Hanna och hennes familj

 Nu var det flera dagar sen jag bloggade. Men det hände något natten mot måndagen efter mitt förra inlägg. Mitt vatten gick! Så jag är inte längre gravid, utan numera titulerar jag mig som tvåbarnsmamma!  Jag berättar mer i kommande inlägg men jag hörde precis att vår nya familjemedlem är hungrig så inlägget kommer senare, kanske idag eller möjligtvis imorgon, det kommer kanske bli svårt att blogga varje dag nu innan rutinerna har hamnat där de ska. 

 Jösses så lite jag har bloggat i helgen! Och jag kan faktiskt bara skylla på en enda sak - Lucas har inte varit hemma.  I torsdags åkte lucas till mormor och morfar. Det var en enorm lättnad för mig eftersom jag knappt fick sova natten till torsdag. Visst det händer alla att man har sömnbrist, men den energin och orken man behöver för att hantera Lucas, den finns helt enkelt inte just nu när man både är tung och trött.  Jag har insett att när Lucas inte är hemma, försvinner alla våra rutiner. Vi åt ingen middag i torsdags. I fredags skulle vi gjort hemmagjord pizza men det blev nötkebab hos en av stans pizzerior, eftersom Lucas inte var hemma och han äter inte pizza. På lördagen var det meningen att vi istället skulle göra pizzan men eftersom Lucas än en gång ville stanna hos mina föräldrar, blev det ett vi ringde till en kompis. Om det blev så att vi skulle åka dit, handlade vi färdiga maträtter på maxi för att det skulle vara smidigt. Vi kom aldrig iväg till någon kompis. Så matlaga

Igår var Jonas och jag i affären. Eftersom Lucas vill ha gröt till frukost, går det åt så mycket mer mjölk om dagarna att den tar slut fortare än planerat. Så en tripp till affären och det gjorde verkligen inget när vi såg det här:  Påskmust! Både Jonas och jag älskar must så det är vår grej liksom. Och alla vet ju detta eftersom jag är snabb ut med det på sociala medier så andra vet detta också.  Så nu ligger jag i sängen, ska strax försöka sova och har en must bredvid mig. Jag hade hoppats att bebis idag velat komma men icke. Däremot har jag upptäckt ett par saker som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.  För det första har jag haft sjukt ont i rumpan idag. Tänk er där skinkorna delar sig och upp mot ryggen. Men de har bara gjort ont när jag ställt mig upp från exempelvis soffan eller när jag idag blev ur bilen. För det andra så har jag sjukt ont längs sidan av mitt vänstra bröst. Inget jag känner innan men så fort jag drar armen mot bröstet, alltså vi snackar att jag

 Idag har jag sett två artiklar om samma ämne och jag ska vara ärlig, jag blir så jävla förbannad rent ut sagt! För tre år sen (ser ni att det står tre år sen?) blev Ralf från bandet Mustasch anmäld och dömd för att ha ofredat en ung kvinna. Han hade, mellan hennes bröst, stoppat ner en ölflaska. Hon anmälde, han fälldes, betalade sitt straff och bad om ursäkt. Som sagt tre år sen.  Den första artikeln jag läste (hittade den inte nu) handlade om att samma band ska vara med i melodifestivalen på lördag. Under en intervju med tidningen ställer journalisten mer frågor om denna dom, än vad han gör om deras kommande uppträdande. Jag personligen hade gärna sett frågor såsom ”vad har ni gjort under corona när ni inte kunnat hålla konserter? Hur ser ni på framträdandet på lördag? Vad tycker ni själva om er låt? Har ni velat ställa upp länge?” Ja alltså frågor om dom och deras tankar den senaste tiden, men istället väljer journalisten att ställa fråga på fråga kring en tre år gammal händelse. T

