Hanna och hennes familj

 Ännu en morgon där jag vaknar flera timmar före resten av familjen. Redan strax runt 03 väcktes jag av det klassiska gravidbesväret - kissenödig! Kunde jag somna om sen? Nix. Bebis inser inte att denna morsa har tänkt vara vaken och upprätt fram till midnatt. Vi får väl se hur detta slutar.  2020 består endast av 17 timmar till. Det har verkligen varit ett annorlunda år, på så många vis. För mig och min familjs del började det riktigt bra. Vi fick nycklarna till vårt hus och kunde äntligen röra oss igen. För er som inte vet - vi bodde tidigare i en 3,5 rumslägenhet. När vi flyttade ihop hade vi i princip dubbletter av allting. Trots att jag sålde/slängde merparten av mina stora möbler, var det mycket som fick följa med ändå.  Nästa positiva besked var att Lucas äntligen fick sin diagnos - ADHD. Detta är ju något vi vetat om under en längre tid, menar äntligen få ett läkarutlåtande på detta gjorde att man äntligen hade en förklaring på varför Lucas har det så kämpigt.  Det tredje lyckl

 Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, i den hör bloggen vill jag egentligen inte skriva om detta, men det tar upp så mycket av våra liv just nu så det vore bara konstigt att inte skriva om det.  Vi har äntligen fått ett vaccin mot covid-19! Detta år ju helt fantastiskt egentligen, MEN hur känner vi inför att spruta in ett vaccin som tagits fram under endast 10 månader? Jag har läst mycket om covid-19 detta året, som så många andra. Jag har följt nyhetsuppdateringar och en del presskonferenser. Att jag går hemma och inte behöver tänka på att jag ska jobba eller något, har gjort att jag kunnat lösa i princip allt som lagts upp på tidningarnas hemsidor.  Jag vet inte vilket ord som är mest passande men jag använder ordet ”betänksam” kring vaccinet och kring covid-19.  Hur viruset bara dök upp helt plötsligt och hur det kunnat vara så dödligt. Hur har vi lyckats få fram ett vaccin så fort?  Jag är jätteglad att vi kan vaccinera folk och jag är jätteglad att jag är gravid och i

 Igår kom vår skötväska. Jösses vad tid den har tagit! Inte att leverera, det gick fort, men att bestämma sig för vilken!  För tio år sen när jag var gravid med Lucas, hade jag inte mycket pengar. Därför lyckades jag få ordentligt mycket saker billigt eller gratis. Bland annat köpte jag vagnen från min kusin. I den hade jag både en hård liggdel, sittdelen (det var chassit på den tiden), åkpåse, vindskydd och skötväska. Allt i samma serie och samma färg så det var snyggt, snyggt och åter snyggt.  Denna gång har vi inte direkt ont om pengar, men vi känner båda två att det är meningslöst att handla vagn för över 10.000kr. Som det ser ut kommer vi bara skaffa ett barn tillsammans, och då behöver inte allt vara sprillans nytt.  Babyskyddet hyr vi från vår leksaksaffär exempelvis. Det blir billigare än att köpa nytt. Däremot kommer vi köpa barnstolen från sex månader ny efterdom den in vi använda i många år och det är viktigt att bebis är skyddad när vi åker bil.  Sängen och skötbordet är ny

En av Lucas julklappar - en expansion till gravitrax kulbanan! Det var så roligt med den expansionen att han var tvungen att köpa en expansion själv för sina pengar också. Här är det sporadiska uppdateringar som gäller. Jag har verkligen hamnat helt ur fas! Jag skyller på tredje trimestern samt jullov för Lucas och ledighet för Jonas.  Tänk vad man faller utanför rutinerna när det är ledighet på schemat. Jonas jobbade natten till den 23 december, sen jobbade han natten den 27 december. Nu är han ledig till den 4 januari, slutar tidigare eftersom den 5:e är en afton och blir ledig den natten och börjar igen den 6:e. Lucas ska till skolan igen först den 13 januari.  Det är med andra ord mycket ledighet och mycket förvirrande. Jag vet knappt vilken dag det är alla gånger och datum ska vi inte tala om!  Samtidigt kan jag inte säga att det år skönt att inte ha några måsten, jag anser att måsten är bäst. Eftersom Lucas har flera diagnoser där rutiner är det bästa, blir det så svårt att motiv

 Jaha då kör vi på nästa bieffekt av en graviditet då. Svullna ben och fötter! På bilden kan man se mönstret som är i strumpan. Eller ja, det var där det gick från en färg till en annan  detta har gjort avtryck på mig så att säga.. Igår tyckte jag att jag hade en konstig känsla o benen, framför allt höger. När jag tog av strumporna skrattade jag eftersom jag hade en tand efter kanten på strumporna, vi snackar ankelstrumpor. Men sen såg jag att ovansidan av foten och tårna såg annorlunda ut. Jag hade blivit svullen!  Slängde på mig mina kompressionstrumpor idag på morgonen men det hjälpte ingenting. Jösses så svullen jag varit! Imorgon blir det att köpa nya stödstrumpor.. Hoppa på mer sömn inatt, jag är så trött men vad hjälper det? 

