Idag var dagen som jag längtat efter. Eller ja både längtat och inte längtat. Som ni vet så har jag haft en smärre kris igen där jag får sådan ångest att jag bara sitter hemma och aldrig gör något. Men idag hade Emelie och jag planerat att åka till Huskvarna och gå på en stor loppis i folkets park.
Tanken var att hon och jag skulle åka själva, ja vi kollade med Yazz också men hon var upptagen så planen var en tjejdag. Men Jonas kom på i torsdags att han hade ärenden till Jönköping. Inte oss emot, jag älskar ju min man och Emelie känner honom såklart väl så det blev att vi åkte alla tre plus Gabriel.
Vi hade tänkt ta Huskvarna först, men trots att vi var där vid 10.10 typ, så ringlade kön lång utanför. Visst, det var inträde så det tog ju lite tid, men kön var lång. Inte en parkering hittade vi heller och med tanke på mitt tillstånd och min smärta i hälen, var det inte aktuellt att gå för långt. Jag själv kände att jag måste inte gå på loppis, så vi valde helt enkelt att ta Jönköping först för att avsluta med Huskvarna.
I Jönköping tog det dock längre tid än vi tänkt. Jonas skulle "bara" ha en telefon. Trots att parkeringen till Asecs var i princip tom, var det fullt inne på 3butiken. Så medan vi stod där, gick Emelie in i en butik. Sen följde jag med henne till en annan och sen gick vi tillsammans in på panduro. Trots att jag tvekade lite på om jag skulle köpa pussel eller ej, var Jonas fortfarande inte klar när vi kom ut. Men jag köpte i alla fall två pussel och sen hittade jag små "glasspinnar". Dessa ska jag ha som spatlar till mina ansiktskrämer. Dels har jag ju tre krämer i burk jag använder dagligen - dagkräm, nattkräm och ögonkräm. Men jag har även ett par ansiktsmasker som ligger i burkar som jag vill ha spatlar till. Det är så tråkigt med burkar. De bakterier du har naturligt i huden hamnar ju i din kräm och smutsar ner den. Dessutom är det svårt att få upp en normal mängd när man har lite längre naglar eftersom hälften av krämen hamnar under nageln istället. Så jag har varit på lite jakt och kul att jag hittar dessa i en hobbybutik!
När vi kom ut var som sagt Jonas fortfarande inte klar. Så Emelie hann till och med in i ännu en butik och pröva kläder. Anledningen till att det tog lång tid? Well, Jonas varken vill eller behöver ha den senaste telefonen. Och det gör inte jag heller fastän jag är mer sugen på de nyaste grejerna. Men jag använder ju min telefon till så mycket mer än vad Jonas gör så det är där skillnaden ligger. Det hade i alla fall kommit en ny lur igår och det är den senaste telefonen ur budgetvarianten. Och den telefonen Jonas har idag, är en av de tidigare budgetvarianterna så valet var lätt. Dessutom skulle han välja en Ipad med helt plötsligt och få ett kanonpris. Men eftersom Jonas inte har mobilt Bank-id tar det lite längre tid med allting så det körde ihop sig lite.
När han till slut var klar blev det att äta lunch. Vi valde inte Liban deli denna gång (eller bada bing burger för Jonas) utan vi valde att gå till det senast färdiga området. Där finns både restauranger och lite fik. Så efter lite tvekande blev det Ruby. Vi körde på helgens buffé - potatisgratäng, kyckligfilé, fläskfilé och grönsaker. Fanns även panpizza samt nuggets och pommes. Alltså det var ju inte direkt värt pengarna enligt mig. Det var lite smaklöst, men samtidigt gott. Men jag tror inte vi kommer gå dit igen direkt. Gabriel hade i alla fall roligt när vi åt och han smaskade på ordentligt. Dessutom fanns det glass som efterrätt och det är han galen i.
