Jag spelar för att hjälpa Lucas

 Anledningen till att jag varit lite dålig på att skriva den sista tiden är för att jag försöker hjälpa Lucas. Men jag gör det ju lite svettigare för mig själv kan man säga. 

I mitten på veckan köpte jag ett spel till Xbox. Inget nytt men det var nytt för mig. Det heter Railway empire och är skitsvårt, men ändå roligt. Man ska helt enkelt bygga järnvägar. Jag kör, som jag alltid gör i början, kampanjen som idag är en variant av en tutorial. Där lär jag mig i alla fall nästan alla grunderna. Snabbt förklarat - man bygger en järnväg mellan olika städer och olika plantager. För att städerna ska växa behövs vete, majs, kött och så vidare och det måste jag frakta till städerna från plantagerna. Ju större städer, desto fler olika grödor och så vidare vill man ha. 

Jag spelar spelet i hopp om att Lucas vill spela det med. Och det gör han. Men det är ju lite svårt fast han fixar mer än vad han tror. Så jag försöker hela tiden spela så jag är före honom och kan berätta lite vad han ska tänka på och så vidare så han kommer vidare. Detta gör ju dock att jag måste spela så mycket jag bara kan. Så när smågrabbarna sover samtidigt har jag kanske någon timme på mig. Och sen är det möjligtvis en stund på kvällen jag kan sitta. Nu när Mikael dessutom är vaken längre på kvällarna, är det inte så mycket tid kvar tills jag ska gå och lägga mig.

Nu har jag i alla fall lärt mig grunderna och kan väl hantera spelet någorlunda. Men det betyder ju inte att jag kan skriva här oftare. Jag ska försöka, men jag prioriterar ändå Lucas före detta, vilket jag tror ni förstår. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon fast tre dagar senare

Stökigt bord

En drömtisdag