 Julafton är förbi, juldagen likaså. Det blev en annorlunda jul, fast ändå inte.  Vi firade tillsammans med mina föräldrar samt min syster och hennes familj hemma i vårt hus. Jaja vi blev för många enligt vissa och inte enligt andra, det beror på om man ska räkna de två yngsta barnen eller ej. De smittar ju inte enligt folkhälsomyndigheten så då borde man väl inte räkna dom eller?  Vi ordnar alltid med knytkalas så en stund innan allt ska serveras, kommer alla med allt de har med sig. Jag är ju vid detta laget redan trött eftersom jag sprungit upp och mer i trappor, fått rejält illamående på grund av för lång tid utan nytt matintag plus att jag kokade och skalade äggen och räkor. Dessutom ska allt plockas fram och värmas upp igen. Så trött var bara förnamnet. Jag orkade alltså inga kommentarer eller något men självklart ska det alltid nypas lite här och var med olika instick. Och på grund av Corona så fick jag sitta med Lucas, annars brukar jag försöka sätta mig någon annanstans efters

 Den här morgonen har gett mig ett uppvaknande som gör att jag komma få göra så många val inom de närmsta åren. Val som jag i princip blir tvingad till som förälder till barn med speciella behov. Det är ganska intressant att se hur samhället verkligen inte finns för dessa föräldrar. Men låt mig börja från början... Natten till söndag sov jag ingenting. Vid 2.30 hade jag snurrar runt i sängen som en idiot, gav upp och la mig i soffan med tv-spel. Först kl 5.30 kände jag mig nästan trött men somnade jag? Ja vid typ 8 somnade jag till men vaknade lika snabbt. Så höll det på i en timme, så kanske 30 minuters sömn. Vaken resten av söndagen men det blev ju ingenting gjort, gick på autopilot.  Inatt somnade jag efter 00.30 och vaknade vid 5 nästan exakt. Redan igår kom Jonas och jag överens om att jag skulle få sovmorgon. Gissa hur det gick med den.  Vaknade som sagt kl 5 och har varit vaken sen dess, det vill säga snart fyra timmar. Från strax innan 7 har Lucas varit vaken. Och det är här in

 När helgen var förbi var förbi, hade jag fortfarande inte kommit i balans. Men jonas var ledig så på måndagen pratade vi en del om hur jag känt. Jag sa som det var - jag kände i helgen att jag tror vi gått för fort fram. När jag fått det sagt kändes allt så löjligt. Självklart handlar det om att jag blir så isolerad som jag blir nu här hemma och i dessa tider, plus att jag blir trött och hormonerna dansar runt inom mig. Jag lovade ändå mig själv att jag från och med nu inte tänker göra något i hushållet förrän jonas gått upp. Varför ska jag stå och fixa på förmiddagen för att han sen ska kunna göra vad han vill på eftermiddagen och jag vara skitslut? Så jag har i princip inte gjort något på dagarna sen förra veckan, förutom att jag har bakat något smidigt eller sådär. Sådant jag ändå inte kan göra med Lucas.  Men i tisdags blev det värre igen. Denna gång var det inte mitt fel. Lucas ”pappa” hörde av sig. Nu måste jag backa 1,5 vecka sen förra tisdagen för att ni ska få sammanhanget. L

 Nu backar jag tillbaka till den 5:e december. Dagen då min dåliga vecka började, på riktigt.  Jag räknade ut att jag vid den tidpunkten varit hemma sju veckor från jobbet. Sju veckor!! Det är en hel evighet! Visst vi har gjort massor - renoverat bebisens rum, handlat bebisgrejer och möbler. Men nu är det lugnt på bebisfronten, vi behöver inte handla något mer just nu, tvärtom är det bättre att vänta till efter jul. Det är många som skickar efter grejer nu så det är ju enorm belastning på posten, varför stå i någon affär bland folk och vänta på sin tur till posten, när vi lika gärna kan vänta till efter julhelgen?  Så lördagen var jag trött. Tröttheten har kommit tillbaka ordentligt. Jag gick upp med Lucas tidigt i vanlig ordning, det ovanliga var att Jonas också gick upp. Men uppe var vi allesammans redan klockan 8. Jag åt frukost med Lucas och sen spelade vi hyrule warriors. Jonas satt vid sitt tv-spel. En vanlig dag helt enkelt. Strax innan 10 började jag göra mig klar för att fixa

