Detta med bröstmjölk eller ersättning

Det här med bröstmjölk. Det är så mycket prat om att amma, pumpa eller att ge ersättning. Jag har funderat så mycket på detta, och jag har faktiskt gjort på olika sätt med alla mina tre grabbar. 

När Lucas föddes var jag ung och naiv. Jag utgick totalt från att jag med lätthet kunde amma. Det är ju så man gör liksom. Nu hade jag turen att jag kunde amma så det var inga problem. Men två av mammorna i min föräldragrupp kunde inte amma, de körde med ersättning. Det var första gången jag kom i kontakt med ersättning faktiskt. Aldrig tänkt att man inte kan amma, aldrig förstått det där. Så ja, jag var ung och naiv. 

Hur som helst, jag kunde amma Lucas och jag tyckte det gick bra. Men jag tyckte att det var jobbigt att amma bland människor. För mig var det inte bara att knäppa upp BH:n och sen bara tuta och köra. Jag har så pass stor och tung byst så det blir lite komplicerat. Jag behövde ha ett stöd under bysten för att få till rätt vinkel gentemot Lucas. Stödet under räckte inte utan jag behövde dessutom hålla upp bysten uppifrån för att det skulle finnas möjlighet för Lucas att andas. Så att bara få till allt detta innan Lucas kunde äta, det var oerhört stressande. Därför trivdes jag bäst med att amma hemma, eller om jag helt enkelt kunde stänga in mig någonstans när jag var hos någon. 
När Lucas sen var lite över tre månader, märkte jag att han nästan alltid skrek vid matning. Jag blev oerhört stressad av detta och visste inte vad jag skulle ta mig till. Dessa två mammor jag nämnde, gjorde det enda rätta - de gav mig en flaska med ersättning. Lucas svepte hela den flaskan. Han fick inte tillräckligt med mjölk längre från mig. Min mjölk hade börjat sina antagligen. Så jag började köpa hem ersättning och det blev lugnare hemma.

När Gabriel föddes ville jag såklart amma. Men jag hade i bakhuvudet att det var krångligt att amma med stor byst. Nu föddes Gabriel under pandemin, vilket gjorde att Jonas inte fick vara med på BB. Detta stressade mig oerhört mycket. Jag ville ju inte hålla pappa och son ifrån varandra. Så i mitt huvud funkade amningen, det var lite krångel innan Gabriel hittade rätt, men det funkade. Tyvärr lurade jag mig själv fullt ut. Amningen gick inte alls bra. Jag pumpade ut en del med manuell pump men det funkade inte det heller. Vad vi än gjorde så gick inte Gabriel upp i vikt. När vi till slut la till ersättning så stack vikten iväg ordentligt. Så Gabriel fick bröstmjölk i ungefär 10 dagar och sen fick han endast ersättning. Och det var absolut inget fel med det, tvärtom. Nu kunde Jonas och jag hjälpas åt med matningen. Jag behövde inte gå upp varje natt och mata och jag behövde inte vara själv med matansvaret. Det var så skönt. Jag behövde inte ens vara hemma jämt. Det var lite konstigt, men jag mådde faktiskt bra av det. Ganska snart kändes det okej att börja träna och jag hade möjligheten att komma iväg till gymmet. Det kändes fantastiskt! 

