Tröttmössa och tårar

 Idag tog jag ännu en promenad. Men det var nära att det inte blev någon. Gabriel har varit på uselt humör hela dagen. 

Det började redan vid 05 idag typ. Vi satt då i fåtöljen nere och åt eftersom han skrek och skrek och skrek. Han somnade lagom till Lucas skulle äta och sen sov han en stund till. När han sen vaknade strax efter 08, ville jag ta med genomblöt. Men han bara skrek.

Jag vet att bebisar skriker, de har inga ord än direkt. Men vad jobbigt det är! I tre veckor har jag nu vaknat med några timmars mellanrum varje natt, matat och nattat om, oftast helt själv. Sen har jag, i alla fall sen Jonas började jobba igen, haft hela förmiddagarna själv. Jag får aldrig sova. När Gabriel väl somnar har jag 100 saker att göra och är så uppstressad att jag inte kan komma till ro. 

Idag struntade jag i det. Jag grät nästan när vi skulle ta en promenad. Jag grät definitivt innan lunch eftersom jag då suttit med Gabriel i över en timme men inget hjälpte. Han bara skrek och skrek. 

Vid 12.30 ungefär slocknade jag i soffan av ren utmattning. Vaknar upp tre timmar senare med världens svartaste ångest. Kommer aldrig mer göra det. Trodde Jonas skulle gå upp vid 14, men han gick upp samtidigt som jag. Så jag kan inte lita på att han tar Gabriel då med andra ord känns det som. Så jag får väl fortsätta min brist på sömn i ett par år till.

I helgen ska visst ett par vänner komma. Jag vill verkligen inte det. Jonas vill att den ene av dem sen stannar så de kan spela tv-spel en stund, så yääy gissa vem som har en helg utan sömn att se fram emot? Ingen hjälp lär jag få varken nattetid eller söndag förmiddag. Jonas ska säkerligen dricka en öl eller två, absolut inget fel med det, men jag anser inte att Gabriel ska vara i Jonas famn när han druckit alkohol, om än så lite. Och eftersom Jonas inte hör Gabriel gnälla/skrika på natten i vanliga fall, hur ska han höra det när han druckit öl? Dessutom vaknar jag ju alltid ändå och får väcka Jonas om jag vill ha hjälp, så vad är meningen med att ens väcka honom? Jag är ju redan vaken. 

Så nej jag är just nu inte någon lycklig mamma. Jag har gråtit två gånger (känner tårarna för en tredje gång nu) och jag kunde ikväll inte läsa saga med Lucas för jag orkade helt enkelt inte. Det var till och med så att Lucas sa ”mamma du låter ledsen”. Ja jag är ledsen Lucas för att jag är så trött och har så ont i huvudet för att Gabriel skriker. Han gjorde de hela tiden du var i skolan också, svarade jag. Så jag är trött. Jag skulle bli glad om jag fick sova fyra timmar ostört. Och sen fyra timmar igen. Kanske skulle jag fungera bättre då? Som det är nu sover jag inte mycket alls. Jag la Gabriel för ungefär 20 minuter sen. Han gnäller fortfarande, sen hör jag att han tuttar på sin napp, sen tyst och sen gnäller han. Plötsligt har han tappat nappen. Så börjar det om igen. I själva verket sover han redan, men han gör ju ljud ifrån sig en stund innan han har kommit till ro helt. Så jag ligger vaken ett tag till eftersom han gnäller, kanske får jag slappna av och somna snart. Men eftersom han somnade för 20 minuter sen, dröjer det max 2 timmar och 40 minuter innan han vaknar igen, så ni ser ju hur lite jag kommer hinna sova. Sen blir det samma sak igen vid nästa matning. 

Jag ska inte klaga som jag gör, Jonas gör jättemycket. Men jag får aldrig sova. Han sover i alla fall 6-8 timmar varje dag och det måste han ju eftersom han jobbar. Men jag får aldrig vila. Antingen ska jag fixa en flaska, eller byta blöja eller laga mat till oss andra. Det hade varit underbart att få vila i ett mörkt rum en stund på eftermiddagen, men det får jag aldrig. 

Eloge till alla mammor som har fler än ett barn och som kämpar. Jag förstår inte hur ni klarar det, jag gör det inte i alla fall.