 Jaha, då har jag inte uppdaterat er på över en vecka. Men vet ni vad? Jag orkar inte. Sen lördags förra veckan har jag mått skit, haft tunga funderingar kring förhållande, hus, barn och ännu mer. Först nu börjar jag vakna till liv igen.  Detta ämne är stort och sträcker sig över flera dagar och med sidospår hit och dit. Jag vill såklart berätta om det för er så bli inte förvånade om det dyker upp kanske två inlägg om dagen eller något. Detta är viktiga ämnen, både för par som väntar barn, men också människor i allmänhet nu när vi är i en pandemi.  Jag orkar inte ta upp detta ikväll, gröten står på spisen och ljusen är tända. Ikväll ska vi mysa.  Ha en fin lucia och trevlig tredje advent

 Igår ringde Emelie mig. Hon är en av de finaste människorna jag känner. I denna pandemi har vi inte hörts av jättemycket. Jag har varit trött och sliten, som ni vet, och Emelie har haft mycket på sin sida. Men de gånger vi hörs är det som att vi nyss pratat.  Hon ringde som sagt igår för att se om vi var hemma. Hon hade hittat en perfekt present till oss och bebisen så hon hade inte kunnat låta bli att handla. Jag blev så rörd! Första presenten från någon, hittills har vi handlat allting själva. Hon frågade om babyshower men jag har inte hört något, Jonas har inte hört något heller så det blir väl inget. Vem vill anordna en sådan sak i dessa tider? Fullt förståeligt, samtidigt som jag känner ett behov av människor nu. Att bara vara hemma och inte göra något ger mig sådan panik så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 Nu är det ett par dagar sedan jag uppdaterade mig här men vad gör man när man inte har någon lust? Ändå har det hänt en hel del dessa dagar, första december har kommit och gått och vi har gjort massor av saker egentligen, men ändå har jag inte skrivit. Men jag tror jag kan förklara och det tänkte jag göra nu. I tisdags bakade vi pepparkakor. Eller ja, jag köpte en vanlig färdig pepparkaksdeg så det var ju bara att kavla och göra figurer. I onsdags gjorde vi lussekatter. Så de stora baken är egentligen gjorda nu och det har gått ganska bra. Jag får ont i ryggen av det men det måste göras helt enkelt.    Sen har jag börjat kolla på julfilmer. Börjar alltid den första december och tittar dagligen fram till den 23 december. Sen får vi se om jag ser någon på julafton. Men jag brukar kolla julfilmer resten av december. Nu är det ju så att Jonas är ledig från 23 december och in i det nya året så vi tittar nog på andra filmer tillsammans istället. Vi ska ju fira hemma i vårt hus, första julen

Jag vet att det är måndag efter första advent, men jag kallar inlägget advent ändå. Det är ju ändå det kommer handla om typ. Igår var det som sagt advent. Vi har pyntat - gardiner är uppe i de rum som ska vara där, stakar och stjärnor är uppe, adventsljusen är på plats, samt datumljuset som vi börjar tända imorgon. Trots allt detta har jag ingen inspiration till att fira något alls. Varför känns det så här? I vanliga fall är det massor av mys som gäller nu, men jag känner verkligen ingenting för denna jul.  Och självklart handlar allting om tråkiga, irriterande, sorgsna covid-19. Igår hade jag gärna spenderat tiden med att äta skinksmörgås och gröt. Men varför ska man göra det? Man ska inte umgås med någon annan än familjen. Så ingen fika tillsammans med andra, ingen julskyltning och snack på stan. INGENTING! Sen kan det vara att Lucas var borta lördag-söndag då det var pappahelg. Så gårdagen satt jag helt själv fram till klockan 15 ungefär. Jag gick upp, tittade på "Virgin River&

