Hur vi lägger strategin i vår familj med ett barn som har ADHD
För snart sex år sedan frågade personalen på förskolan om de fick låta en specialpedagog komma och betrakta Lucas en dag. De upplevde att det i takt med att han växte, började bli väldigt tuffa utmaningar. De talade klart och tydligt om att de inte trodde jag gjorde "mitt jobb" som förälder, men de hade börjat se varningstecken på eventuellt ADHD. Vissa saker som de uppmärksammat och så vidare. Om en specialpedagog kunde komma, kunde hos observera detta mer och om denne sedan tyckte att man skulle göra en utredning, så var det lättare för mig som förälder då skolan redan kommit med en bedömning. Jag sa självklart ja. I mitt huvud var det att om det är något så är det ju bra om det fångas upp så fort som möjligt. Om det inte är något så är ju detta inget som Lucas direkt kommer minnas som något jobbigt när han blir äldre. Så jag var bara positiv.
Det slutade med att vi fick en remiss till BUP. Det är ju ingen nyhet att allt sådant tar tid. Det tog för det första tid att få en specialpedagog att komma och efter det tog det tid innan vi fick träffa kommunens psykolog som kunde bedöma vidare för att få ännu mer kött på benen till BUP. Men till slut kom vi till Nässjö. Dom gjorde bedömningen att en ADHDutredning skulle påbörjas. Men de höll upp ett varnande finger, Lucas var mellan två åldrar så testerna kunde spreta ordentligt. Men de satte igång och vi träffade både en läkare och sjukgymnast som skulle utesluta att problematiken inte hade med fysiken att göra. Och efter det var det dags för utredningen med psykologen. Vi var där en hel förmiddag. Många tester att gå igenom där Lucas fick se på bilder, lyssna på texter och allt möjligt. Några veckor senare kom vi dit igen för de sista testerna.
Svaret vi fick denna gång var att de inte kunde komma fram till något. Vissa tester visade klart och tydligt en problematik men inte tillräckligt för en diagnos. Vissa tester visade istället att vi pratade om en helt annan diagnos. Och detta är en av anledningarna till att det är så svårt att fastställa dessa diagnoser, det kan spreta åt olika håll beroende på barnets ålder.
Efter jul fick Lucas ändå en egen resurspersonal i skolan. Och det har han haft sedan dess. Ett tag var resursen till för hela klassen men det var ohållbart så Lucas fick tillbaka sin assistent.
Vid denna tiden var Lucas sex år. Och vi hade uppföljningar med BUP två gånger om året. Vi skulle få göra om testerna MEN vi måste vänta till Lucas var åtta år, då hade de några fler tester som kunde hjälpa till att sätta en eventuell diagnos. Tiden gick och jag började fundera på när de skulle höra av sig. Men en varm sommardag ringde BUP. Hon jag pratade med hade så dåligt samvete för de hade kaos uppe på BUP. Det var flera som var föräldralediga eller sjukskrivna. Några hade slutat och så vidare så de låg efter. Men hon tryckte på och vi fick komma upp lagom till skolan började. Vi fick även denna gång papper med mängder av frågor att svara på. Hur Lucas beter sig i situationer och mycket sådant. Sen gjordes bara ett test vid en dator och kort därefter fick vi ett svar - medelsvår ADHD. Detta var i slutet av 2019.
När 2020 började fick vi info om mediciner och vi fick börja kursen strategi första gången. Vi hann gå tre gånger innan pandemin satte stopp för alltsammans. Min arbetsplats sa inte emot mig när jag behövde gå tidigare från jobbet. De tyckte tvärtom att jag skulle vara stolt över mig själv som vill hjälpa min son så pass tidigt i hans liv. Det kommer bli lättare för honom längre fram när vi redan nu tar tag i problemet. Så allt jag behövde av dom när det gällde det här - fick jag. Så jag slutade tidigt vissa dagar och jag fick längre fram sluta tidigare på grund av en helt annan problematik som uppstod. De gav mig allt och det är jag så tacksam för. Jonas har heller inte haft några direkta problem.
Som sagt blev det inställt på grund av pandemin. Men det vi hann få till oss är ju att något av det viktigaste är rutiner. Barn som har en npf-diagnos behöver rutiner eftersom de har svårt att styra sina impulser. Men att ha rutiner hela tiden gör att deras liv inte blir lika styrda av impulserna skulle man kunna säga. Och att få höra hur dessa föreläsare belyste att vi föräldrar har problem andra föräldrar inte förstår, det var så skönt att höra! Vi blev bekräftade att vi inte överdrev liksom. För att ta ett exempel från igår - en förälder berättade hur hennes kollega klagade över att deras barn inte vill äta frukost. Denna föräldern svarade bara "frukost?! Jag är tacksam om mitt barn äter något alls idag". Barn med ADHD har en annan ämnesomsättning vilket gör att de tenderar att bli mer sockersugna (har jag fått höra, men om det är sanning vet jag inte), och det leder i sin tur att de hellre äter exempelvis godis och kakor i större grad än mat. De är inte hungriga när de vaknar och sen småäter de när de kan. Vid lunch kan det vara något som är viktigare enligt dom och då fortsätter de småäta istället för att äta lunch. Och så fortsätter det så tills de kommer hem och föräldern kan se till att de faktiskt äter något vettigt.
Vi hann som sagt gå tre gånger innan vi fick avbryta allt. Men dom tre gångerna gav mig tillräckligt mycket motivering för att ta i med hårdhandskarna och få till vettiga rutiner. Vi hade precis flyttat till huset så redan där hade vi sagt till Lucas att nu är det dags för nya rutiner. Nu börjar vi om från början liksom. Och han gick med på det.
