Hur är den svenska vården egentligen?

 Idag kommer ett riktigt gnällinlägg. Orkar du inte med det, sluta läs redan nu. 

Igår fick Jonas svar på sitt covidtest. Japp han har fått corona. Jag visste inte om jag skulle skratta åt hur sjukt det är när vi varit så försiktiga, eller om jag skulle gråta eftersom det typ är sex veckor kvar till beräknat datum. 

Det första vi reagerade på var att ingen ringde för smittspårning. Visst vårdcentralerna är ju stängda, men då får de väl ringa från Eksjö? I andra fall vet jag att folk har fått veta de från smittspårningen innan de hunnit kolla sina egna provsvar typ. Eftersom jag själv hade velat att man kontaktade mig, ringde jag de två jag träffade förra veckan och förklarade läget. Jonas gjorde samma sak - ringde jobbet, kollegan som åker med honom samt de få vännerna han träffat under veckan. 

Idag kom mitt stora projekt. Jag hade vad jag själv skulle säga 100 samtal att ringa. Igår ringde jag 1177 och frågade hur jag ska agera nu när jag dessutom är gravid. Så mitt första samtal var till MVC. De kunde ge mig råd. Jag mailade så jag skulle få prata med min barnmorska. Sen ringde jag min VC för att boka tid för eget test. Jag skulle ringa mammografin om att ställa in tiden samt att jag skulle ringa hudmottagningen och höra om jag fortfarande kan komma i början på februari när jag är så gravid som jag är. 

Min VC ringde upp, bokade in mig på test och skulle be en läkare ringa eftersom jag också klagade på hur tät jag var i näsan numera. Läkaren skulle ringa upp bara minuter senare. 

När läkaren fortfarande inte ringt efter 20 minuter, ringde jag upp mor. Diskuterade med henne om hur jag mådde, hur Jonas mår och likaså Lucas. Lucas har redan struntar i att lyssna - så minuter efter utsatt tid fick jag säga till honom att komma ner. Försökte nu förklara igen om varför det är så tråkigt nu, bor dåligt vi mår och sådant. Men han kan inte ta in det alls. 

Medan jag pratade med mor hade smittspårningen äntligen ringt Jonas men den var under all kritik. Jag trodde, eftersom det står så inpappret man får från testningen, att de vill veta vilka man haft kontakt med och hur man rört sig det senaste. Nej nej, de frågade om vi i familjen hade symtom. Jonas påpekade att jag hade svårt att andas för jag var så tät, med ett lätt skratt fick han till svar att ja de kan bli så. Smart när jag är gravid eller?! Inte heller frågade de om Jonas varit o kontakt med någon så han berättade ju självmant. Jag hade seriöst hållt käften. Om de inte kan sköta sitt jobb tänker jag inte göra det åt dom! 

Berättade för mor och hon blev lika irriterad som jag. Åkte till min provtagning och ringde sen upp min VC igen för att få en ny tid där läkaren skulle ringa. Insåg att jag glömt ringa mammografin och hade bara 20 minuter på mig så ännu ett samtal och sen väntan på min tur. De ringer inte upp utan man får vänta. Där fick jag prata med en person som för första gången visade något form av sympati. När jag säger att sambon är positiv för covid och att jag behöver avboka min tid så säger hon självklart. När jag sen fortsätter med att vi får nog vänta till mars/april eftersom jag ska ha barn i slutet av februari så blir hon på riktigt orolig för hur vi mår och allt. Jag ville gråta av att någon ens visar lite sympati liksom. Eftersom min BM inte kontaktat mig efter mailet, ringer jag det ”allmänna” numret till alla som jobbar här i regionen. De skulle ringa upp senare  

Senare ringde min VC tillbaka och jag pratade med samma sköterska som innan. Hon beklagade att läkaren inte ringt upp och att läkaren endast sagt menar på att jag ska testa koksalt. Well, det har jag ju gjort sen september liksom. Läkaren skulle återigen ringa men hon kunde inte lova när, bara att de skulle bli under eftermiddagen. 

Gissa vad som händer! Självklart ringer läkaren två minuter innan min BM ska ringa och självklart ringer min BM på utsatt tid. Men läkaren babblade på och hade skrivit ut nässpray som jag kan ta när jag är gravid. Som tur är va den BM som ringde inte en tjurig sådan utan ringde strax upp igen. 

Utan BM får jag inte samma info som 1177 igår. Jag behöver inte ringa dom. Bara om jag måste avboka en kontroll. Blir jag sämre är det VC som ska ha all kontakt och ge alla läkemedel som kan behövas osv. Så varför skulle jag ens ringa BM? 

Vid 15.30 va alla samtal slut och det var min energi också. Dåligt samvete för att jag inte kunnat göra något med Lucas och Jonas är så sliten så han gör ingenting. Vilket på sätt o vis är tråkigt. Jag förstår att han är sliten men det är jag också. Vi måste hjälpas åt. Jag går alltid upp och tar Lucas, fastän jag knappt sovit. Jag försöker alltid göra något med Lucas så han slipper göra allt själv, men jag orkar inte de nu. Tyvärr har inte Jonas den inställningen nu när han är dålig. Han vill lite vara dålig ifred liksom. 

Klockan är strax 21, och jag la mig innan 20. Trött, sliten och matt. Bindor se vad mitt provsvar säger men det låter som att jag har covid jag med. Detta året började verkligen inte bra kan jag säga...