 Låter väl galet, att jag ska vara ensam nu? Men seriöst! Mina hormoner är totalt galna nu.  7 dagar kvar till BF. Det är ju känt sedan länge att förlossningen inte startar pang boom. Den är ju smygande hela tiden. Sammandragningar och förvärkar är en del av förberedelserna och sedan att bebis sjunker ner ordentligt i bäckenbotten. Jag själv känner verkligen när bebis sjunker neråt. Inget jag minns från förra förlossningen men denna gång känner jag att det ”sticker” i underlivet ibland. Oftast flera gånger efter varandra, och detta är alltså nerver som blir lite klämda medan bebisens huvud försöker komma djupare. Därav sticken.  Hur som helst, en vecka kvar till BF och min kropp förbereder sig inför förlossningen, även om jag inte märker av hur mycket. Detta gör ju att jag är trött och grinig. Kanske är det så att bebis jobbar sig neråt när jag sover? Inte säkert jag märker de när dessa små ”stick” inte är så allvarliga. Kanske har jag förvärkar även på natten som jag inte märker av? H

 Jag trodde jag hade fått ordning på min sömn nu. Eller i alla fall att sova på nätterna. Men det höll ju bara ungefär en vecka eller något.  Igår somnade jag runt midnatt och sen vaknade jag vid 3 igen typ. Vid 7 gav jag upp, gick ner och åt en smörgås. Upp igen och somnade efter mycket snurrande om igen. För att orka med dagen, bryggde jag kaffe. Drack sista koppen strax efter middagen, vilket aldrig varit problem de andra hångernanjag druckit kaffe.  Nu inatt somnade jag långt efter 2 och vaknade innan 5 igen. Fortfarande inte lyckats somna om. Idag kommer Lucas hem och jag tror han får sova hemma inatt. Hur slankat orka engagera mig i hans ledighet när jag själv inte får sova? Jag kommer inte kunna ”vila mig i form” speciellt mycket heller inför förlossningen, eftersom Lucas kräver sin del av min uppmärksamhet.  Jag trodde verkligen jag fått ordning på rutinerna igen. Jag är supertrött helt ärligt! Ögonen går i kors, så varför kan jag inte somna om igen? 

 Jonas jobbar bara varannan söndag enligt sitt schema och natten till idag var han ledig. Eftersom Lucas sov hos mormor och skulle komma hem vid 13.30 cirka, hade vi alltså några timmar på oss att göra ärenden utan att han skulle vara ensam eller följa med och tjata.  Men kommunikationen mellan mig och Jonas var inte den bästa. Igår sa jag att det är ju bra om han sover till 10, sen går vi upp och fixar ärendena för att hinna hem till Lucas kommer. Tyvärr sov jag dåligt och det gjorde nog Jonas med. Jag var vaken fyra timmar under natten, han var nere och hämta dricka flera gånger. Så jag klev inte upp förrän nästan 11 och han kom upp vid 12. Men vi hann ändå.  Vi började med att åka till Lekia. Dags att hyra babyskydd. Ja vi hyr vårt eftersom det används så kort tid. Sex månader ungefär och sen blir det inte använt mer. Även om vi väljer att skaffa ett barn till, är det smidigare att hyra än att köpa eget, fastän det blir samma pris.  Så det hyrde vi som sagt och så fort vi hoppar in

 Nu är det inte ens tvåsiffrigt tills det beräknade datumet är här och jag kan ärligt säga att mitt sökfält på Instagram är sprängfyllt av gravida och bebisar. Det har varit så i ungefär ett halvår men vad gör det? Ganska kul att se bilder på andra, hur de inreder och hur många barn de har och så vidare.  Men jag funderar över vissa saker och jag får verkligen inte ihop detta! Är det jag som är gammalmodig eller helt enkelt inte fattat grejen ännu?  Jag tänker i detta inlägg inte lägga ut massor av bilder, eftersom de faktiskt finns på Instagram och inte ens är mina egna. Men använd #gravid eller #amma eller vad som helst som har med bebisar att göra i princip, så får man upp dessa inlägg.  Det är alltså bilder på mammor som står och ammar var de än är. En mamma har sitt barn sittandes i kundvagnen medan hon står böjd så barnet kan amma. En annan står i någon yogaposition hemma medan barnet ammar. En del går runt och ammar samtidigt och så vidare. Jag förstår verkligen inte detta fenom

