Borde vara ensam just nu

 Låter väl galet, att jag ska vara ensam nu? Men seriöst! Mina hormoner är totalt galna nu. 

7 dagar kvar till BF. Det är ju känt sedan länge att förlossningen inte startar pang boom. Den är ju smygande hela tiden. Sammandragningar och förvärkar är en del av förberedelserna och sedan att bebis sjunker ner ordentligt i bäckenbotten. Jag själv känner verkligen när bebis sjunker neråt. Inget jag minns från förra förlossningen men denna gång känner jag att det ”sticker” i underlivet ibland. Oftast flera gånger efter varandra, och detta är alltså nerver som blir lite klämda medan bebisens huvud försöker komma djupare. Därav sticken. 

Hur som helst, en vecka kvar till BF och min kropp förbereder sig inför förlossningen, även om jag inte märker av hur mycket. Detta gör ju att jag är trött och grinig. Kanske är det så att bebis jobbar sig neråt när jag sover? Inte säkert jag märker de när dessa små ”stick” inte är så allvarliga. Kanske har jag förvärkar även på natten som jag inte märker av? Hur som helst så jobbar mig kropp hela tiden just nu. Detta leder ju till att jag är tjurig och irriterad typ hela tiden. Jag försöker verkligen botaniska framför Lucas, men så svårt det är! Igår blev jag ledsen vilket ledde till att jag blev arg. Jag blev seriöst avundsjuk på Jonas och Lucas. De satt och spelade varsitt spel och hade roligt. Vad gjorde jag? Typ ingenting. Jag ville också spela men Lucas får inte spela dom spelen (och jag vill inte spela dom med honom) och Jonas vill spela sitt spel. När jag väl började spela något annat bara för att göra något, ja då skulle Lucas helt plötsligt ha mitt spel eftersom den han spelade med inte kunde spela mer. Försökte förklara för Lucas att jag vill spela mitt spel själv för jag har ju inte fått göra något. Men lyssnade han? Nej. Det han uppfattade av det hela var att jag är dum som inte låter honom spela när han vill. Åh vad svårt det är att kontrollera sina egna känslor i dessa lägen när kroppen är helt i obalans!

Idag har det varit lite samma situation. Jag sätter mig för att vila efter lunchen. Ja såklart ska Lucas spela tv-spel just då. Det spelar ingen roll vad jag säger - jag behöver vila för jag är trött, jag orkar inte hjälpa honom just nu, varför kan jag inte bara få vila så jag orkar resten av dagen? Så han fick spela och jag sa att jag vill inte höra ett pip från honom för jag måste få vila så jag orkar. 10 minuter senare kunde jag lika gärna ge upp. Nej han frågade ingenting, men han pratar ju för sig själv om hur han ska gå tillväga i spelet. 

Det slutade alltså med att jag fick inte vila och efter han spelat klart var jag trött och irriterad och det gick ut över Lucas. Jag hade sett fram emot en kväll där jag skulle få spela ett av mina favoritspel med Jonas. Ett spelning inte spelat på ett par år faktiskt men som vi skulle göra idag. Det kan jag ju fetglömma. Jag har druckit en kopp kaffe nu precis i hopp om att få lite energi, men nej. Jag kan lika gärna lägga mig och sova. Helt slut i knoppen. Vilket verkligen är superbra när vi måste handla och Lucas ska till tandläkaren senare idag. 

Stånkat borde seriöst vara ensam just nu. Så jag kan vila när jag vill och jag behöver inte låta min trötthet gå ut över någon annan.