Hanna och hennes familj

I lördags åkte Lucas till sin biologiska pappa för första gången på två månader. Det kändes tomt här hemma, nu har man ju vant sig igen vid att han sitter och skriker i källaren om kvällarna.  Det är vi som kör honom och dom lämnar honom på söndagen. Och när vi skulle åka hem satt jag och scrollade på Facebook. Min svägerska hade lagt upp en bild om att de hade åkt längdskidor och jag sa till Jonas att vi kunde ju kolla om de ville spela byggare eller något. Var ju så längesen. Och när jag tänker efter - senast jag såg dem var alla helgons kväll. Då fick vi tillsammans på kyrkogården och tände ljus. Innan dess minns jag inte när vi träffade dem. De har varit sjuka och sen åkte ju vi på covid.  Alla var friska så vi frågade ifall de ville komma, vilket de ville. Så vi fixade lite chips, dip och andra tilltugg och sen kom dom. Tony hade med sig grejer så han kunde hjälpa oss med lamporna i hallen. Vi har köpt nya plafonder som vi tyckte var helt ok men när vi skulle sätta upp dem, blev v

 Nej jag har inte migrän, ännu! Men jag börjar känna igen tecknen på att ett migränanfall är nära nu.  Jag har stressrelaterad migrän. Och det är klart, den sömnbrist jag har är en anledning. Nu har jag ju inte sömnbrist i bemärkelsen att jag sover för lite för ett helt dygn. Jag har sömnbrist för att jag sover för lite åt gången, eller att jag har för mycket störningar i min sömn. Att vara utan ordentlig sömn är hemskt! Men man vänjer ju sig tyvärr. Med tanke på att bebis snart kommer, lär det ju inte bli mer sömn direkt utan snarare tvärtom, om man tänker på de nattliga måltiderna.  Men jag börjar också känna mig stressad. Jag är nu tacksam över att vi haft covid, samtidigt som det blir en oro. Vi blir troligtvis inte sjuka själva igen, men vi kan ju bära smittan vidare till andra, exempelvis Lucas eller kommande bebis. Man tänkte ju lite förra året när vi blev gravida att ”covid håller inte så länge som till 2021”. Jag undrar hur många som tänkt den tanken! Vi hade ju från början en

 Idag har det varit fredag hela dagen. Jag hade ju en plan om att vi skulle börja fixa i köksskåpen. Ack så fel jag hade. Efter att ha sagt hej då till Lucas när han fick till skolan, var jag trött. Så jag gick upp, la mig bredvid Jonas och började läsa. Läste cirka en timme innan jag slocknade totalt.  Efter ungefär 2,5 timme vaknade jag igen. Det är verkligen jobbigt att vara så här trött, men vad ska jag göra? För det första så somnar jag runt klockan 01.00-02.00 varje natt. Jag ställer mitt alarm på 06.45 så jag kan väcka Lucas. Men jag har hittills vaknat runt 05.30 nästan varje morgon den senaste tiden. Ibland har jag kunnat somna om, men det är bara när jag vet att Jonas ska ta morgonen.  Om jag somnar vid 22.00-23.00 istället, ja då vaknar jag ju mycket tidigare på natten också. Och det är inte jätteroligt att ligga vaken från 03.00-04.00 kan jag säga. Det är så drygt! Därför har jag hamnat i denna dumma cirkel nu. Men snart är det förhoppningsvis över.  Så det blev inget plock

Alltså jag har tänkt lite. Ni som varit gravida vet hur det är, man blir totalt lost vissa dagar vad gäller sina tankar. Jag som nu varit hemma i typ 15 veckor från jobbet, innan bebis ens har kommit, vet oftast inte ens vilken dag det är. Men jag är faktiskt nöjd med denna vecka hittills! Jag vet att det är torsdag och vi har faktiskt fått mycket gjort. Eller ja, mycket för mig, för andra är detta något du gör en eftermiddag liksom.  I måndags gjorde vi flera ärenden. Vi fyllde på kylskåpet, byte kolsyrepatroner, hämtade bebiskläder, köpte en rullgardin samt fjärrstyrda elkontakter. Fyra olika butiker och en adress. Ja vi är i en pandemi och nej vi ska inte gång affärer. Därför valde vi att samla alla inköp till en dag och inte sprida ut det över hela veckan. Dessutom hade vi planerat alla inköp, åkte en tid på dygnet då det var tomt med folk i affärerna och höll avstånd.  I tisdags  satte vi upp en ljusslinga i bebisens rum. Den sitter i vad jag kallar mathörnet. Här ska bebisen få s