Idag är det alla hjärtans dag, inget vi egentligen firar men samtidigt tycker jag det är mysigt att uppmärksamma dagen lite i alla fall.  Jag kan ju aldrig hålla mig, så när klockan slog midnatt ville jag ge Jonas en present jag köpt. Och efter att ha fått tjata lite fick jag göra det. Vi båda älskar musiken från bandet Kent och de har ju en alldeles särskild sång som många har på sina bröllop och sådär. Detta är inte ”vår” sång, men jag valde denna tavla ändå.  Texten är refrängen ur låten ”utan dina andetag” och så fin.  Det är egentligen två gåvor i en - texten är mitt tecken på kärlek till Jonas, och att det är en tavla, ja det är inredningsdetaljen för att fira att vi bott i vårt hus i ett helt år!  För att fira alla hjärtans dag valde vi idag att gå till pinchos. Troligtvis var detta sista gången vi hann göra något bara Jonas och jag innan bebis kommer. Och det var mysigt! Det var första gången för oss båda som vi var där och vi blev inte besvikna. Jonas valde plankan och cheeseb

 Igår var jag riktigt konstig i kroppen! På matten till igår sov jag lite oroligare än jag gjort den senaste veckan, när jag klev upp kändes det som att benen skulle vika sig under mig helt plötsligt och jag mådde illa, fast bara så där irriterande, inte så jag behövde ligga ner eller faktiskt gå och kräkas. En konstig känsla helt enkelt. Jag var också väldigt trött. Efter barnmorskan låg jag i soffan och kunde inte göra något. Ville kolla en Beck-film, samtidigt som jag inte orkade. Ville vila men kom inte till ro. Konstig helt enkelt.  Dagen slutade med att vi handlade mat, hittade mössor till Lucas och käkade McDonalds till middag. Jag vågade seriöst inte ställa mig vid spisen när jag var så konstig, plus att middagen hade blivit jättesen eftersom vi kom iväg senare än planerat.  Denna morgon började sen med att Jonas väckte mig, en halvtimme efter jag skulle gått upp. Jag hade alltså försovit mig. Jag var beredd på panik från Lucas men han har lärt sig rutinen på morgonen nu. Så un

Igår ville jag titta på film men var inte sugen på något jätteavancerat. Med avancerat menar jag en film jag inte sett tidigare och där man behöver vara med om vad som händer på skärmen hela tiden. Jag och Jonas tittade på Fast and Furious för två helger sen, och där är Gal Gadot med, och det är även hon som spelar Wonder woman. Tyvärr dansnumren Wonder woman kvar på Netflix, och jag orkade inte köra via Blue-ray. Kan ju bero på att spelaren står på golvet och jag orkar inte böja mig så långt ner.  Så då tog jag nästa grej jag funderat ett tag på att kolla på - Beck. De har ju gjort reklam för de senaste filmerna, tror en släpptes helgen som var eller något, och det har gjort mig sugen på att kolla lite igen, jag vet att jag sett en film med Steinar, kanske två men det betyder ju att jag har missat flera stycken. Vilken tur st vi även har Cmore då alla filmerna finns där. Jag började titta på film 17, nu minns jag inte vad den heter, men jag kan den typ utantill. Men den är bra så varf

