Idrottskola, Langos och mys

Idag var det dags för idrottsskola igen. För er som inte vet - här hemma (i Vetlanda och säkerligen på andra platser också), finns en satsning som kallas idrottsskola. Alla barn som är födda 2011 i vår kommun får en inbjudan till detta. Under hela året får de testa på olika idrotter och sen får de välja själva om de vill fortsätta eller sluta. Detta är ett sätt att främja barns rörlighet, vilket jag tycker är jätteviktigt nu när allting handlar om mobiler, surfplattor och tv-spel. Barn som rör sig mer i ung ålder, har dessutom chans att hitta en aktivitet som passar just dom, även om de fortsätter med flera stycken under en lång tid.

Lucas har varit med sen det började. Det kostar endast 200kr och då får de dessutom en t-shirt. Jag tycker detta är helt fantastiskt! Vilka idrotter de får testa på, beror helt och hållet på föreningarna. Allt jobb görs ideellt och det är underbart att se hur alla engagerar sig. Lucas har testat på handboll, gymnastik, innebandy, tennis, padel- och pickelboll, längdskidor, luftgevär och idag var det dags för ishockey. 

Ishockey var det Boro som höll i. Deras ishockeyhall ligger i Landsbro så strax innan klockan 10 åkte vi dit. Lucas både ville och inte ville vara med idag. Han kan inte åka skridskor och skämdes väl lite över det skulle jag tro. Men jag pushade honom och ut kom han på isen. Sen grät jag. Lucas kan verkligen inte åka skridskor. Jag fick så dåligt samvete, kände mig som världens sämsta mamma som inte hjälpt honom med detta. Men jag själv kan knappt åka skridskor, har inte stått på isen på 15 år, hur ska jag kunna lära honom? Jag försökte förra året med att jag kunde ju åka med honom till någon av ishallarna i kommunen tillsammans med mina syskon, men de säger ju aldrig till trots jag har försökt. Man ger upp liksom. Nu är jag dessutom gravid och vill absolut inte ge mig ut på någon is. 

Men lilleman klarade sig bra. Det var många som inte kunde åka utan som mer stapplade sig fram och ledarna var suveräna! De pushade och hejade på alla och visade så mycket engagemang att jag grät även för det, jäkla gravidhormoner! 

När det var slut var Lucas i alla fall nöjd med att han var med idag, men han vill inte vara med nästa gång. Och jag tycker att det är helt okej! Han testade och han ville inte mer. Jag är stolt att han kom så långt i alla fall.

Tillbaka i stan tog jag och Jonas en promenad till torget. Lucas ville inte följa med så vi gick själva. Vi hade nämligen läst att Langosvagnen skulle stå här idag. Vi älskar Langos! Så en promenad dit i sakta mak och sen sitta på en parkbänk och äta. Hur skönt som helst! Dessutom var det min första promenad på typ 3 månader, jag har ju haft sådan foglossning att jag inte velat ge mig på promenader och sen riskerat inte kunna jobba. Vi kollade även om Donutvagnen var men det var dom inte. Jag ville ge Lucas en donut när han var så duktig som prövade att åka skridskor idag, samt att han är ledsen för att han inte kan åka till sin biologiska pappa i helgen, så han kunde behöva muntras upp lite. 

Tyvärr fanns det ingen donutvagn så vi gick vägen förbi Coop, köpte frukost till imorgon samt en morotskaka till mig och en donut till Lucas. Trots att dagen inte blivit som han hoppades på, så kan den ju bli bra i alla fall.