En förmiddag med Gabriel

Alltså denna kille! Han är ju bara för charmig. Vi spenderade förmiddagen med att äta och leka. Nuförtiden äter Gabriel ganska mycket mat, han har äntligen insett hur gått det är med smörgås. Jag har varit lätt nervös över hans måltider. Han har alltid ätit allting vi ställt fram men han har tjurat när det kommer till smörgåsar. Så jag har länge funderat på hur jag ska öka ut frukosten. Det har märkts tydligt att Gabriel inte har varit helt mätt efter en portion gröt men nu kan vi äntligen ändra på det. Han äter numera en halv smörgås till frukosten också. Hittills har vi kört på smör men nu testar vi även skinkost och det slinker också ner. 

Våra måltider tar numera lite tid. Jag matar i honom gröten och sen får han plocka med smörgåsen själv. Oftast sitter jag själv och äter min smörgås samtidigt. Visst blir det kladdigt, men han behöver lära sig också så det gör ingenting. Nu när vi bor i hus så kan vi ju tvätta dygnet runt så vad gör det om kläderna blir smutsiga. Men det är nog dags att inköpa lite mer kläder, igår fick vi byta byxor direkt efter frukosten, eller ja jag skulle gjort det men jag visste ju att vi inte skulle göra något och då tänkte jag att han kunde äta lunchen också, och de byxor han sen bytte till, passade inte hans kroppform. Dom byxorna är dessutom ett par som hans kusin hade för 18 år sedan.  

Hur som helst, innan lunchen kröp Gabriel runt i vardagsrummet. Han vill ju inte lära sig gå när jag är med, det är Jonas han visar sina skills för, den lille pappagrisen. Men det går framåt med att använda ben och fötter. Snart inser han att det är onödigt att ligga på golvet och åla runt, snart kryper han för glatta livet. Men det är inte alltid han är så smart. Exempelvis kröp han in under pallen vid ett tillfälle. Och kom som vanligt inte loss. Han ser kanske lite glad ut men det är bara för att telefonen kom fram, han började bli arg och ledsen för att han inte kunde ta sig ut från sin egna fälla. 

Och det sista på förmiddagen var som sagt lunchen. Jag plockade fram pizza från dagen innan, delade den och gav honom alla bitarna på en tallrik. Varenda gång jag gav honom en på gaffeln så ville han plocka ut den ur munnen och sen kolla på den innan han stoppade in den igen. Så varför inte låta honom plocka själv? Han blir ju uppenbarligen glad och han får i sig maten, även om det som sagt tar lite tid, men det gör inget. Jag är ju hemma i 1,5 år till så vi har tid kan man lugnt säga.