 I förra veckan berättade jag ju om kaoset vid frukosten. Det pågick tre dagar och efter det beslutade Lucas och jag att vi ska göra annorlunda. Sagt och gjort. Jag väcker numera honom tidigare, jag fixar frukosten och sen när han ätit klart ställer han in både min och hans disk. Jag plockar in o kylen medan han går upp och borstar tänderna och klär på sig. Kommer han ihåg så släcker han lampan och drar upp rullgardinen.  Sen kommer han ner igen och vi spelar skip-bo tills han ska klä på sig ytterkläderna. Han hoppar i dom smidigt och sen traskar han iväg.  Vi testade detta i torsdags och då funkade de, fredag och lördag var han hos sin mormor och morfar. Men sen i söndags, det vill säga tre dagar i rad, har den här tekniken fungerat. Jag hoppas detta är något vi kan fortsätta med även när bebisen har kommit, på så vis är det ju lugnast, men fram tills bebisen har kommit kör vi och sen får vi se om vi måste ändra på något.  Tack vare medicinen mot ADHD är Lucas inte lika arg längre, ME

 Idag på förmiddagen insåg jag att trippen till svärföräldrarna i helgen var verkligen välbehövligt. Trots att det var jobbigt att sitta i bilen så länge, var det en fantastisk avkoppling från allt här hemma. Visst pratade vi om Lucas och visst mådde jag dåligt när han kom på tal, med tanke på den gångna veckan, men det var behövligt. Numera kan lucas svara på SMS i sin telefon så jag skickade kanske fler mess än jag behövde. Så på söndagen vaknade jag utvilad redan 06.15 och det gjorde ingenting eftersom jag sovit hela natten. Men idag har jag varit så trött! Det märks att jag gjort mer och varit vaken mer det senaste dygnet för det betalade sig idag. Supertrött och foglossning deluxe. Men för en gångs skull var det helt värt det. Sen att min syster tidigare ikväll skrattade åt mig när jag knappt kunde ställa mig upp eller gå, jaka den bjuder jag på. Men nu ligger jag i sängen. Ångesten har slagit till. Hur blir morgondagen? Lucas kunde nämligen inte somna ikväll, tog nästan 1,5 timme

Igår fredag skulle Jonas åka till sina föräldrar i Frövi. Anledningen? Ja förutom att han inte träffat sina föräldrar sen i somras, fick vi en vagga av Jonas’s syster Jenny och hennes sambo Robert. Detta har verkligen varit svaret på vårt dilemma! Vi har funderat länge på hur vi skulle göra för att lösa sömnen för vår bebis. Vi har en spjälsäng i bebisens rum, sen har vi köpt ett babynest att ha i sovrummet. På vardagarna går det bra att bebisen sover i babynestet för då är det bara jag som sover i sängen, Jonas jobbar ju. Men på helgen? Hur gör vi då? Vi får inte rum alla tre i vår säng. Och jag tänker ju inte flytta in spjälsängen i sovrummet, eftersom bebisen får sova i den på dagen i sitt rum, medan Bonas sover i vår säng på dagen. Så när de gav oss deras vagga, ja då löstes allt! Nu kan bebis sova i sängen under veckan, spjälsängen dagtid och på helgen i vaggan. Kanonbra!  Jag följde med efter mycket om och men. Tvekade eftersom det varit så mycket med Lucas denna vecka, men det s

 Igår hade jag och Lucas en bra frukost. Men självklart grusades allt av att det inte gått bra i skolan. Kanske för att de enligt mig har gett missvisande information än en gång.  De skulle åka skridskor igår. De sa inte när men jag antog att det skulle vara på gympan. Det finns ingen utrustning att låna så de barn som inte tog med sig egna grejer, fick göra andra vinteraktiviteter. Enligt Lucas var dessa aktiviteter att leka på en liten plätt bredvid isbanan. De fick inte kasta upp snö och de fick inte gå på isplanen. Om det nu är som Lucas säger, att de som inte hade grejer med sig fick leka på en lite yta, alltså inte åka pulka eller liknande, så hade jag blivit förbannad. Lucas varken kan eller vill åka skridskor, många familjer har inte råd med skridskor, varför ska dessa barn straffas?! Kunde de inte fått åka pulka eller lekt på den stora gården?  Jag bestämde mig för att nu var det dags att ringa rektorn och klaga. Det här är ett beteende som inte är ok enligt mig. Dessutom, det