Nu är Mikael född och på neo frågade de hur jag ville göra med amning. Eftersom han föddes för tidigt, och hade lite problem med sitt socker, behövde han tillmatas med ersättning men eftersom jag ville amma eller pumpa, så var det dags att börja. Så jag fick låna en pump på neo och sen var det bara att sätta igång. Till en början fick jag inte ens ut 5ml. Det var så jobbigt. Pumpade och pumpade och inget hände. Men jag gav inte upp. Sakta med säkert började det bli mer och mer mjölk och på söndagen, det vill säga två dagar efter Mikaels födelse, tror jag att jag kunde ge Mikael ett helt mål mat på bröstmjölk. Det kändes så himla bra. Att amma gick dock inte lika bra. Mikael hittade inte rätt och han somnade mest. Jag och Jonas diskuterade hur vi skulle göra. Ska jag försöka amma? Ska jag pumpa och vi delar på matningen med flaska? Vad blir smidigast hemma med tanke på Gabriel och vår familj? Till slut insåg vi att om jag pumpar och vi delar på flaskmatningen, blir jag inte låst vid bara Mikael. Då kan jag engagera mig även i Gabriel medan Jonas matar. Och samma åt andra hållet - Jonas får en helt annan möjlighet att knyta an med Mikael genom att få mata honom med flaska, istället för att "bara" få gosa med honom när han inte äter. 
Så på måndagen berättade vi om vårt beslut och neo sa att det är en bra plan. Jag fortsatte pumpa och på tisdagen fick Mikael endast min mjölk. Nu behövdes ingen ersättning längre. Min produktion hade kommit igång ordentligt.

Hemma hade jag redan en pump. En manuell pump från MAM. Jag köpte den när jag var gravid med Gabriel. Jag insåg ju då att amning inte är en självklarhet. Jag var inte naiv längre. Men en manuell pump skulle inte räcka nu om jag ska pumpa på heltid. Men där har MAM en lösning. På bilden till vänster ser ni den produkt jag köpt. Med denna kan man göra en manuell pump till en elektrisk. Man får med allt man behöver och sen är det bara tuta och köra. När som helst kan jag välja att köra manuellt eller elektriskt. Man kan dessutom ladda upp batteriet så man kan bära med sig den smidigt om man ska iväg. Denna har verkligen räddat oss här hemma. Nu kan jag pumpa snabbt och smidigt, istället för att sitta och pumpa manuellt i en längre tid. Och min produktion är nu så pass hög att jag får frysa in mjölken för annars måste vi slänga den. Det känns verkligen så bra att jag har möjligheten att ge av min mjölk. Och att vi kan göra så som vi vill - jag blir inte "låst" av Mikael utan jag kan engagera mig i alla tre barnen. Och Jonas får möjligheten att mysa med Mikael på ett helt annat sätt.

Att amma, pumpa eller ge ersättning spelar ju faktiskt ingen roll. Jag har gjort alla tre varianterna och de har alla olika fördelar och nackdelar. Att amma är ju helt klart billigast och smidigast. Ja kanske inte för mig som har så pass stor byst, men för andra som bara kan sätta sig, plocka fram bröstet och sen är det bara att tuta och köra. Där är det ju smidigt. Att köra med ersättning fullt ut är också smidigt. Men det är dyrt. Jag var ofta arg när vi pratade ersättning. Den är så fruktansvärt dyr. Tänk om jag varit ensamstående. Jag hade aldrig haft råd med ersättningen till Gabriel då. Med Lucas blev det ju inte så mycket ersättning, bara några veckor och sen började han med smakportioner. Men Gabriel? Jag tror vi köpte ersättning för 800-1000kr i månaden. Det är rätt mycket pengar. Så ur en ekonomisk synvinkel är jag överlycklig att min produktion kom igång så vi kan spara in dom pengarna. För Mikael nu verkar vara en bebis som kissar och bajsar väldigt mycket. På denna vecka vi varit hemma, har vi redan betat igenom två paket med storlek 1. Vi har dessutom använd ett gäng 2:or men dom sitter inte bra. Vi har lyckats undvika olyckor, men det var en tidsfråga så vi gick tillbaka till storlek 1. Så denna lille kille ser till att vi får köpa blöjor väldigt ofta. Sen ska vi inte klaga, att han kissar och bajsar är ju fantastiskt bra. Men när man ser det ekonomiskt så är det inte lika roligt, men så är det med småttingar. 

Lite tankar om mina egna erfarenheter kring detta med egen bröstmjölk och ersättning i alla fall.