Igår eftermiddag började det snöa. Det kom stora fina flingor och man önskade att det var början av december igen, inte slutet av januari. När jag var på toaletten vid 4 inatt fick jag dock en chock. Okej, jag visste att det hade snöat under kvällen eftersom jag tittade ut flera gånger och njöt av vyn. Det är något speciellt med snö som får ligga precis som den faller. Men inatt vid 4 på toaletten var jag inte lika glad.  Vi flyttade ju in i huset i februari förra året så vi har inte upplevt någon snö här i huset ännu. Så chocken som spred sig i min kropp när jag fick på toa och såg att hela takfönstret var fyllt av snö! Då fick jag lätt panik, kände klaustrofobin smyga sig på. Det var så obehagligt!  Jag blev klar på toan och tittade ut genom fönstret i bebisens rum och tänkte att nu var det mer snö än jag trodde. Man såg inte var trottoaren började eller slutade, det Lucas skottat under kvällen igår syntes inte, varken att gången var skottad eller att han lagt all snö på trädgården. 

 Alltså jag har skrattat högt här hemma de senaste minuterna!  När vi flyttade in i huset för snart ett år sedan, visste vi att vi kommer behöva byta ut lite saker. Eller ja, jag visste. Exempelvis tycker jag inte om persienner och jag vet av erfarenhet att Jonas hellre vinklar än drar upp dom. Så i bebisens rum slet jag bort persiennen när vi gjorde om, och det kommer jag göra med alla persienner i sovrummen med tiden. I vårt sovrum finns persienn i alla tre fönsterrutor, men vi använder bara en av dessa. De som bodde här innan köpte två rullgardiner till fönstren, men ingen till balkongdörren. Så rutan i dörren har vi använt persiennen och jag har sagt hela tiden att detta snöre kommer snart gå av för det här är inga nya persienner! Och som jag sa, för någon vecka sen fick snöret av. Eftersom persiennen dessutom är så gammal, går det heller inte vinkla den längre så det har varit upprullat i fönstren men dörren har varit nerrullas av persienn.  Vi åkte till Jysk och köpte deras rullg

 Alltså jag har skrivit det innan, och jag skriver det igen - jag älskar Lucas mer än mitt egna liv, MEN barn med speciella behov är så krävande vissa dagar att jag funderar på hur jag kan ha så mycket tårar i tårkanalerna.  Morgonen ser ut att bli en bra morgon, som den alltid gör. Jag väcker Lucas, kittlar honom lite och går ner i köket. Plockar fram vår frukost och ropar att han nu kan komma. Lucas behöver (som många barn) vakna till lite självt innan han kommer ner. Däremot får man inte glömma att han behöver mer påstötning av även enklare saker, som att kliva upp exempelvis. Hör jag honom inte inom 1 minut efter jag sagt till honom, måste jag säga till igen.  Han kommer ner vid första ropet. Sätter sina mackor i brödrosten och innan dom blivit klara, ja då går han på toa. För enligt Lucas är han inte kissenödig när han vaknar, det blir han senare. Självklart hinner mackorna bli klara innan han är klar på toan.  Nu kommer nästa moment där jag verkligen måste hålla tyst och inte ens

 För er som hittar hot till min blogg från annat håll, har jag en Instagram (medeatwine). Där lägger jag upp bilder ganska ofta och har faktiskt börjat använda stories mer än jag gjort tidigare. Så för ett tag sen frågade jag om tips till amningshörnan i bebisens rum.  Av alla mina följare, fick jag endast 1 svar. Lite tråkigt men det var samtidigt det enda svaret jag behövde. Frågan var helt enkelt ”tips på belysning här vid fåtöljen där jag ska sitta och amma (eller flaskmata om amning inte fungerar). Det får inte vara för ljust eftersom jag kommer sitta här även nattetid.”  Svaret fick jag från Malin M och det var så enkelt ”ljusslinga”. Jag på riktigt skämdes nästan för att jag inte kommit på det här själv! Vi har två slingor hemma i Lucas rum som idag inte används alls. Så vi flyttade den ena till bebisens rum och här är resultatet. Men som ni alla vet är det svårt att ta kort mot ljus så här, men vi är nöjda med hur det blev.  Nu är det bara sängen kvar att bädda, sen är bebisens