 Jag har tidigare berättat att Lucas har diagnosen ADHD. Han fick den i början av detta år och det har varit en lång process att få den.  Det började redan när han var fyra eller fem år, se jag minns inte ens när det drog igång. Kanske han till och med var tre år. Varför vet jag inte? Jo för att när förskolan kom och sa till mig att de gärna skulle vilja ha upp kommunens psykolog för att denna skulle kolla läget lite, svarade jag ja. Psykologen sa att denne skulle göra en utredning eftersom man såg signalerna. Sagt och gjort, jag och Lucas åkte till psykologen och gjorde lite tester. Och under dessa tester kunde Lucas redogöra för tester som var långt över hans ålder, därför är jag så osäker på när allt detta drog igång. Som många kanske vet är det rejäla köer till BUP. De har mer jobb än de klarar och de får in nya jobb hela tiden. Jag lider med dom för det ser ut som att deras arbetsbörda aldrig kommer lätta. Varför BUP inte fått större utrymme vet jag inte. Kanske är det svårt att f

Någonstans under allt detta finns ett stort matsalsbord. Förhoppningsvis kommer vi hitta ner till det idag men det är verkligen inget jag kan garantera.  Igår startade julstöket här hemma. Alla ljusstakar är uppe, belysningen på balkongerna är uppe i köket och Lucas rum. I vardagsrummet hänger hälften av längderna uppe men vi kommer behöva ta ner dom igen. När vi hängde upp dem insåg vi att de är mer än en halv meter för långa! Helt galet. Ingen aning om var Jonas en gång i tiden har köpt dessa gardiner men längden är galna på dom. Så jag ska nåla upp dom till den längden vi vill ha, sen får mor min ta över. Hon har en symaskin så hon får fixa resten. Jag har funderat på att köpa en symaskin så att jag kan göra dessa saker själv senare, men vill jag verkligen köpa en symaskin för att jag ska sy upp gardiner någon gång vart 10:e år eller något? Nja det vet jag inte om jag är så sugen på. Vi tänker ut något annat istället. Trots att jag har plockat ner mängder av det som stått på bordet,

 Idag var det dags för årets sista studiedag för Lucas del. Han har längtat efter denna dag, inte för att han är trött på skolan, utan för att han hatar torsdagar då de har gymnastik, samt måndagar då de från och med denna vecka har bad.  Lucas vakande tidigt och jag tidigare. Men för andra natten i rad har jag sovit utan att vakna av att jag behöver hosta. Inatt blev det fyra timmars sammanhängande sömn, igår var det tre. Jag kunde inte somna om ordentligt men jag låg kvar i sängen. Efter ett tag somnade jag i kanske tio minuter innan jag vaknade igen. Jag var egentligen utvilad men det är ju skönt att ligga kvar.  Frukost blev intagen och för fjärde morgonen denna vecka, var det lugnt och behagligt. Det märks att Lucas börjar komma in i rutiner som fungerar för honom. Jag är så glad att det börjar ordna till sig nu.  Efter frukosten var jag trött och passade på att se det senaste avsnittet av en serie jag följer. Och sedan var det dags att ta tag i dagen. Eftersom Lucas är ledig var

 Igår var jag hos frisören. Vi har flera frisörsalonger i här i Vetlanda, hur alla kan gå runt är något vi är många som frågar oss, fast det är klart, en del är specialiserade på olika saker så det är väl olika kunder som går till olika frisörer antar jag. Jag väljer att gå till Salong Team. Emma är ägare och en vän till mig. Dom erbjuder många andra saker än bara klippa och färga håret, men jag är i en punkt i mitt liv där jag känner att jag inte behöver ha med de andra alternativen att göra. Möjligtvis skulle det vara Emma's andra inrktning - piercings.  Vi pratade som vanligt på. Nuförtiden är det mycket barn vi pratar om. Hon fick sitt första barn i början av året och jag är gravid med mitt andra. Hon vet om problemen vi har med Lucas så det brukar bubblas en del om det också och hur vi tänker och gör. Emma och jag umgås aldrig själva privat, men vi har gemensamma vänner så det händer att vi ses ute i samma sällskap, eller ja det var innan Corona och innan bebis.  Jag har en ko

 Jag älskar IKEA, men alltså de suger verkligen på detta med taklampor!  Idag har vi taklampor från IKEA i alla rummen, förutom toaletterna, köket och i hallen på två våningar. Och de enda lamporna som sitter som de ska är spotlightsen. Resten sitter seriöst som en påse nötter.  I sovrummet har vi min lampa jag skaffade för ca 5-6 år sedan. Har en fönsterlampa i samma modell. Men taklampan hänger som jag vet inte vad. Och det gör mig så arg, frustrerad och ledsen.  Vad är problemet? Jo att det går aldrig hänga upp dom i normal höjd på grund av att sladdarna inte får rum i den plastbox som sitter i taket och gömmer anordningen. I sovrummet ser man kroken och sladden, i Lucas rum ser man ännu mer och i bebisens rum blir det nog ingen lampa.  Vi fick upp den perfekt! Men då hängde ju alla sladdar utanför. Men så fort man försöker gömma dom, ja då går det åt helvete. Visst kan man kapa sladden så det inte är så mycket att gömma, ja men då har ju IKEA själva valt att fästa själva sockerbite