På vägen tillbaka till bilen hann vi springa in på skopunkten och köpa skor till Gabriel. Jag både ville och inte ville men tycker det ser så kallt ut för hans små fötter nu när det fortfarande är kyligt och det går inte få tag på sockar någonstans. Så två par nya skor att ha i vår och sommar fick det bli. Jag hade även tänkt köpa en handkräm och läppkräm på the bodyshop men det är alltid folk där och alltid bara en personal så jag orkade helt enkelt inte vänta. Tycker det är så drygt när den enda personalen hjälper en annan kund och så får man stå och vänta när man redan vet vad man ska ha. Förstår ju att de såklart ska hjälpa sina kunder, men varför ska kunden innan mig alltid ha 100 frågor och minst lika många följdfrågor?
Vi åkte än en gång förbi Huskvarna och denna gång gick det bättre, en parkering nära och ingen kö. Vi gick in och jag dog nästan av skratt när vi kom ut knappt en halvtimme senare. Fy vilket skräp! Den loppis/marknaden behöver jag aldrig åka på igen. Antingen var alla borden fulla av krimskrams, tänk dig att du har städat ur ditt vitrinskåp på det du inte använder längre eller att du har tömt ett dödsbo, eller så var det barnfamiljer som sålde tonvis med kläder och till viss del leksaker. De hade med sig så mycket grejer att sälja så det fanns ju ingen ordning. Gick förbi ett bord där de hade tre pappkassar med kläder i Gabriels storlek. Jag hade gärna kollat igenom lite, men jag tänker inte lyfta upp en kasse, kolla igenom och sen fortsätta med nästa. Jag vill ha det lite snyggt upplagt på bordet. Så antingen skulle de tagit med sig mycket mindre mängd varor, alternativt haft med allt men lagt upp nytt under tiden som de sålde av. Så nej, aldrig mer dit för min del.
Gabriel slocknade i bilen på vägen hem och sov gott hela vägen så nu är det fullt ös här hemma igen. Och jag fick ett lätt meltdown när vi kom hem. Jag kände att jag ville ge upp livet som husägare, i alla fall till detta hus. Min far kom och kollade på varför vi inte kan duscha i badkaret. Jag har försökt tre gånger och alla gångerna har det blivit en riktig sjö på golvet. Men enligt min far så är det för att det rinner så mycket vatten mellan karet och väggen och eftersom det är dålig lutning på golvet mot brunnen, blir det att det rinner åt alla håll. Jag är ytterst tveksam. En av gångerna som jag duschade såg jag verkligen till att det inte skulle komma vatten mellan vägg och kar men det var fortfarande lika mycket. Så jag fick ett meltdown över att ingenting är lätt att fixa i detta hus just nu. Jag har fortfarande inte hittat några byråer så vi kan börja flytta våra kläder och börja med vårt sovrum. Inte heller köket kommer bli lätt (eller billigt eftersom allting ska göras om). Och nu badrummet högst upp. Jag vill kunna duscha där annars måste jag gå ner en våning. Ni som känner mig vet att jag svettas mycket, har alltid gjort. Så när jag väl tagit mig ut ur duschen och torkat mig, börjar jag redan svettas igen. Dessutom ska jag då vandra upp en våning för att börja sminka mig och dona. Ja ni hör ju. "Varför flyttar du inte ner sminket till den anda våningen?" Ja det är så enkelt som att den toaletten är den alla använder så jag kan inte ha massor av smink och ansiktskrämer liggandes överallt. Det finns inte plats. Uppe har vi ett stort badrumskåp som rymmer både badlakan, extra tvål och allt sådant, plus allt mitt smink och ännu mer.
Så trots en trevlig dag, blev det ändå nästan tårar nu eftersom jag kände att jag bara ville ge upp. Jag älskar vårt hus, men samtidigt blir jag så ledsen över att vi kan inte bara sätta igång ett projekt, det är ungefär 3000 steg innan projektet ens är i närheten till att kunna börja. Då vill jag bara ge upp.
Kommentarer
Skicka en kommentar