Dagen är här! Vi är nu välkomna ut i samhället igen. Eller ja de har vi ju varit ett tag, men vi tog några extra dagar i karantän eftersom vi har möjligheten till det.  Jonas sågs som smittfri från corona redan för en vecka sen. Jag blev smittfri i onsdags. Sen vet man ju aldrig med detta virus, men enligt alla rekommendationer så är vi smittfria. Sen har vi valt att stanna hemma extra dagar, just för att man inte vet.  Så idag ska det bli skönt att få komma ut lite. Lucas är i skolan, Jonas sover och jag ska vila en stund. Sen har jag en lista på saker som vi behöver fixa.  Vi behöver åka till biltema för att köpa fler kontakter. Vi fick i julklapp en Telldus så vi kan släcka och tända lampor via en app. Detta är smidigt tycker jag eftersom vi har tre våningar att springa på. Nu behöver vi fler sådana uttag och biltema har varianter man in koppla till denna app också. Vi behöver tre stycken och självklart säljs de i trepack, smidigt! Eller egentligen behöver vi just nu bara en till, m

Här ligger jag i sängen en lördagskväll. Jag läser mina älskade böcker om Isfolket. Blev precis klar med den sjätte boken och innan jag fortsätter tänkte jag uppdatera här. Jag har idag pratat med Jonas om alternativ till vårt sovrum. Vi har ett enormt sovrum och det används typ inte. Sovrummet går från vägg till vägg på bredden av vårt hus, så vi har snedtak på de båda kortsidorna. Idag har vi en MALMsängstomme från IKEA och från huvudändan till starten av snedtaket är det endast 15 cm ungefär. Vi kan (som ni ser på de dåligt tagna bilderna) inte ha sängen mot någon av långväggarna då vi på den ena sidan har dörren in till rummet, och på den andra sidan har fönster och balkongdörr. Inte mycket till val med andra ord.  Så sängen står helt enkelt mot ena kortsidan, sen är det en stor tom yta mitt i rummet och i andra kortsidan är väggen tom, förutom några småsaker som inte ens ska vara där, men vi är ju inte snabba med att plocka undan.  Här ser ni en långvägg. Dörren går till resten av

Torsdag och ny vecka för bebisen! Idag är vi i vecka 35+0, nu närmar det sig verkligen! Bara 34 dagar till beräknat!  Dags för ultraljud. Jag var ju uppe på förlossningen i lördags och blev kopplad till en CTG för att mäta bebisens frekvenser, för jag kände förminskade fosterrörelser. Allt såg bra ut i lördags men eftersom jag tillhör riskgrupp (högt BMI), bokade de in mig på ultraljud. Jag upptäckte denna dagen att personalens visir och munskydd är enormt irriterande. Just den barnmorskan som kollade över mig, hade en annan bakgrund och bröt en del. Jättebra svenska, inte problem, MEN masken dämpade hennes röst och visiret ännu mer så jag uppfattade inte allt hon sa, exempelvis inte varför jag skulle göra ultraljud.  Jag började ju såklart hemma med att klä på mig. Dock fick Jonas hjälpa till. Magen är nu så stor att jag har problem med att ta på strumporna. Böjer jag mig framåt tar det helt enkelt stopp, så nu får Jonas hjälpa till för att jag ska fixa det. Väl i Eksjö fick jag vänta

Idag var det dag två med hemundervisning för Lucas. Jag måste säga att både hans svenska- och mattelärare har varit riktigt bra på att skriva vad vi ska göra hemma. Fått veckoplaneringen och det står precis vad Lucas ska göra. Det blir ju så mycket enklare då, både för honom och för mig. Värre är det med engelskan. Fått två sidor men inga förklaringar över huvudtaget.  Idag fick Jonas gå upp och hjälpa Lucas. Jag har fått tillbaka illamåendet jag hade under första trimestern. Har haft det från och till nu under tredje också, så idag fick Jonas ta över. Jonas trodde dock att det var som den vanliga veckoläxan så allt blev ju inte gjort. Men Lucas fick göra det efter middagen, efter lite tjurigheter och ilska. När han till slut satte sig gick det jättefort att göra det sista.  Förlossningen kommer närmre för varje dag nu. Snart får vi träffa pyret där inne! Men än dröjer det nog ett par veckor till. Jag valde idag att beställa hem ett gäng bars från  Svenskt kosttillskott . Det är inte f

