Gabriel har fyllt en vecka!

Tänk att Gabriel redan är en hel vecka! Och vi älskar honom verkligen från första stund, men egentligen är väl det en överflödig mening. Jag menar, alla älskar väl sina barn från första stund? Om man nu önskar få barn såklart. 

Det har varit en ganska ”normal” vecka. Redan dagen efter förlossningen, det vill säga på onsdagen, kom Jonas och hämtade mig och lille Gabriel. Tycker ni det låter tidigt att åka hem redan dagen efter? I vanliga fall hade jag kanske inte stressat hem så på en gång och framför allt inte med orden ”så fort som möjligt”. Men med tanke på alla restriktioner som är nu. Jonas fick ju bara träffa Gabriel i tre timmar innan han fick åka hem. Varför ska jag ligga kvar på BB och låta Jonas vara hemma utan att träffa sin son? Nej tack! 

Jonas hämtade oss som sagt på onsdagen men lite senare än planerat. Värdet för gulsot var lite för högt så Gabriel fick lämna blod som vi sedan fick vänta på testresultatet av. Drygt! Men allt såg bra ut så vi fick åka hem. 

Väl hemma länkat Jonas mysa med Gabriel så mycket som möjligt. Jag hade ju redan ett ”försprång” eftersom jag ammar plus att jag var själv med Gabriel i mer än 18 timmar. Visst, det var nattetid så vi sov ju en den, men ändå. 

Jonas tog igen tiden ganska snabbt genom att agera madrass till Gabriel under natten. Gabriel gillar närhet så att ligga i babynestet eller vaggan var inte ens att tänka på den första natten hemma. 

Lucas kom med en present till Gabriel på torsdagen. Nu har Gabriel, precis som Lucas, fått din egna snuttefilt i form av en dinglis. Lucas har den blå råttan medan Gabriel fick kossan. I vilket fall som helst så var lucas enormt glad och stolt över sin lillebror!

Vi har hunnit med att ta kort, gå promenader och haft det skönt. I fredags hann vi till och med överraska Lucas utanför skolan med vagnen. Stolt gick han hem och körde vagnen, i alla fall tills backen kom. 

Det enda tråkiga i kråksången är att jag kört till Eksjö torsdag till måndag. Gabriel ligger på gränsen till att sola på grund av gulsot, men hittills har han klarat sig från solningen. Men jag kan säga att de inte har skött det speciellt bra. I fredags fick jag åka in efter att själv ha ringt om det. Jag var hemifrån i strax över tre timmar. På lördagen spenderade jag nästan 4 timmar på sjukhuset men det var både återbesök efter hemgång, efterkontroll av mina bristningar samt att de än en gång kollade huden. Men fyra timmar?! De hade kunnat organisera det så mycket bättre så man sluppit vänta så länge. Jag fick åka upp på söndagen igen och då blev jag vansinnig. Jag sa till att jag kommit men när jag väntat i en timme så sa jag vänligen men bestämt ”jag hinner inte vänta längre så jag åker nu”. Hur viktigt kan det vara med gulsot om jag ska sitta och vänta så länge? En kommunikationsbrist var det men jag köper inte det.   Man kan inte bara strunta i en patient eller? Om jag inte dykt upp så ska man väl ringa efter en? Så jag sa att jag hinner inte vänta på svaret för jag måste hem. Det var helt ok så de ringde upp senare och sa att värdena fortfarande inte var helt okej så jag skulle komma på måndagen. Hon skrev att jag skulle komma kl 13 och jag sa att jag måste åka kl 14 på grund av andra familjeskäl. Inga problem  

Måndagen kom och vad händer? Jo jag kommer dit och personalen har ingen aning om att jag inte har all tid i världen så först 14.15 kommer vi iväg igen. Katastrof! Varför kommunicerar de inte bättre mellan varandra? I måndags sa de i all fall att jag behövde inte komma tillbaka förrän onsdag. Så nu får vi se hur det ser ut senare...