 Jag tycker det är svårt att vara hemma hela dagarna. Jag äter så konstiga saker till olika måltider så jag vet inte vad jag heter eller vad jag gör. Vissa dagar äter jag inte ens alla måltider, utan buntar ihop dom och småäter lite då och då.  Det ballade väl egentligen ur helt och hållet när vi hade Corona. Jonas åt typ aldrig men jag var konstant hungrig. Så jag åt panpizza till lunch och orkade kanske laga mat på kvällen. Annars blev det mackor. Och vi har egentligen inte kommit i fas med vår veckohandla efter det igen. Innan Corona va vi grymma på veckohandling. Jag åkte till maxi på måndagar och handlade så vi skulle ha mat till fredagsmorgon. Sen åkte jag och handlade det vi skulle ha över helgen. Sen började det om igen. Vinkade aldrig slut på något. Nu däremot kan de saknas mjölk mitt i veckan eller så är sylten slut eller vad som. Mycket irriterande.  Men igår var vi och handlade och då passade jag på att köpa hem lite färdiga grejer. Inte panpizza och sådant utan lite andra

 ÄNTLIGEN! Idag var det gamla vanliga Lucas som tassade ner för trappen. Jag är så lycklig över detta!  Igår när han kom hem från skolan tog han och jag ett snack för han var ganska lugn. Jag frågade om han ville ha dessa tråkiga fighter på morgonen och han sa tvärt nej! Så bra för det vill inte jag heller svarade jag.  Så jag berättade om Mitt förslag och han godtog det. Så efter lite köpslående fram och tillbaka kom vi fram till detta: Väckning 06.20. Komma till köket 10 minuter senare. Äta frukost tillsammans sen får han gå upp själv och klä på sig, borsta tänderna och dra upp rullgardinen. (Jonas är på övervåningen så han hör om Lucas gör det han ska och jag slipper på så vis en vända i trappen.) när han är klar kommer han ner så sätter vi oss och spelar skipboo eller så kan han välja att titta på Disney+. Här ville han själv ha telefonen, men blankt nej från mig. Då lägger han aldrig ifrån sig den när han ska. 7.40 är det dags att gå ner, ta på ytterkläder och vandra till skolan.

 Just dessa inlägg är kanske inte roliga för er att läsa, men jag skriver dom ändå. Främst är inläggen för mig själv, jag kan gå tillbaka och se vad vi gjort, hur vi gör det och vad vi får ut av det.  Idag blev det ingen nyhetsläsning då Lucas var för långsam med maten. Jonas fick ta över när ytterkläderna skulle på. Jag orkar inte gå i trapporna så mycket, plus att när man tjatat så länge som man får göra, är man helt slut psykiskt. Så medan Jonas tjatade och tjatade, låg jag i sängen och nästan grät. Jonas är trött och vill sova efter jobbet, jag är trött för jag inte får sova ordentligt. Och mitt insetts har vi Lucas som gör allt för att vi ska vara förbannade dygnet runt känns det som. Idag tog det stadiga 20 minuter att få på honom kläderna. Efter 10 minuter hade han fortfarande inte fått på sig något utan bara dummar sig.  Jag har denna vecka lärt mig att blir det ingen konsekvens direkt, förstår han inte varför han ska göra det. För att förklara mig: I förra veckan sa jag åt Luc