Det känns underbart att det nu bara är 36 dagar kvar till beräknat datum för bebis att anlända. Vi längtar verkligen efter denna person. Vem är du?  Men i samband med att det nu är närmre till förlossningen, finns det tråkiga konsekvenser av graviditeten. Mitt illamående är tillbaka! Jag var illamående hela första trimetern. Vissa dagar ville jag inte kliva upp, andra dagar kunde jag fungera men jag hade ett konstant illamående.  Nu när vi är inne i tredje trimestern (ja vi har varit det ett tag) så har illamåendet kommit tillbaka! En stor del i det hela tror jag handlar om att det går för långt mellan kvällsmaten och frukosten. Sen blir det bara fel efter det. Så jag ska ta och beställa hem lite bars och sådant jag kan ha i sovrummet, antingen äta strax innan jag somnar eller innan jag kliver upp. Jag har ändå tänkt beställa hem det eftersom jag vill ha med det till förlossningen. Jag vill inte ligga och äta godis för ett få energi om det drar ut på tiden, hellre då lite bars som ger

Ett av mina stora intressen är att få dyka ner i en riktigt bra bok. Det är något jag gjort redan sen tidig tonår. Jag var med i bokklubbar och plöjde varenda bok jag kom över. Idag kan jag både lyssna på böcker och lösa böcker. Jag läser hellre böcker än lyssnar, men som de senaste dagarna har jag lyssnat på fler böcker ändå. För mig är det lättare att lyssna på böcker som är förutsägbara, man kan göra andra saker samtidigt då. Medan böcker som kräver lite mer av läsaren, bör läsas så man kan backa tillbaka och läsa igen  vad föredrar du? Som 14-åring sa min älskade moster Barbro åt mig att läsa ”Sagan om Isfolket” och jag sa ja. Det tog mig en evighet att komma igenom första boken! Och för ett ni ska förstå en evighet i mitt liv som tonåring - mer än två dagar. Boken var seg, handlade om saker jag inte förstod (fattigdom, pest, utegångsförbud) och jag tyckte det bara var tramsigt. Tills sista meningen av ett kapitel, efter det drog jag efter andan och sen sträckläste jag resten av bo

Jaha då va de dags. Eftersom jag fortfarande räknas som smittande, har lucas hemundervisning åtminstone fram till onsdag. I fredags körde en av pedagogerna förbi här på vägen hem och lämnade av veckans uppgifter inom svenska, matte och engelska. Och idag är det meningen att vi ska börja. För min del hade vi kunnat börja redan i lördags, det blir ju inte lika mycket varje dag då, men Lucas ser fortfarande inte den logiken, utan menar att på helgen är man ledig och det har han ju faktiskt rätt i.  Vi har fått hem bra förklaringar till vad som ska göras inom varje ämne, varje dag så tekniskt sett är det nog inga problem. Problemet ligger i att Lucas inte vill ha skola hemma. Här hemma är man ledig, han ser ingen anledning till läxor eller något. Skolan är dum. Ändå längtar han dit, till kompisarna och till att Martin äntligen kommit tillbaka.  Jag ska försöka att inte måla faen på väggen, men jag se samtidigt att idag kommer bli den första dagen med flera utbrott än vanligt. Jag kan ha fe

 Det är dags att inse att jag gjort allting fel med Lucas. Jag kan barriärer inte göra något rätt för den pojken och jag förstår inte hur jag ska klara av att vara mamma till två personer inom en snar framtid. Det är väl därför jag sover så dåligt. Jag vet redan nu att ångesten över hur arg, ledsen och förtvivlad kommer få mig att gråta större delen av natten. Och det slutar inte. Varje dag är en ny dag, nya fighter. Hur fan orkar någon ens det här? Jag har satt en spärr på det xbox Lucas använder. Max 2 timmar om dagen kommer han numera få spela men troligtvis mindre de dagar vi har annat för oss. Det gick ganska bra idag men det spårade ur totalt den sista timme.  Om det är spelet eller något annat, jag vet inte.  Lucas brukar få bada själv. Ibland är jag på samma våning, ibland är jag nere och hänger tvätt eller liknande. Idag fick han bada själv, jag menar han är tio år. Han klarar sig i badkaret. Senare kom han ner och ville spela mer tv-spel, jag sa att hans speltid var slut så d

