Skytteavslutning

 Igår var jag och Lucas på avslutning i skytteklubben. En trevlig afton men man märker ju hur isolerad man är.

Lucas har varit med i klubben i cirka två år. Han fick pröva på det under något som kallas idrottsskolan. En snabb förklaring: kommunens olika idrottsföreningar har gått ihop i ett samarbete där barn i ålder 10 år ska få pröva på olika sporter som de kanske annars inte hade upptäckt. Golf, skytte, hockey, fotboll, jujutsu och så vidare. Han testade på alla sporter, förutom golf och jujutsu. Det krockade på grund av pandemin. 

Lucas fastnade för skytte och för orientering som var en annan idrott han testade. Dock har han slutat med den och han menar på att det är för att jag inte är med. Så jag funderar på om jag ska engagera mig med honom i det nästa år, dock vet jag inte om det kommer krocka med skyttet i så fall, vi får se. Annars har vi ju alltid "veckans bana".

Hur som helst, tillbaka till skyttet. Lucas har ju en hatkärlek till allt, så även detta. Det är jätteroligt när det går bra. När det går sämre så blir han vansinnig. Men hans diagnoser gör ju att han inte kan hantera känslorna. En tredjedel av hans ålder kan man dra bort så känslomässigt är han ungefär 8 år. Så känslostyrningar har han verkligen inte. Och så är han dålig på att förlora, det brukar vara utbrott, tårar och ilska. Så att han ens vill skjuta är verkligen härligt. Sen blir det ju utbrott men då får vi försöka parera dom. 

Igår var vi i alla fall på avslutningen för 2022. Han kammade hem en pokal och en pin. Pokalen får alla som deltagit i månadstävlingen, men de som kommer på första och andra plats får en lite större pokal. Övriga får en stor men inte lika stor. Och de är ju indelade i olika åldersklasser för att det inte ska vara stora och små som tävlar mot varandra. Pinen han var var en guld med stjärna. Han har klarat 12 serier med 96 poäng, en serie består av 100 poäng. 

Han vill fortsätta nästa år och vara med i fler tävlingar och ta fler pins. Vem vet, kanske det här blir hans sport trots allt?