 Igår var det ännu en dag jag sett fram emot länge. Vi skulle äntligen åka till IKEA. Ja jag vet, vi är mitt i en pandemi och vi har restriktioner, MEN vi ska ha en bebis och det är dags att vi börjar få tag i allting vi behöver. Visst idag är det tre månader kvar, vi har tid att åka både i december och januari, men hur kommer det se ut då? Kommer folk ha struntat i restriktionerna och åker och julhandlar? Kommer folk åka på mellandagsrean? Vi vet ju inte så vi passade på att åka nu när Jonas ändå var ledig. Och en måndag är en bra dag att åka. Imorgon kommer lönen så många väntar ju. Visst man kan beställa hem produkter från IKEA, men tyvärr fanns inte allt att beställa så vi hade ändå behövt åka till Jönköping, vare sig det är en pandemi eller inte. Här kommer ju en nackdel med att bo som vi gör - vi har endast en affär som säljer ordentliga babyartiklar, men inte ens dom har allting så vi måste helt enkelt åka till en annan stad.  Åter till vår shopping! Vi såg till att åka så vi sk

 I fredags släpptes ett spel jag väntar på i någon månad. Så Lucas och jag har i princip bara spelat, förutom matlagning och nattsömn. Vilken mamma jag är va? Låter mitt barn spela hela dagarna. Men vet ni vad? Lucas älskar det, jag älskar det och det har varit så dåligt väder så varför inte?  I fredags kom dessutom den nya fåtöljen som vi ska ha i bebisens rum. VADUM från JYSK fick det bli. Det är både en fåtölj som gungar och en man kan fälla ut benskör till. Så första möbeln är på plats!  Imorgon blir det IKEA. Inköpschefsindex spjälsäng med tillbehör, skötbord och lite annat smått och gott. Sen kan vi inte göra så mycket mer än att vänta..

  Jag har valt att inte skriva direkt om Corona och allt tråkigt kring detta eftersom vi kan läsa om det precis överallt. Men idag på morgonen blev jag rent ut sagt förbannad. Bilden i detta inlägg kommer från chatten på aftonbladets hemsida.  Jag vet att deras chat har varit full av dessa inlägg ända sedan i våras, men jag har inte reagerat. Jag tror det handlar om att jag bryr mig inte vad andra gör, så länge jag själv gör det jag kan för att följa restriktionerna. Men idag blev jag vansinnig!  Om man fått ett utlåtande från sin läkare, varför skriver man till media då? Hur tänker man ens tanken att åka iväg i dessa tider? Jag vet att jag skrev om Jonas och min tur till Ullared förra veckan. Vi övervägde detta noga, var vi tvungna att åka? Vi var i te helt tvungna, men om vi valt att inte åka, hade vi lagt nästan 2000kr mer på dom sakerna som vi köpte, och då är det inte ens alla bebisgrejer ännu. Vi behövde även en del till huset, så som sagt, vi behöver åka för att kunna fixa med h

 Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag skulle berätta om den trista vardagen dom numera infinner sig. Jag tänkte ägna mig åt det nu i detta inlägg.  Jag har varit hemma i drygt en månad nu på graviditetspenning. Visst är det skönt att få vila upp sig innan det är dags och att få ta hand om sig själv, men varför är jag hemma? Jag fick gå hem främst för att min arbetsplats är väldigt högljudd och enligt svensk lag är det inte okej för en gravid person att vistas i för mycket buller efter vecka 22. Så jag fick säga tack och hej på jobbet och gå hem.  Fördelen med att jag fick gå hem är ju att jag får vila mina höfter. Jag fick tidigt foglossning och den blir värre för varje dag som går.  Men vad gör man när man är hemma? Ja det är inte lätt. Jag ska vila och tänka på foglossningen, samtidigt dom jag inte kan vara för stilla. Så jag försöker varva mina dagar med korta promenader, att tvätta och att slappa. Men hur kul är det i längden? De första veckorna var jag jättenoga med att jag hö