För er som känner mig sen tidigare, älskar jag att träna. Redan som 15-åring började jag träna på gruppass (bodypump och ibland spinning). Jag trivdes storartat eftersom jag gjorde av med energi som besvärade mig.  Under de senaste 17 åren har träningen stundvis varit en stor del av mitt liv. Gruppass, styrketräning, simning, promenader och allt vad jag kommit åt. Träningen har kommit och gått i omgångar - ibland har man stått utan jobb och behövt prioritera bort träningskort, ibland har man skadat sig som gjort att det tagit lång tid att ta sig tillbaka.  För tre år sen började jag med kosten LCHF. Detta funkade utmärkt och jag kunde faktiskt se att de va ett sätt att äta för mig och resten av mitt liv. Självklart skulle jag göra förändringar, när jag nått mina mål kunde jag börja lägga till lite mer kolhydrater så man ändå kunde unna sig grejer ibland. Förra året började jag äntligen kombinera kost och träning. Det första året med LCHF satsade jag bara på kosten. År två skulle jag lä

Tisdag och den blev inte bättre än måndagen kan jag säga!  Det började med att jag vaknade strax runt 04 inatt. Tror ni jag somnade om? Nix verkligen inte. Jag kan tillägga att jag somnade någon gång efter 01. Eftersom Jonas jobbade sin första natt sen i julas typ, var han trött när han kom hem så jag tog hela morgonen själv. Det gick som väntat - katastrof. Det började jättebra med att Lucas kom ner direkt. Sen tog det en hiskelig tid att äta frukost i vanlig ordning. Trots två tillsägningar, tar han på sig fel byxor och sen är det igång. Ett sätt att undvika detta problemet är att vi kvällen innan tar undan de kläder han inte ska ha. Gjordes det? Nej det var för jobbigt att lägga dom utanför dörren i tvättkorgen.  Väl påklädd är jag redan helt slut. Och ser samtidigt att det är Lina bra att få ner honom för trappen för ytterkläder. Något han absolut inte vill, det är för tidigt. ”Var är din ryggsäck?” Ja då va det bara att leta. Vi säger till dagligen att han ska lägga ryggsäcken på

Måndag eftermiddag drog jag äntligen  igång med köksskåpen.  När vi flyttade in i huset sa vi att det är ju bra med alla dessa skåp. Vi (framför allt jag som påpekar det högt) ångrar detta så! Det finns fyra överdubbelskåp, ett överhörnskåp samt ett enkelskåp nertill. Det finns såklart även skåp under diskbänken för sopor och sådant, samt grytskåp och lådsats. Men det är de övriga skåpen vi ska prata om idag. Plus en hög garderob. Här ovan ser ni vår ”garderob” i köket. Det fanns två hyllor när vi flyttade hit men det har ju definitivt inte räckt! Och på denna bild är det ”städat” bland grejerna. Men denna garderob har varit ett jobbigt moment. Man får flytta på allt för att komma åt det man vill. Det har varit en salig blandning av grejer, men mest Tupperware. Stora vispskålar, mindre skålar till exempelvis chips/popcorn, matlagningsgrejer, fritös med mera. Men ingen direkt ordning direkt.  Här är ett av våra överskåp. Vi har idag fyra sådana skåp - ett är till tallrikar och glas, ett

 Måndag och vi är inne i februari, månaden där bebis beräknas komma! Helt galet vad tiden gått fort.  Men även denna måndag är solkad av Lucas humör. Idag har jag nog en stor del i det så det är inte bara hans fel.  Igår kom han hem från sin biologiska pappa. Vi sa till honom direkt att: packa upp resväskan och packa ryggan inför skolan. Detta gick nästan på rutin senast men jag förträngde väl att det gått två månader sen han var ute.  Men jag sa till honom och han svarade ”ja, absolut, det ska jag”. Men idag - resväskan var inte helt uppackad, och ryggsäcken var inte helt packad. Jag fick något konstigt magont igår. Jag önskar det var värkar/förvärkar men icke. Snarare är det väl att bebis för tillfället gör mig lätt förstoppad när det är trångt i magen. Så jag kunde inte riktigt fokusera på vad som hände igår kväll. När jag blir sådan här kan jag knappt gå i trappor, sätta mig eller något, det gör så ont!  Nästa fel jag gjorde var att låta Lucas få oboy till frukost. Jag glömmer allt