Imorgon fast tre dagar senare

Hörni vi har fått komma hem! Eller ja när detta skrivs har vi ju varit hemma i nästan en vecka. Nu ska livet börjat återgå till det vanliga men hur gör man när man har tre barn, varav två stycken är så pass små som Gabriel och Mikael? Det skiljer ju strax över 15 månader på dom. Hur lyckas man ta hand om både barn, hem och sig själv? Det återstår att se...

Att få komma hem var helt underbart! När Jonas svängde in vid vårt hus ville jag gråta av glädje. Nu skulle jag äntligen få sova i min egna säng, jag skulle få laga mat, tvätta mina kläder och framför allt få träffa Lucas och Gabriel! Så jag längtade efter detta!

Gabriel sov när vi kom hem och Lucas uppfattade inte ens att vi kommit hem. Men mormor hämtade honom och sen blev det bara glädje. Mormor förundrades över lille Mikael och Lucas kramade om mig i evigheter. Jonas var hemma en stund innan han åkte till Lekia för att få hjälp med Gabriels bilstol. Den ska nu stå i framsätet och vi får verkligen inte till den bra själva så experterna får hjälpa till. Gabriel vaknade och vilken lycka det gick att se i hans ögon! Han såg mig och blev så glad! Han nästan slängde sig ur mormors famn för att komma till mig fortare. Och vad jag njöt av att känna hans tyngd i min famn. För nu blev ju han jättetung när Mikael var så lätt. Pappa kom upp för trappen och än en gång försökte Gabriel slänga sig ur famnen och in i nästa. 

Mormor fixade middag till oss så vi skulle slippa det. Jonas packade upp våra saker och jag passa på att pumpa. Vi tog en promenad med smågrabbarna och testade syskonvagnen. Vi velade länge på om vi skulle köpa en ny eller begagnad och vi valde faktiskt en ny. Den kostade nämligen lika mycket som en begagnad. Det är ett märke som man skulle kalla lågbudget men vad spelar det för roll? Nu har vi en vagn som vi kan använda och ta promenader med. Första promenaden blev inte så lång, bara till torget och hem igen. Och efter promenaden flyttade vi sittdelen till där liggdelen sitter och tvärtom. Som ni ser på bilden så håller Gabriel sin hand utanför sitsen. Just på den sidan är det en spärr som han lekte med hela tiden. Spärren har ju och göra med när den är ihopfälld så det var ju inget farligt så, men det betyder ju inte att han ska leka med den. Så vi bara ändrade om det och sen var det inget problem längre. 

Mormor åkte hem och vi åt middag. Så skönt att slippa laga mat första kvällen och så skönt att slippa handla direkt. Nu kunde vi istället njuta av eftermiddagen och kvällen tillsammans med alla våra barn. Mikael fick fortsätta sitt avklädda tillstånd och bara njuta i blöja. Jonas satt såklart hud mot hud med honom men han hade precis tagit på sig tröjan när jag knäppte denna bild. Mysfaktorn var hög i alla fall men nu var det min tur att få mysa med Mikael. 

Så istället började Jonas mysa med nästa kille - Gabriel. Och Gabriel har verkligen börjat mysa. Innan jag blev inlagd satt han aldrig still kändes det som. Men numera kan han sitta och njuta i soffan tillsammans med Jonas och titta på tvprogram - babblarna, stadens hjältar och andra sångprogram vi hittat på youtube. Vårt hus är varmt så även denna gosse körde på blöjmode. 

Första natten kom och den gick hur bra som helst. Nu sover Mikael i ett babynest mellan oss i sängen. Och denna gång är det smidigare. När Gabriel var nyfödd hade vi en mindre säng, eller ja smalare. Nu har vi ju skaffat en ny och den är 20 cm bredare. Nu slapp jag och Jonas balansera på kanten när vi skulle sova. Mikael vaknade nästan exakt efter tre timmar, Jonas gav flaska och jag passade på att pumpa, allt för att få ut så mycket mjölk som möjligt. Grabbarna somnade om och även jag, men det tog lite längre tid. Morgonen kom och än en gång sov Mikael nästa exakt tre timmar. Jonas fick återigen mata medan jag pumpade. Vi hann i princip bli klara innan Gabriel satte igång så nu var dagen påbörjad. 

Och så har det faktiskt sett ut hela tiden sen vi kom hem - vi lägger oss för kvällen och Mikael vaknar runt 03 för mat och sen igen runt 06-06.30. Båda gångerna ger Jonas mat medan jag pumpar. Nu har jag fått igång produktionen ordentligt så nu finns det mjölk i överflöd.

På fredagen åkte jag och handlade. Första gången jag handlar ordentligt sen jag blev inlagd. Jag tog med mig Gabriel eftersom Jonas verkade trött. När jag kom in på maxi började jag på riktigt nästan gråta. Tänk att få gå på maxi hemma, hitta bland hyllorna, känna igen alla varor och bara plocka det vi behövde. Det var så fantastiskt underbart att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag ville handla allt jag saknat men jag höll mig till listan och var nöjd med dagens äventyr. Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle bli så lycklig över vardagliga saker - handla, tvätt, städa och allt sådant. Men tänk vad man gnäller på dessa saker, men vad tacksam man är när man inser att de tillhör vardagen. Vardagen är inte alltid spännande, inte alltid rolig. Den är full av måsten. Jag har knappt haft ett måste under fem veckor, inte mer än att jag måste vara kvar på Ryhov. Så att få känna att man faktiskt utför något, att man bidrar till att få ordning i familjen, det gjorde mig så glad, och så tillfreds med mitt liv. 

