Det känns som att BUP är ganska värdelösa ändå...

 Igår skrev jag ju ett meddelande på 1177 om problematiken vi har med Lucas. Det jag syftar på är hans matintag. Det blir bara värre och värre.

När Lucas var liten, vi pratar Gabriels ålder, åt han allt. Vad du än ställde fram till honom, åt han det. Jag har bilder och videor på när han äter exempelvis pommes och jag tar ett pommes och han blir jättearg på mig. 
Från ungefär 4-5 års ålder började han välja bort mat. På förskolan märkte de att han ville äta gurkan för sig och sen mackan för sig. Flingorna han alltid haft i yoghurten skulle han plötsligt ha bredvid. Sen slutade han äta gurkan, osten, skinkan, flingorna och så vidare. När han började i skolan fick vi ett intyg från dietisterna att han ska ha så kallad önskekost för att han ens ska äta något. Under de åren han sen gått på skolan har han gått från att äta hamburgare till bara brödet, pommes och nuggets till inget av det och idag äter han knappt ens pannkakorna. 

Hemma åt Lucas, innan jag blev inlagd, mannagrynsgröt till frukost, pannkakor eller tacobröd till lunch och det han inte åt då, åt han till middag istället. Nu äter han endast tacobröd. Mina pannkakor var äckliga så det behöver jag ju inte laga mer. Gröt vill han inte ha i värmen och jag förstår honom. Men så här går det inte ha det. Han kan inte äta tacobröd hela dagen. Hans mage ballar ju ur. 

Så jag skickade som sagt ett meddelande till BUP på 1177 om att vi har problem, det är kaos nu. Vi får inte i honom något och vi vet inte vad vi ska göra. Well, dom ringde upp idag. Hon hade svårt att förstå mitt meddelande, det var lite rörigt. Hur kan ett meddelande om att mitt barn inte äter vara rörigt? 
Svaren jag fick var att det är viktigast med vätska just nu. Isglass är bra, men det äter ju inte Lucas, inte ens om vi gör egen på hans favoritsaft. Nästa grej var att diskutera medicinerna. Jag sa ändå att så här är det ju alltid. Men det fick jag ingen respons på. Blir så förbannad. Något måste de ju kunna göra. Som familj nu kan vi i princip inte göra något på grund av Lucas. Eftersom han inte vill äta, orkar han inte göra något och att ta med honom på aktiviteter då funkar inte. Hans energi tar slut helt och hållet. Men det hade de inget svar på, mer än att det är ju så här med dessa barn. Vi kunde ringa vårdcentralen så de får ta prover för att se om han har någon brist på något. Jag höll på att börja gapskratta i örat på henne. Eftersom Lucas inte äter något alls i princip, borde han ha brist på ungefär allt man kan ha brist på. 

Så ja BUP är hyfsat värdelösa. Vi fick ingen hjälp överhuvudtaget, om vi inte vill ändra medicinerna vill säga. Det vet jag inte om vi vill. Eller det kanske man ska göra och så blir det mer kaos i skolan sen? 

Jag älskar verkligen Lucas det gör jag. Men jag blir så ledsen när hans syskon inte kommer få uppleva en ordentlig sommar med allt vad det innebär - heldagar på stranden med sol och bad, att äta glass från kiosken och sådana saker. Eller ja vi kan ju göra allt, men då får vi först lämna bort Lucas och hur kul är det? Då känns det som att vi väljer bort Lucas för att roa våra andra barn, och så är det ju inte. Vi vill ju göra allting tillsammans och för Lucas skull, men den end som inte förstår det är just Lucas. Som det ser ut nu kan Lucas inte följa med till Västervik, fyra dagar i vad som förhoppningsvis är sol och värme kommer han inte klara på bara tacobröd. Hade han ätit kulglass från kiosken, eller mjukglass, hade ju varit något i alla fall, men inte ens det äter han. 

Vad ska man göra?