Dessa sömnproblem!

Jag har nämnt det tidigare, men jag har seriösa sömnproblem. Förr ville jag inte kalla det för sömnproblem, idag är det ett utav mina största problem någonsin.

Redan som ung hade jag problem med att sova. Ibland kunde jag vara vaken långt in på natten och sen vara tvungen att gå upp tidigt för att ta mig till skolan. När kroppen sen var tillräckligt trött, kunde jag somna och sova en normal natt, men ibland dröjde det veckor innan jag sov så bra.

Sedan för 9,5 år sedan blev det både bättre och sämre. Jag fick barn. Och jag var ensamstående från start. Fördelen i detta var att jag verkligen tog mig tid att sova när jag kunde. Lucas var ett lätt barn som nyfödd och inte långt efter förlossningen sov han hur bra som helst. Han sov så bra nattetid att jag inte kunde amma honom mer än 3,5 månad för sen sinade min mjölk. Hur som helst, jag kunde ställa klockan efter när Lucas vaknade och var hungrig. Var fjärde timme dygnet runt skulle han äta. Så nattetid sov jag mellan 2-3 timmar i stöten men eftersom han var så punktlig med sömn och mat, kunde jag planera in att vila flera gånger om dagen. 

Nackdelen? Ja det var ju att min kropp vande sig vid att sova korta perioder men oftare. Hur tror ni det gick när jag började jobba igen? Katastrofalt! Jag var trött och sliten men jag krigade vidare, för det är sådan jag är. 

Nyår 2017 började jag med LCHF. En kosthållning som fungerade bra. Under det första året gick jag ner 20 kg och det var ju helt underbart eftersom det var vikten jag ville råda bot på. Ett plus i detta var att jag plötsligt sov mycket bättre på nätterna. Men påsken i år, 2020, bestämde jag mig för att börja äta lite mer "vanlig" kost. Men att jag skulle tänka till på vad jag valde att lägga till. Exempelvis skulle jag lägga till mer potatis, men inte så mycket bröd. Anledningen till detta var att jag bestämde mig för att börja träna mer regelbundet och så småningom komma upp i den nivån jag en gång hade, 2-3 gånger i veckan minst. Och då behöver man kolhydrater. Sen beslutade vi oss för att skaffa barn och då behöver man ju verkligen en allsidig kost. Så jag har tyvärr släppt allt vad LCHF betyder. På ett sätt är det jätteskönt för det började bli riktigt tråkigt att behöva laga mat på det sättet jag gjorde, men samtidigt saknar jag att jag kände att jag mådde så bra.

Om vi sedan lägger på att Lucas har ADHD och det är utbrott här hemma lite då och då (läs ett par gånger i veckan), så blir jag stressad och får svårt att sova. Det är så många frågor som snurrar i huvudet och när börjar tankarna? Jo när det är tyst runt omkring och jag har lagt mig.

Igår somnade jag strax runt kl 23 och vaknade runt 4 igen. Inte många timmar och i vanliga fall hade det räckt, men nu när jag är gravid gör det verkligen inte det. Och så här fortsätter det hela tiden. Jag är inne på min andra vecka hemma utan måsten och krav så jag kan vara vaken längre för att skjuta på dygnet lite, alltså att jag kanske vaknar kl 6 istället, men hur sent jag än lägger mig, så vaknar jag kl 4. Jag är orolig för hur jag ska må. Jag mår redan nu dåligt över detta. Var och varannan dag vaknar jag med migränliknande huvudvärk på grund av sömnbrist, men vad jag än gör så blir det inte bättre. Jag har testat att träna på kvällen (förr gymmet/promenad, nu vattengympa), testat att inte vila på dagen, inte dricka kaffe efter en viss tid, lägga mig tidigare, men ingenting fungerar.

Är det någon annan därute som vet vad man ska hitta på?