Imorgon fast tre dagar senare

Idag var det äntligen dags för ännu ett ultraljud. Denna gång med en läkare. Detta är ett extra ultraljud eftersom vi inte fått de svar vi behövt för att veta om Mini har någon kromosomförändring eller ej. Jag har berättat om det innan men jag drar det lite snabbt.

På vårt KUB-test fick vi veta att det är en förhöjd sannolikhet för kromosomförändringar. Det första steget efter ett sådant svar är att göra ett NIPT-test. Ett enkelt blodprov. Man får vänta i två veckor på svar och det är det jobbigaste. När det gått tre veckor ringde en läkare upp oss och berättade att testet var misslyckat, det vill säga att de inte kunde avläsa något. Vi fick tre val: göra ingenting, testa att lämna blod en gång till eller att göra ett fostervattenprov. Vi valde ett blodprov igen. Så jag åkte till Eksjö dagen efter och sen väntade vi i två veckor. Vi hade vårt rutinultraljud inbokat samma vecka och hon som skulle göra det ultraljudet, kunde läsa att vårt andra försök hade misslyckats också. Hon lovade att prata med läkaren om vad nästa steg är när vi inte vill göra fostervattenprov. Dagen efter ringde hon och då fick vi veta att vi kunde få ett ultraljud till med en läkare för att denne skulle se hur det såg ut. Vi fick vänta två veckor till. Idag hände det. 

Det var så jobbigt! Läkaren gjorde verkligen sitt jobb - kollade efter fysiska förändringar som är typiska för kromosomförändringar. Men allting såg bra ut. Näsbenet fanns och var av normal längd, magsäcken såg helt rätt ut och hjärtat såg inte ut att ha några fel i sig. Det tog dock tid att få veta detta. Läkaren hade ett stoneface halva tiden medan hon letade. När hon väl var klar och började berätta var hon gladast i kommun. Hur som helst så mår Mini bra och vi borde inte oroa oss. Hon till och med visade Mini i 3D. Det var så häftigt! Samtidigt som det är läskigt att veta att det faktiskt är en liten människa där inne. 

Vi åker hem och eftersom det är "fössta tossdan i mass" så köpte vi bakelser. För er som inte bor i Småland - "första torsdagen i mars" är smålands nationaldag och den firas med massipantåta (marsipantårta). Så vi köpte bakelser och myste tillsammans med Gabriel. Varför köpa en hel tårta när vi inte äter så mycket varken jag eller Jonas? Så vi myste på förmiddagen och sen var Gabriel trött så det slutade med att Jonas och Gabriel gick och la sig. Jonas behövde ju verkligen sova eftersom han skulle jobba senare och Gabriel är ju trött på förmiddagen. Så jag fick förmiddagen ensam. Det blev ljudbok och lite slappande. Det är en skön rutin vi fått till. Men jag önskar att Gabriel sov en gång på eftermiddagen också. Han somnar runt 10-11 och sover i två eller tre timmar. Sen vill han inte sova igen förrän det är läggdags vid kl 20. Så det är lite störigt att han inte vill sova men det är bara att gilla läget. 

Jag hann precis ge Gabriel lunch innan Lucas kom hem från skolan. Och då var det bara att stressa vidare till frisören med honom. Eftersom vi skulle fotografera barnen lite senare behövde han en rejäl trimning. Han har vägrat klippa sig ett bra tag men nu hade han inget val, vilket han också visste. Så vi vandrade bort till frisören och fick till en frissa. 

Vi hann precis hem för att hinna komma i tid till fotografen. För er som vill ha tips så säger jag åt er att söka efter josefins foto. Hon har en hemsida och håller till i ett hus precis vid maxi här i Vetlanda. Hon är så fantastiskt duktig! Engagerar sig verkligen i barnen och fotograferingen. Hon har flera bakgrunder och så mycket rekvisita att man knappt vet hur man ska tänka men det är tur hon kan tänka åt oss.

Gabriel var inte lycklig i början. Han skulle bara vara med pappa och grät så fort Jonas satte ner honom eller vände sig om. Vi testade med att Jonas fick gå ut ur rummet men det gick inte. Till slut kom vi på att jag kunde ha igång babblarna på telefonen. Så Josefin tog kort medan Gabriel fick titta på babblarna ovanför Josefins huvud. 

Det var både syskonfoton men också enskilda på Gabriel som hans ettårsfotografering. Gabriel var många gånger på den tunna tråden mellan glädje och tårar men vi fick till många bra bilder ändå.