 Vi kör vidare med tidiga eller sena inlägg. Varför gå miste om ett fungerande koncept?  Igår sa jag till Jonas att jag känner mig oförskämt pigg för att ha corona. Jag kände mig nästan piggare med corona än innan! Låter ju helt absurt men så här är det - sen i lördags har jag fått sova i princip varje natt! Innan lördag kunde jag vakna både tre och fyra gånger per natt, vilket betyder att jag vaknade en gång i timmen om vi kör ett snitt. Men sen i lördags har jag fått sova uppemot 5-7 timmar i ett svep! Jag får nog faktiskt backa tillbaka själv i bloggen för att hitta när jag gjorde det senast!  Och nu är klockan 4.46 när jag tittar på telefonen. Jag har varit vapen i lite mer än 30 minuter. Varit på toa och sen snurrat runt för att somna om. Jag har sovit strax runt fyra timmar, men kan inte somna om helt enkelt. Börjar kännas som jag är tillbaka där jag var för en vecka sen. Betyder det att jag är på bättringsvägen?!  Jag hoppas det, och prunkat det har jag genomlevt corona som en v

 Detta med nattliga inlägg (eller väldigt tidiga morgoninlägg) kanske är min grej. Idag har jag i alla fall gjort enormt mycket, trots mitt tillstånd som gravid med corona.  Julpyntet ska ner idag. Så det har jag pysslat med. För att inte sluta ut mig helt, måste ju tänka på både energi och fogar nu, gjorde jag lite åt gången. Först hämtade jag kartonger till ljusstakar/stjärnor i källaren. Nästa gång jag var nere tog jag upp lamporna. Självklart vilade jag mellan varven, jag har ont av fogarna i princip varje kväll nu även om jag knappt gått i trapporna.  Fönstret i vardagsrummet har nu fått tillbaka lampan istället för staken. Men gardinerna fick jag inte ner idag  lite får jag spara till morgondagen, om Jonas orkar hjälpa mig då. Idag orkade han inte hjälpa till alls. Köket blev av med både stjärnan och gardinerna. Här var det lättare eftersom de hänger på panelstänger. Lite smidigare för mig. När jag nu ser hur stort fönstret blir utan gardiner, funderar jag på om man ska ha en kap

 Japp, igår ringde läkaren. ”Du har Corona”. Jag svarade enkelt att jag redan antag att jag hade det, eftersom Jonas är smittad. Visst det finns de fall där bara en blir smittad, men eftersom jag blev så dunderförkyld så snabbt, antog jag att det var Corona.  Så nu sitter vi här hemma - Jonas har frossa större delen av dagen, jag är tjock i hals och näsa så alla möjliga otrevliga ljud kommer därifrån. Men vi är pigga för att ha Corona ändå. Många blir ju riktigt dåliga, eller får en värre influensa. Vi har än så länge klarat oss väldigt bra. Om det stannar vid dessa symtom, ja då blir jag enormt tacksam! Karantän för alla till minst onsdag nästa vecka, sen får vi se hur mycket symtom som finns kvar. Rent spontant tänker jag att vi kör karantän till söndagen ändå, eftersom det bara är en natt för Jonas att jobba (tors-fre) och två dagar i skolan för Lucas. Stannar vi hemma blir det ju fyra dygn extra så det borde ju egentligen bara vara bra eller?  Det tråkiga i kråksången är ju att jag

 Idag kommer ett riktigt gnällinlägg. Orkar du inte med det, sluta läs redan nu.  Igår fick Jonas svar på sitt covidtest. Japp han har fått corona. Jag visste inte om jag skulle skratta åt hur sjukt det är när vi varit så försiktiga, eller om jag skulle gråta eftersom det typ är sex veckor kvar till beräknat datum.  Det första vi reagerade på var att ingen ringde för smittspårning. Visst vårdcentralerna är ju stängda, men då får de väl ringa från Eksjö? I andra fall vet jag att folk har fått veta de från smittspårningen innan de hunnit kolla sina egna provsvar typ. Eftersom jag själv hade velat att man kontaktade mig, ringde jag de två jag träffade förra veckan och förklarade läget. Jonas gjorde samma sak - ringde jobbet, kollegan som åker med honom samt de få vännerna han träffat under veckan.  Idag kom mitt stora projekt. Jag hade vad jag själv skulle säga 100 samtal att ringa. Igår ringde jag 1177 och frågade hur jag ska agera nu när jag dessutom är gravid. Så mitt första samtal var