Så de nya reglerna handlade om så mycket, jag tog i från tårna. Det var allt, sovtider, mattider, läxor och allting. Det blev kaos. Plötsligt dök problemet med att han inte ville gå till skolan upp. Så vi ändrade allt. Nu var det viktigaste att han skulle gå till skolan. Så vi fokuserade på när han skulle gå upp. Varje dag gjorde vi samma sak - väckte honom vid 6.40 genom att tända lampan. Vi sa ingenting. Jag gick på toa och gjorde mig iordning (nu var jag hemma på gravidpenning). När jag var klar sa jag till Lucas att nu får han gå upp. Jag gick ner och började med frukosten. Hade han fortfarande inte kommit ner så var det okej att börja tjata på riktigt. Han åt, gjorde sig klar och sen fick han sitta med telefonen tills det var dags att gå till skolan. I början ville jag gråta. Det var så kämpigt men vi fortsatte. Ibland fick Jonas ta morgonen för att jag inte orkade men han fanns där och fortsatte.
För att ge Lucas en hjälp på traven använder vi appen alarmy. När alarmet började var det bara att gå ner. Enda sättet att stänga av alarmet var genom att scanna en specifik streckkod. På så vis kom han ner i tid. Han till och med började komma ner innan alarmet satte igång till slut. När sommaren kom stängde vi av alarmy och sen har vi aldrig behövt använda den. Idag säger jag god morgon och han sträcker på sig innan han kommer ner. Idag får han inte ha telefonen i sitt rum under natten så han kommer ner så han kan sitta med den i soffan istället.
Under samma tid har vi haft problem med att han inte stänger av Xboxet. Så jag googlade lite och hittade en annan app. Xbox family. Den appen gör att jag kan styra det xbox han använder. Eller ja, jag styr hans profil. Så han har en maxgräns som han får spela dagligen och vid kl 20 varje kväll stängs hans konto av helt och han kan inte spela mer även om han har speltid kvar. Detta är såklart inget han gillar, men han accepterar det ändå och innerst inne vet han om att detta är bra för honom.
Inget av detta har varit en dans på rosor men med ett pannben av stål har vi fortsatt. Tack vare att han inte kan spela hur länge som helst, så lägger han sig numera i tid. Klockan 20 tar han sin medicin och sen är det sängen som gäller, och det accepterar han. Han accepterar också att han får vara vaken längre på fredagar och lördagar, samt på loven, men förklarar vi att vi ska göra något, exempelvis åka iväg tidigt nästa dag, så köper han ändå att vi kan lägga oss tidigt.
Att han numera lägger sig i vettig tid och kommer upp i tid på morgonen, har gjort att hans dygnsrytm är riktigt bra numera. Han är sällan trött på grund av sömnbrist och eftersom den delen fungerar, har vi kunnat bygga på med måltider. Han vet när vi äter (men vill gärna slippa för det är ju roligare att spela tv-spel) och han kommer när vi säger till. Om vi får tjata lite så får det vara för stunden, det går liksom. Blir ju på ett sätt inte lika viktigt att han äter exakt samtidigt som vi eftersom han inte ens äter samma mat. Men när vi fick bukt med sömnen och när han ska gå upp, så funkar dagarna så mycket bättre. Så ett problem gav egentligen resultat i så många mer problem.
Det största problemet idag är något helt annat - hygien. Vi har varit stenhårda med vilka dagar han ska duscha. Sen är det svårt att få honom att duscha andra dagar fast det behövs. Idag duschar han tisdag och fredag. Men en dag hade han varit i skateparken och han badade i svett när han kom hem. Men han förstod inte varför han måste duscha för det. Han duschade ju dagen innan. Men han hoppade in efter mycket gnäll så det löste sig. Sen är det även daglig hygien. Att tvätta händerna behöver man ju inte göra enligt honom. Borsta tänderna är heller inte så viktigt. Så det är dom sakerna vi ska ta tag i nu när det andra har börjat bli "normalt"
Åter till kursen. Den sträcker sig över sex veckor egentligen. En träff varje vecka som håller på i cirka tre timmar med pauser. Under dessa träffar finns det ett ämne de berör. Den första föreläsningen handlar om ADHD och hur det påverkar kroppen. Ett tungt ämne och man är slutkörd efteråt. Sen handlar det om vad samhället kan göra, vad arbetsterapeuter kan göra, och vad vi föräldrar kan göra och hur vi ska hjälpa våra barn.
Har ni fått erbjudande om kursen? Gå den! Ni kommer inte ångra er. Det är jättesegt vissa gånger men den ger så mycket. Jag fick modet att fortsätta och modet att faktiskt prata öppet om vilka problem vi har. Idag kan jag enkelt säga "vi får avboka ikäll, Lucas har en riktigt pissig dag och det kommer resultera i kaos hos er" och jag får inte dåligt samvete. Jag har flera gånger till tandläkaren meddelat att Lucas har sina diagnoser och då har vi fått mer tid eller en tid som är mer lämplig för honom för att det ska gå så smidigt som möjligt. Varför krångla till det när vi kan göra det enklare?
Så får ni, gå kursen. Ta del av informationen. Kanske tycker ni att det inte passar in för er, ja men se det då som att ni gjort rätt och inte har den problematiken längre. Eller ta till er av de tips som kommer för man vet aldrig när det vänder.
Kommentarer
Skicka en kommentar