Migrän? Inte nu!

 Nej jag har inte migrän, ännu! Men jag börjar känna igen tecknen på att ett migränanfall är nära nu. 

Jag har stressrelaterad migrän. Och det är klart, den sömnbrist jag har är en anledning. Nu har jag ju inte sömnbrist i bemärkelsen att jag sover för lite för ett helt dygn. Jag har sömnbrist för att jag sover för lite åt gången, eller att jag har för mycket störningar i min sömn. Att vara utan ordentlig sömn är hemskt! Men man vänjer ju sig tyvärr. Med tanke på att bebis snart kommer, lär det ju inte bli mer sömn direkt utan snarare tvärtom, om man tänker på de nattliga måltiderna. 

Men jag börjar också känna mig stressad. Jag är nu tacksam över att vi haft covid, samtidigt som det blir en oro. Vi blir troligtvis inte sjuka själva igen, men vi kan ju bära smittan vidare till andra, exempelvis Lucas eller kommande bebis. Man tänkte ju lite förra året när vi blev gravida att ”covid håller inte så länge som till 2021”. Jag undrar hur många som tänkt den tanken! Vi hade ju från början en liten tanke om att när bebis kommer, är Lucas kanske ute hos mormor och morfar lite mer i början, jag kommer säkert vara trött, Jonas kommer vara trött och ja det blir synd om Lucas. Så innan man har kommit i fas efter förlossningen igen, kanske Lucas skulle vara lite mer med mormor och korgar som sagt. Han har ju ett större behov av uppmärksamhet och tillsyn så det kan bli lite kämpigt i början. Men vågar vi tänka så nu? Ska han vara hos mormor o morfar? Eller ska han vara hemma? Denna stress påverkar också min eventuella migrän. 

Ingen bra start på lördagen. Men jag ska väcka Jonas strax, så kan jag sova lite. Sen ska Lucas ut till sin biologiska pappa för första gången sen första advent, dvs två månader typ. Så förhoppningsvis får vi lite lugn denna helg så vi hinner ta igen oss lite i alla fall.