 I onsdags när jag kom hem från fikan med Yazz, såg Jonas risig ut. Han valde att sjukanmäla sig på jobbet resten av veckan. I torsdags tvingade jag honom att ringa sin VC för att ta ett coronatest. Han fick komma in på fredagen och nu väntar vi svar.  Jag tycker det verkar märkligt att han skulle ha det. Han har bara varit på jobbet där de har munskydd och visir samt handskar alltid. De tar inte rast ihop eller något sådant. Han träffade två vänner för en vecka sen men ingen av dom verkar ha någon smitta. Så var har han fått det ifrån?  Nej jag tror innerst inne att han åkt på en rejäl förkylning. Han har inte de klassiska symtomen på influensa heller. Ingen feber, muskelvärk, ledvärk eller något sådant. Han har bara rosslig hosta samt matt. På morgonen vaknar han med huvudvärk men den försvinner ganska snabbt efter han ställt sig upp, det är ju trycker mot huvudet när man ligger ner liksom.  Själv har jag för första gången på hela hösten börjat hosta riktigt rossligt jag med. Så trot

Jag nämnde i måndags att jag varit hos min BM. Vi pratade också om min klåda. Jag har sådan klåda på ben, fötter och ibland händerna under framför allt kvällar och nätter. Så vi bokade in ett fasteprov för att ta reda på om jag hade gallsyror eller ej. Detta prov gjordes idag och svaret som kom var att jag inte hade det problemet. Så troligtvis beror det på min torra vid sen innan. Tur jag fick massor av the bodyshop-produkter i min adventskalender och även sen i julklapp av Jonas. Jag kan smörja in mig ordentligt.  Igår hörde yazz av sig om en fina på stan. Självklart sa jag ja. Hon var ledig, vilket hon aldrig är annars, så vi passade på. Det har så mysigt! Sitta och prata, skratta och njuta av tillvaron. I två timmar satt vi där och bara njöt! Underbart helt enkelt! 

 Lucas har varit så glad idag att det äntligen har kommit snö. Samtidigt blir han besviken eftersom det är för lite snö för att kunna åka pulka.  Men han gick ut och skottade vår entré och på trottoaren så det inte skulle bli klumpar. Dessutom passade han på att bygga en guardian, en maskin från det spelet vi spelade i drygt en månad innan vi var klara - Zelda hyrule warriors age of calamity.  Vi passade på att fina lite idag med. Jag har namnsdag. Sen vi flyttade in i huset har jag tänkt mycket på traditioner och försökt skapa egna traditioner för vår familj. En av dem blir finfika på namnsdagar, precis som alla fyra adventssöndagar innan jul består av tomtegröt till middag/kvällsmat. Vad vi kommer hitta på mer, ja det märker vi. 

Nu har första måndagen på 2021 kommit och gått. Och den har varit intressant, i alla fall för mig.  De första kollegorna är tillbaka i ekorrhjulet och jag hade gärna varit där med dom. Det är så segt att gå hemma! Men nu är det verkligen inte långt kvar! Det är 7 veckor lite drygt men vi plussar på ett par extra ifall man går över tiden. Men inom 10 veckor är bebis här, och tänker man på det viset så är det inte mycket tid alla! Morgonen började hos min barnmorska. Hon är så bra! Det är lätt att prata med henne om allt. Idag pratade vi om förlossningen. Vi skulle inte göra det, det ska vi göra vid nästa besök, men vi gled in på ämnet. Jag vill inte påstå att jag är rädd eller orolig inför förlossningen. Jag har gjort det innan och vet att jag klarar det igen. Däremot är det obehagligt att man inte kan kontrollera sin egna kropp på samma sätt som man brukar under själva förlossningen. Och sen är jag orolig för Jonas. Han har ju ”bara” varit med om den absolut roligaste delen av att bli

