Gulsot och terror!

 Igår var det onsdag och jag var så trött. Ännu en natt där man får vakna ett par gånger med Gabriel, men det är samtidigt underbart. Jag älskar tröttheten som beror på att man tar hand om sin bebis, så jag klagar absolut inte. Och jag blir så tacksam när Jonas hjälper till. På morgonen går jag ju numera bara ner och gör gröten till Lucas, sen tar Jonas över så jag kan ta hand om Gabriel eller sova en stund så jag orkar dagen. Guld värt att Jonas verkligen ställer upp så som han gör! 

Jag sov lite för länge men till slut kom jag iväg till Eksjö. Eftersom de bara skulle göra de vanliga testerna, bad jag Jonas följa med för att köra. Det är lugnare för mig om han kör och jag kan sitta med Gabriel ifall något händer. 

Idag fick jag vänta en halvtimme innan de äntligen hjälpte mig. Idag verkade det i alla fall som att det var nödvändigt. Det var lite kaos med någons förlossning och lite. Så även om jag blev irriterad, kunde jag acceptera det mer denna gång. Hudens värde hade ökat igen och jag kände att jag bara ville gråta. Varför? Gabriel har ätit så ofta, kissat så mycket och fått vara ute. Varför hjälper det inte?! Så de tog blodprov och sen skulle de ha ett kissprov. Jag fick amma i omgångar och de såg att de fanns mjölk och de såg att han hade rätt teknik men ibland blev för ivrig för att använda den. Han vägdes och hade bara ökat 30g sen i lördags. Så gissningsvis är det mjölken det är fel på. Han får inte i sig tillräckligt eller så är den inte tillräckligt näringsrik. 

Jag kom in 10.30, vid 14.30 var vi äntligen klara. Då var jag på bristningsgränsen till vad jag klarade. Inte ätit något på sex timmar, fått inse att allting är mitt fel för att mjölken inte duger, och att Jonas nu fått sitta i bilen i 4 timmar, när jag helt enkelt kunde kört själv. Mådde jag dåligt innan, blev det inte direkt bättre nu. 

Vi började resan hemåt. Berättade om att vi ska köpa ersättning och testa att ge Gabriel lite vid varje måltid, utöver det som ammas. Vi körde som vanligt bakvägen från sjukhuset, alltså inte in genom centrum. Den vägen är betydligt smidigare, inga korsningar och knappt andra bilar och vi kommer ut vid rondellen där vi svänger av mot Vetlanda. 

När vi anländer till rondellen ser vi en ambulans med blåljus och sirener, så vi kör inte ens in i rondellen utan väntar ut den. Den är på väg mot Vetlanda inser vi och kör in i rondellen. Strax efter kommer två polisbilar i hög hastighet och vi håller in till kanten. Första tanken är ju att det är en olycka någonstans på vägen och jag känner hur paniken inom mig stiger - ska vi aldrig få komma hem? 

Vi hinner köra några kilometer innan vi hör sirener igen. Nu är det två civila bilar - en större SUV som jag aldrig sett tidigare, samt en vanlig kombi. Nu börjar vi bli oroliga på riktigt, civila bilar i utryckning? 

Innan vi är i Vetlanda igen hinner vi bli omkörda igen av fler polisbilar. Vi fattar verkligen ingenting och vi ser inget heller. När vi kör i stan tittar vi åt alla håll men ser inget alls. Kommer hem och parkerar. Då ser Jonas att det är blåljus vid stationen och pressbyrån. Jaha det är någon pundare igen hinner jag tänka innan Jonas säger att det står bilar vid mogärdeskolan också. Jag vänder mig ditåt. Jag börjar bli rädd, varför så många bilar? Varför två platser och så nära vårt hus? Jag vill skynda på in och samtidigt hör vi sirener igen. Två eller tre bilar kommer i enormt hög hastighet nerför backen utanför vårt hus. Jag är imponerad av alla bilar som höll sig undan. Ännu en stor civil polisbil. 

Jag nästan springer in i huset och sen sitter vi och tittar. Vad händer? Lucas är som tur var i Sjunnen. Vi tittar på Facebook, den lokala tidningen och de större tidningarna men ingen har skrivit något. Fler polisbilar och en piketbuss kommer farande. Nu är jag rädd på riktigt! Så nära vår hem! 

Till slut uppdateras nyheterna. En galning har knivskurit fyra personer över stan, sen blivit skjuten av polis och tagits till akuten. Under dagen ändras dessa uppgifter till 7 stycken som blev attackerade och att det var ett terrorhot! Bara en gärningsman så det blev lugnt igen när han tagits. Fem platser i stan är stängda för allmänheten. 

Mannen i fråga är i 20-årsåldern och är känd sen innan av polisen. Narkotikabrott av små grader. Inatt har de gått igenom hans lägenhet, han bor där jag skaffade min första lägenhet i stan. 

Som sagt oerhört läskigt! De som blivit skadade av olika grad av denna man, hoppas jag snart mår bra igen.