50-års fest utan bilder

Igår var vi bjudna på 50-års fest. Låter helt sjukt att jag, Hanna, blir bjuden på en fest när någon fyllt 50. Men det är bara att inse att jag själv fyller 35 om knappt två veckor, vi åldras och jag sörjer än så länge inte det.

Min svåger, det vill säga min systers man, Pierre fyllde 50 redan i januari. Men för er som har koll, så vet ni ju att då hade vi fortfarande en pandemi där man inte fick hyra lokal och grejer för mer än kanske 20 personer. Så Pierre valde att vänta in ett senare tillfälle. Att han och hela familjen dessutom åkte på Corona lagom till hans födelsedag gjorde inte saken bättre.

Det fanns även tankar på att Pierre och min far skulle fira samtidigt, min far fyllde trots allt 70 bara ett par dagar senare, men som sagt - pandemin. Det slutade med att min far valde att ha ett enkelt kalas hemma med familjen, och Pierre hade sin fest igår. 

Pierre hade valt att hyra jordkällaren. Jag vet att den kallas något annat men just nu kan jag inte komma på vad den heter. Men det är i alla fall en byggnad som ganska mycket ligger under marknivå. Förr i tiden var det ett gammalt bryggeri. Nu är det vårt vandrahem som har hand om lokalen och hyr ut den när folk vill låna. Den består av två större utrymmen, en "entré" och några mindre utrymmen. Det första stora utrymmet, eller rummet, är ett avlångt rum med stenväggar som är helt rundat i taket. När man går utanför på "baksidan" av denna del, ser man i princip bara taket, resten är under kullen. Detta rum hade Pierre och Ida valt som festrum. Så de hade dukat upp ett långbord och vi hade fortfarande gott om utrymme. Eftersom det ligger under jord så blir det väldigt kallt där inne så här tidigt på året, men personalen på vandrahemmet hade ställt in värmefläktar och för att inte släppa in för mycket kyla från entrén, hade de hängt upp täcken så det skulle stänga inne värmen hos oss lite. Och det blev precis lagom. 

Jag och Jonas skulle cykla dit hade vi tänkt. Det är knappt en kilometer från vårt hus så varför inte. Men precis, jag menar seriöst precis när vi skulle sätta oss på cyklarna, kom världens snökaos. Det snöade sidleds! Så vi fick vackert ta bilen. Visst hade vi kunnat vänta lite, men vi tänkte att detta kommer hålla på och sen göra att vägen blir hal och grejer, inte värt att sitta på cyklar då kände vi. Så vi tog bilen bort och parkerade vid vandrahemmet. Sen fick vi gå sista biten.

Väl där fick vi bubbel som välkomstdrink, jag drack såklart ingen. Jonas tog en alkoholfri. Vi kom in i rummet och hälsade på de flesta. Vi kände ju ganska många av dom - Pierres föräldrar har vi träffat många gånger. Dessutom var två av hans syskon där med sina respektive. Det var även en kusin samt min systers vän från tonåren. Dessa hade också sina respektives. Och det var det hela men det räckte gott och väl. 

Vi åt god mat - grillplanka från vad jag tror var matbutiken. Julia, min systerdotter, hade knåpat ihop ett musikquiz som var lite roligt. Det blev kladdkaka till efterrätt och allmänt trevligt. Jag trodde jag skulle åka hem tidigt. Jag var verkligen inte på humör för en fest nu. Jag känner mig så enormt stressad hela tiden och största anledningen till det är att jag är trött. Jag känner att jag bara går och går men kommer ingenstans, varken med städning, motion, tvätt eller något. Tyvärr blev det ju att Pierres syskon satte sig bredvid varandra med sina respektive, och sen hamnade vi bredvid dom. Vi var längst ut vid bordet så det blev att syskonparen pratade med varandra och jag och Jonas hamnade utan sällskap. Det var trist. Jag hade gärna pratat med andra också. Exempelvis hade jag inte träffat Pierres kusin innan, vet bara att dom har en golftävling ihop. Det hade varit jätteintressant att lära känna han och hans fru mer. Men vi hamnade som sagt lite fel och det gjorde att min feststämning sjönk. Hade det inte varit så att Julia drog igång sitt quiz, hade vi troligtvis åkt hem väldigt tidigt. 

Det slutade med att vi åkte hem vid 23.30 typ! Emelie ringde och berättade att Gabriel höll på att vakna så det var kanske dags att komma hem. Vi hade tänkt röra oss hemåt men blev ju sittnade med just Pierres kusins fru. Men vi for hem istället. Hann dock inte vara hemma så länge innan de övriga ville ha skjuts hem. Mor och far åkte hem med Emelie och hon släppte av Julia och Filip på vägen. Jag körde hem Ida och Pierre.

Trots missödet med hur vi satte oss, hade vi en trevlig kväll. En kväll vi faktiskt behövde visade det sig sen. Så jag tackar Pierre för en trevlig fest och jag tackar Emelie för att hon var barnvakt. Det är så skönt att ha en Emelie i sitt liv. Hon har alltid funnits för oss. Vi gör så mycket saker tillsammans - vi går på marknad, loppisar och annat roligt ihop. Eller så sitter vi och pusslar. Det spelar ingen roll vad vi gör, vi har kul ändå.

Det enda tråkiga med kvällen är att jag tog aldrig några bilder! Men jag är heller inte för att ta bilder på långbord när folk sitter och äter. Så det fick bli ett bildtomt inlägg men jag har minnena i huvudet i alla fall.