Lördagen kom. Nu var det dags för återbesök i Jönköping. Egentligen visste vi inte varför. Anledningen till att vi fick stanna en extra natt var ju för att vi skulle slippa komma upp en gång till, ändå fick vi göra det. Men vi åkte som planerat. Det var ingen på Neo som visste att vi skulle komma, förrän de va någon som kände igen oss. De tog proverna och sen inväntade vi läkaren. Efter mycket om och men kom han och pratade med oss. Värdena såg bra ut och vi väntade bara på ett provsvar. Så det bästa var om vi var kvar i Jönköping så kunde de ringa när det kommit. Vi åkte till Lekia och handlade en grej som inte fanns hemma i Vetlanda och sen stack vi till IKEA. Vi hade bestämt med syrran att vi skulle äta middag hos dom denna afton, dels för att vi skulle få fira Hugos student som vi missade, samt Julias födelsedag som var dagen efter studenten. Ja Mikael är ju född på själva studentdagen så vi var ju lite upptagna. Samtidigt skulle Ida och dom få se Mikael och vi skulle slippa laga mat ännu en afton. På IKEA köpte vi Julias present samt lite grejer vi ville ha. Som vanligt handlade vi mer än vi skulle men nöjda var vi. När vi kom ut i bilen kollade jag på 1177, svaret på Mikaels prov hade kommit och det var ok så jag sa åt Jonas att åka. Vi hann förbi Nässjö, det vill säga att vi hann köra i strax över 30 minuter, innan Neo ringde. Värdena såg bra ut så nu skulle vi hem och njuta av vår bebis, men vi hade ju redan åkt som sagt. 

Hem, pumpa och mata samt slå in paket och sen vidare till syrran. Nu fick vi testa hur trångt det blir i vår bil när man sitter fem stycken. Trångt blev det men det kommer nog fungera. Vi får se om vi skaffar en ny bil. Det är ytterst sällan vi är fem personer i bilen, Lucas vill ju aldrig vara med på något. Men kanske vi skaffar en annan, kanske inte, vi får se helt enkelt.
Hos Ida fick vi grillat och potatisgratäng och potatissallad. Mormor kom förbi en sväng med och sen även morfar. Vi pratade om Hugos student och Julia fick sin present. Även Mikael fick ett paket - kläder (har glömt ta bild) med giraffer på. De visste inte om kuvösen med giraff så det var roligt att de ändå lyckats pricka in just det jag ville ha. Ida passade på att mysa med Mikael och mormor också. Det var en lugn och avslappnad kväll och när vi väl åkte hem var jag helt slut. 

Nu har vi varit hemma i ungefär en vecka. Livet flyter på bra. Jag pumpar ut så mycket mjölk så snart får vi börja slänga den. I måndags var vi på BVC för att kontrollera vikten. Mikael hade gått ner ynka fem gram igen förhoppningsvis var det bara att snabbt dropp i vikten. Nu hoppas jag han redan ökat igen. Senare idag kommer BVC på hembesök och väger honom igen. Jag hoppas innerligt att han då har ökat så vi slipper åka fram och tillbaka för att kontrollera en vikt. Igår onsdag fick Jonas sovmorgon efter en skitnatt. Jag visste inte ens att natten varit så intensiv. Jag har ju varit riktigt trött dessa dygn. Kroppen har ju varit helt slutkörd efter all tid på Ryhov, efter en förlossning och sen alla känslor som farit runt i kroppen. Så nattetid har jag varit i koma känns det som. Jonas har fått ta matningen och jag har slutat pumpa vid 03 eftersom jag numera får ut så mycket mjölk att vi inte ens kan förvara den snart. Men när jag vakande på onsdagen vid 06 och såg hur trött Jonas var, fixade jag flaskan till Mikael och matade honom. Jag la sedan ner honom igen i babynestet bredvid Jonas så fick de båda sova vidare. Jag passade på att pumpa och sen hämtade jag Gabriel. Vi började fixa frukosten och Lucas kom också ner. 
Först vid 10 såg jag till att Jonas vakande så han kunde ta med sig Mikael ner så han fick sitt nästan mål mat. 

Men den morgonen, onsdagen, den gjorde att jag håller modet uppe kring hur det ska gå med alla barn på morgonen. Nu är det ju sommarlov, det är ingen av oss som har några måsten. Ingen som ska skynda iväg till skolan, ingen som ska åka och jobba eller behöver sova efter jobb. Nu kan vi ta varje dag som den kommer utan att stressa. Och det kändes så skönt att första morgonen själv gick bra. 

Detta var förhoppningsvis sista inlägget som var så här långt. Eller ja, jag skriver ju alltid långa inlägg. Men nu blev det liksom tre inläggs om handlade om mer än en dag. Nu kan denna blogg kanske återgå till det normala - ett inlägg som handlar om en dag istället för en vecka eller fler. Jag kommer säkert ta upp mina tankar kring denna vistelse igen, eller kanske inte. Vi får se. Nu längtar vi efter vardagen, efter att få komma in i någon rytm som vi kan få att fungera. Jag ser verkligen fram emot alla nya utmaningar som kommer komma av detta. Eller ja jag säger det nu i alla fall, när det väl börjar krocka eller något är jag troligtvis inte lika positiv, men förhoppningsvis får vi in en vardag som gör att vi alla kan fungera på ett eller annat vis.