Tredje morgonen

 Just dessa inlägg är kanske inte roliga för er att läsa, men jag skriver dom ändå. Främst är inläggen för mig själv, jag kan gå tillbaka och se vad vi gjort, hur vi gör det och vad vi får ut av det. 

Idag blev det ingen nyhetsläsning då Lucas var för långsam med maten. Jonas fick ta över när ytterkläderna skulle på. Jag orkar inte gå i trapporna så mycket, plus att när man tjatat så länge som man får göra, är man helt slut psykiskt. Så medan Jonas tjatade och tjatade, låg jag i sängen och nästan grät. Jonas är trött och vill sova efter jobbet, jag är trött för jag inte får sova ordentligt. Och mitt insetts har vi Lucas som gör allt för att vi ska vara förbannade dygnet runt känns det som. Idag tog det stadiga 20 minuter att få på honom kläderna. Efter 10 minuter hade han fortfarande inte fått på sig något utan bara dummar sig. 

Jag har denna vecka lärt mig att blir det ingen konsekvens direkt, förstår han inte varför han ska göra det. För att förklara mig:

I förra veckan sa jag åt Lucas att stoppa byxorna i strumporna. Detta skulle göra att termobyxorna gled på lättare utan att dra med sig de vanliga byxorna upp så de ”korvar” sig runt knäna. Lucas tittade på mig som om jag var dum i huvudet men han gjorde som jag sa. Från första gången han testade de, har han gjort de varje dag. Han såg, i detta fallet, en förbättrad konsekvens och förstod att detta var smart. 

När jag säger åt honom att knäppa upp termobyxorna, eller skorna, blir han bara förbannad att jag tjatar. Jag förklarar gång på gång att dom kommer gå sönder när han inte knäpper upp dom. Men knapparna lossnar ju inte direkt, det vet vi vuxna, och ”hälskaftet” på kängorna trycks inte ner på en gång. Det är något som skadas om och om igen tills de går sönder. Men eftersom delningen blir en direkt konsekvens av att han gör som man ska göra, ja då spelar det ju ingen roll hur man gör. Samma sak med tandborstningen. Han borstar oftast bara framtänderna och då framsidan, alltså inte de delar av tänderna som används till att bita och grejer. Jag säger åt honom att han kommer få hål i tänderna, tandläkaren kommer få laga och borra, tänderna kommer ramla ut. Men eftersom detta inte händer direkt efter tandborstningen, ja då spelar det väl ingen roll? 

Långsiktiga konsekvenser förstår han inte och tyvärr består ju hela livet av dessa. Nu har tv-spelen rykt, Jonas kommer få mindre sömn idag och jag kommer inte orka göra något för jag är så fruktansvärt ledsen nu över att det för tredje gången blir så här, samma vecka, och att jag inte orkar själv, så jag kommer inte kunna somna för en stunds vila nu. Vilket leder till att jag i eftermiddag inte kommer orka engagera mig i läxor eller något för att hjälpa lucas åt rätt håll. Hans beteende gör slut på oss så vi inte orkar, vilket bara blir en ond cirkel. Och snart kommer bebis. Ni kan väl bara gissa er till hur stressad jag är av allt detta. Folk säger att man inte kan gå in i väggen när man är hemma, då kan man ju göra vad man vill. Folk har uppenbarligen aldrig hört talas om barn med speciella behov...