Amning och pumpning

 Nu är det inte ens tvåsiffrigt tills det beräknade datumet är här och jag kan ärligt säga att mitt sökfält på Instagram är sprängfyllt av gravida och bebisar. Det har varit så i ungefär ett halvår men vad gör det? Ganska kul att se bilder på andra, hur de inreder och hur många barn de har och så vidare. 

Men jag funderar över vissa saker och jag får verkligen inte ihop detta! Är det jag som är gammalmodig eller helt enkelt inte fattat grejen ännu? 

Jag tänker i detta inlägg inte lägga ut massor av bilder, eftersom de faktiskt finns på Instagram och inte ens är mina egna. Men använd #gravid eller #amma eller vad som helst som har med bebisar att göra i princip, så får man upp dessa inlägg. 

Det är alltså bilder på mammor som står och ammar var de än är. En mamma har sitt barn sittandes i kundvagnen medan hon står böjd så barnet kan amma. En annan står i någon yogaposition hemma medan barnet ammar. En del går runt och ammar samtidigt och så vidare. Jag förstår verkligen inte detta fenomen! 

När jag ammade Lucas kom vi in i en rytm som gjorde att det var enkelt att räkna ut när Lucas ville äta igen. För de var enda gången han fick bröstet. Ville han tröstas hade jag andra alternativ. Låter kanske hårt och hemskt, men jag har ensamstående med honom och jag behövde hålla ihop och få lite tid själv för att faktiskt orka med att vara mamma. Jag vet andra i relationer där fadern har gått upp, klätt sig och barnet för att sen sätta sig i bilen och köra runt. Det var inget alternativ för mig. Det var jag och endast jag. Skulle jag då slängt fram tuttarna varje gång Lucas gnydde och var ledsen? Då hade jag ju haft en bebis vid bröstet dygnet runt vissa dagar och hur skulle det fungera för en ensamstående? Inte så bra. 

Åter till detta att amma ”in public”. Jag är imponerad av de som klarar av det, men jag själv skulle aldrig fixa det. Att se bilder som de jag nämnde ovan gör mig stressad. Är barnet upp emot året eller mer och du ammar, borde du och barnet inte lärt sig matrutiner vid det laget? Om ni i familjen har för vana att äta var tredje timme, varför befinner man sig då i en butik när det är matdags? Jag vet barn som varit mellan 7-9 månader som blivit störda av att någon pratar medan de ammas. Hur stressande skulle det inte vara för ett sådant barn att bli hungrigt i en butik? Som sagt, jag förstår inte detta. Jag själv planerar mitt liv efter rutiner. När Lucas var född så fick han bestämma min dygnsrytm. Jag försökte inte få honom att passa in i mitt mönster, tvärtom. Ville han vakna och ammas klockan 6, då gjorde jag det. Det var sen när det var dags för förskola som jag försökte skjuta på tiderna för att de skulle matcha förskolans tider mer, men i övrigt, Lucas bestämde. Och det var jag nöjd med. Är detta fel? Med tanke på hur viktigt det är idag att man ska få amma var som helst. Bilder på kvinnor som ammar med en filt över ansiktet. ”Du får gärna amma här, men det är kanske bättre för dig om du täcker dig” brukar det stå under bilden. Självklart menar man att man ska täcka barnet och sitt bröst, inte mammans ansikte. Men kvinnor gör så för att visa att det är helt naturligt att amma. Som sagt - jag skulle aldrig amma in public, jag skulle känna mig så stressad av att någon ser mig börja slita i kläderna, sen ska bröstet fram, bebis skriker och letar och hittar till slut fram. Men då är jag kanske redan så stressad att jag inte mår bra av det. Eloge till er som tycker att det inte är något hinder att amma in public, men jag skulle aldrig klara det och jag förstår ärligt talat inte hetsen kring att det är vår rättighet. Visst, vill man göra det så gör det då, men varför utsätta sig eller barnet för en möjlig stressande situation? 

Nästa sak jag inte förstår är att pumpa mjölk. Jättebra att man kan göra det, självklart! Finns många barn som inte kan ta bröstet men som istället kan få sin mjölk via flaska. Så inget fel med det. Men även här finns mängder med bilder och reklamfilmer på hur bra bröstpumpar det finns. Pumpar som pumpar tyst och diskret utan att någon märker det, ja de är så tysta så du kan göra det medan ni har middagsgäster, eller varför inte när du är och handlar? Än en gång - varför? För mig känns det stressande. Ska jag åka och handla så kan jag vänta en halvtimme medans jag pumpar hemma. Vad är det som gör att jag måste handla och pumpa samtidigt? Kan jag inte bara ta det lite lugnt? Jag och Jonas har lagt upp en plan, den kanske spricker, eller kanske inte - det beror helt och hållet på hur Lucas reagerar över ett syskon samt vad för typ av bebis det faktiskt kommer vara. Kommer det var ett kolikbarn? Ett som vill vara i famnen hela tiden? Eller ett som var som Lucas, det vill säga nöjd med livet så länge det var en torr blöja, kläder och något att titta på? Är det ett kolikbarn kanske planen spricker. Är det ett barn som vill vara i famnen, och att vems famn det är (mammas eller pappas) inte spelar någon roll? Ja då kan planen fortfarande hålla. Men vi lägger upp strategin efter vårt barn, inte efter vad vi måste göra. 

Självklart menar jag nu då spädbarnstiden. Jag menar att till en början tänker jag låta bebisen styra hur jag lever mitt liv. För att bebisen ska få den trygghet den behöver. I takt med att bebis växer, kommer denna falla in i vårt mönster som vi har i vår familj, inte för att jag kräver det, utan för att det helt enkelt kommer bli så. Man sover nattetid, äter frukost på morgonen och så vidare. Om allting krockar för oss, ja men då har vi familj och vänner runt oss som hjälper till. Är Jonas iväg med Lucas och har bilen, samtidigt som bebis äntligen somnat så jag skulle kunna handla? Ja men istället för att stressa över att inte kunna handla, ber jag ju någon annan antingen handla, eller komma hem och sitta hos oss medan jag lånar bilen och handlar själv. Det var så jag gjorde för 10 år sen, jag anpassade mig efter den hjälpen jag fick utifrån. Jag är inte sämre för det, tvärtom tycker jag att det är ett bevis på hur jag gör mitt bästa av situationen. 

Så nej, ni kommer aldrig se mig amma in public, jag kommer leta upp ett amningsrum eller helt enkelt vara hemma tills jag ammar. Och nej, ni kommer aldrig se mig handla samtidigt som jag har en bröstpump kopplad så jag kan pumpa samtidigt. Det är ingen värld jag vill leva i. Sådant gör mig stressad, och om jag gör saker som stressar mig, hur ska jag förklara för mina barn hur jag tänker när jag väljer det sämre alternativet för mig och mitt mående? Självklart finns det undantag. Vill du amma ståendes på maxi? Tycker du det är bekvämt att amma när du sitter på fiket? Gör det då, men hetsa aldrig en annan mamma till att göra sådana saker. Alla mammor måste få välja själva och få göra som dom vill.