att dra mitt strå till stacken, men det blev inte många innan orken tog slut. Jag har ju så ont i foten så det är jobbigt att traska runt hela tiden. Gabriel fick komma ut igen och sitta i vagnen som ni ser.
På bilden kan ni även se (om ni kisar) att det är en liten kant eller vad man ska säga? Det är en rad med stenar som skiljer "landet" från gräsmattan. Dessa stenar är helt mossiga och det påstådda landet är totalt övervuxet av ogräs och sly. Får jag bestämma så ska häcken som sagt klippas ner eller tas bort helt, hela landet ska grävas ur och dessa stenar ska tas bort och ersättas med snyggare kantstenar. Häcken ska bytas ut mot syrén tror jag. Om landet ska vara så brett eller om vi ska korta ner det får vi se. Men denna häck har ju stått hur länge jag än kan minnas så det kommer bli en mardröm att få upp rotsystemet så vi får se om vi orkar med detta.
I bakgrunden står Jonas och gräver. Han har alltså påbörjat grävandet för de plintar vi köpt till staketet. Jag vet att dom är 50 cm långa så det är en bit ner att gräva. Men lite av dom ska sticka upp så det är ju inte riktigt så långt som det ska grävas ner, men det är fullt tillräckligt ändå. Men han verkade stöta på problem hela tiden. Så till slut kollade jag vad det var. Well, någon av de tidigare ägarna har gjort något väldigt korkat verkar det som. På bilden ser ni typ vad Jonas grävt fram. Det verkar helt enkelt som att någon har grävt ett hål en gång i tiden, blandat ihop och hällt ner cement, ställt ner en stötpåle och låtit det torka. Sen fyllt över det hela. De har med andra ord gjutit en egen plint men de har inte använt någon form, de har fyllt hållet de grävt och låtit det flyta ut åt sidorna. Eftersom de heller inte använt något standardfäste för stötpålen, går det inte att återanvända skiten. Vill vi få ner våra plintar och göra ett ordentligt jobb, måste vi alltså få bort detta först. Jonas märkte samma sak upp vid häcken. Där slog han ganska snabbt i hårt material så även där har de gjutit på eget vis. Vi försökte känna med spaden vid den delen av staketet som är kvar men staketet står verkligen inte stadigt så vi vågade inte ge oss på något. Jonas la över jorden lite löst eftersom vi inte kom längre, så att inte någon skulle kliva snett. Det är precis bredvid asfalten så folk går precis därvid. Men han har ju bara lagt lös jord över så det är ju borta på ett par minuter. Inte trodde vi att vi skulle stöta på ett block som är minst 50 cm långt och 30cm brett. Och då har vi inte grävt fram allt.Så vi fick ge upp, och förhoppningsvis kan far min komma in imorgon och kolla hur det ser ut. Behöver vi maskinhjälp eller hur ska vi lösa det? Det känns i alla fall som att projekt staket genast blev betydligt större än vi trott.
Jag är glad att vi ändå har kommit igång, även om det kommer krävas mer av oss än vi trodde. Både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Men som sagt, vi får se om pappa kan komma in och kolla på det imorgon. Han kanske ser en annan lösning på det hela. Hur som helst kommer det nog inte gå så fort som vi ville. Men det får ta den tid det tar och så ska vi göra det ordentligt och riktigt, till skillnad från klåparna som gjort detta arbete. Vi har frågat min moster och hennes man, de var dom första som bodde i huset. Och de var de första som satte upp ett staket. Men eftersom han är arkitekt och absolut inte dement, så vet han att han inte gjort detta. Det är någon senare ägare som har bytt ut staketet och gjort detta skitjobb.
Kommentarer
Skicka en kommentar