Det är märkligt det där. Snart har bebis haft sitt hyreskontrakt i min kropp i hela 33 veckor. Det börjar bli ordentligt tungt och jag är i princip konstant trött. Ändå är det Jonas som somnar först och inte jag!  Jag har knappt Sofie en hel natt sen i somras. Jag hade sömnproblem innan och det har inte direkt blivit bättre. Jag är en person som överanalyserar allting och helst på kvällen/natten då jag ändå vänder och vrider mig i sängen.  Jonas däremot somnar snart och smärtfritt. Vi skrattar tillsammans åt hur roligt det ser ut när jag vänder mig i sängen. Ibland känns foglossningen mer än andra gånger, då är det bara värre att vända runt. Men vi skrattar tillsammans och det är skönt.  Men jag önskar verkligen jag kunde somna som Jonas. Och dessutom att få sova en hel natt och inte vakna flera gånger, eller som det oftast blir - jag vaknar vid 04-05 och kan inte somna om! Jag behöver ju sömnen i för den kommande förlossningen och tiden efteråt.  Hur hade ni det när ni var gravida? So

  En skärmdump på dagens promenad. Årets första faktiskt. Som ni ser går jag inte långt och det går inte fort, men jag kommer ut i alla fall. Men ärligt talat tror jag att jag ångrar mig just nu.  Jonas åkte ut till Jimmy denna afton. Spelkväll med grabbarna så varken Lucas eller jag var välkomna. Gör inte mig något egentligen. Det är ju meningen att jag ska hålla mig från folk nu när det börjar närma sig förlossningen.  Han åkte redan vid 18-tiden så Lucas och jag har roat oss själva. Spelat tv-spel och myst. När han lagt sig, fortsatte jag spela och lyssna på ljudbok. Det var längesen nu.  Det tråkiga är att efter promenaden började det göra ont i ryggen. I svanken helt enkelt. Jag tog so bilden visar en promenad tidigare idag. Kanske gick jag för fort på slutet eftersom jag ville komma in. Det blev kallt fort och snön var otrevligt blöt när den föll. Så jag hade sammandragningar i vanlig ordning och det är väl det som hämnas på mig nu. Jag har roligt ont i ryggen, Alvedon hjälper in

 Alltså jag blir på riktigt galen! Sen augusti har jag hostat rejält. Nej det är inte Corona, detta är min hosta som jag alltid får, spelar ingen roll vad jag gör.  Jag har alltså hostat sen augusti. Inte konstant, jag har haft stunder då jag jag varit helt fri från det, vi talar kanske om två-tre veckor, sen har det dragit igång igen. Jag blev fri strax innan jul och sen kom det tillbaka bara några dagar efter. Nu hostar jag nästan alltid så jag klöks. Slem/vatten kommer men hostan är fortfarande supertorr, men eftersom alla kräkreflexer sätter igång direkt så blir det ändå jobbigt.  Jag har leget i sängen i två timmar och försökt somna. Icke. Nu har jag hostat de senaste tio minuterna så jag har garanterat kissar ner mig mer än de där två dropparna som kan komma. Vissa dagar kan jag byta trosor tre gånger. Ja jag använder trosskydd.  Jag tar receptfri medicin mot hostan, som inte ska skada barnet men det verkar inte hjälpa och inget annat finns för en gravid. Har ni några tips på hur

  Vi hade verkligen en coronasäker nyårsafton. Och vet ni vad? Det var på riktigt en av de härligaste kvällarna någonsin!  Vi började dagen vanliga sysslor så som man alltid gör. Men vid 14.30 sadlade vi om kan man säga. Det blev Fortnite för hela slanten. Tack vare att Microsoft och Sony äntligen har kommit överens om crossplay, in vi nu spela alla tre tillsammans i olika spel, även om vi spelar på olika konsoler. Det är roligt att vi kan göra det, samtidigt som just fortnite inte är vårt favoritspel. Men för Lucas skull spelar vi det. Dessutom vann vi en match så vi ska vara nöjda.  Vid 16 gick vi ut och tog en promenad. Jag sa att det var mitt krav. Jag tycker inte om att vara ute själv nu, det är så många idiotier som siktar med raketer nog folk. Så vi gick ut tillsammans och njöt av att det faktiskt var ganska skön ute.  Årets middag bestod av hasselbackspotatis och fläskytterfilé. Lucas middag var stekt potatis och lax.  Efter middagen var det dags att testa ett nytt spel. Fördel