Julen 2020


 Julafton är förbi, juldagen likaså. Det blev en annorlunda jul, fast ändå inte. 

Vi firade tillsammans med mina föräldrar samt min syster och hennes familj hemma i vårt hus. Jaja vi blev för många enligt vissa och inte enligt andra, det beror på om man ska räkna de två yngsta barnen eller ej. De smittar ju inte enligt folkhälsomyndigheten så då borde man väl inte räkna dom eller? 

Vi ordnar alltid med knytkalas så en stund innan allt ska serveras, kommer alla med allt de har med sig. Jag är ju vid detta laget redan trött eftersom jag sprungit upp och mer i trappor, fått rejält illamående på grund av för lång tid utan nytt matintag plus att jag kokade och skalade äggen och räkor. Dessutom ska allt plockas fram och värmas upp igen. Så trött var bara förnamnet. Jag orkade alltså inga kommentarer eller något men självklart ska det alltid nypas lite här och var med olika instick. Och på grund av Corona så fick jag sitta med Lucas, annars brukar jag försöka sätta mig någon annanstans eftersom jag då får äta en måltid i förhoppningsvis lugn och ro, men icke. Taskigt att ge något annan mindre lugn vid måltiden men de har ju det lugnt resten av året så varför kan man inte få lite hjälp liksom? 

Flera gånger poängterade jag att det var mobilförbud på julafton, men brydde sig alla? Nix. Och visst jag struntar väl i oss vuxna, men för Lucas skull hade det ju varit bra om de sa till övriga barn eftersom han såg fram emot att få leka för en gångs skull (på grund av Corona) men icke. Och när man väl sa till så tjurades det ihop ändå så denna julen har fått mig att inse att vi inte behöver fira jul med någon annan igen. Det funkar inte för det är ingen som förstår förväntningarna från Lucas sida, eller min ångest när det inte blir så. 

Visst är jag egoistisk? Tänker bara på mig själv och inte de andra? Kanske det, men varför ska två 10-åringar sitta med sina mobiler på julafton? De har inte träffats på flera månader, vad händer om de leker tillsammans istället? Så nej, jag kommer inte engagera mig i jul tillsammans med min familj igen. Julafton kan vara som vilken annan dag som helst, jag behöver inte ens laga maten eftersom jag ändå får stå och göra alternativ till Lucas. För inte fan kommer jag få hjälp, om jag inte bryter ihop och gråter förstås. 

En bild fick vi i alla fall till vi är ju typ glada för just då var det nästan lugnt. Jag är numera stor som ett hus, igår upptäckte jag varför mina tår kändes konstiga - hej svullna fötter!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon fast tre dagar senare

Bild
 I mitt senaste inlägg berättade jag att vi varit och köpt lister och ska göra den sista renoveringen i bebisens rum. Ni skulle få se bilder redan i fredags på detta, men antingen är det jag som inte fattar eller så är det min far som är tidsoptimist. Min far kom i alla fall in strax runt 11.30 i fredags för att sätta igång med listarbetet. Vi började med att separera ut vilka lister som ska vara var - vi köpte nämligen fyra olika; golvlist, taklist, foglist samt knäcklist. När vi väl sorterat ut listerna, la vi ut dom runt rummet för att se hur många som vi kommer behöva såga, och hur många vi kan sätta upp direkt. Sagt och gjort, pappa började spika upp golvlisterna. Det jag egentligen tror tar mest tid är att springa upp och ner. Eftersom bebisens rum är på tredje våningen och sågen ute så nere på första våningen, blir det en del spring. Man blir fort trött i benen och man orkar inte hålla de tempot som behövs för att hinn klart.  Men golvlisterna kom på plats samt foderlisterna run
Läs mer

Stökigt bord

Bild
Någonstans under allt detta finns ett stort matsalsbord. Förhoppningsvis kommer vi hitta ner till det idag men det är verkligen inget jag kan garantera.  Igår startade julstöket här hemma. Alla ljusstakar är uppe, belysningen på balkongerna är uppe i köket och Lucas rum. I vardagsrummet hänger hälften av längderna uppe men vi kommer behöva ta ner dom igen. När vi hängde upp dem insåg vi att de är mer än en halv meter för långa! Helt galet. Ingen aning om var Jonas en gång i tiden har köpt dessa gardiner men längden är galna på dom. Så jag ska nåla upp dom till den längden vi vill ha, sen får mor min ta över. Hon har en symaskin så hon får fixa resten. Jag har funderat på att köpa en symaskin så att jag kan göra dessa saker själv senare, men vill jag verkligen köpa en symaskin för att jag ska sy upp gardiner någon gång vart 10:e år eller något? Nja det vet jag inte om jag är så sugen på. Vi tänker ut något annat istället. Trots att jag har plockat ner mängder av det som stått på bordet,
Läs mer

En drömtisdag

Bild
 Ännu en natt där Mikael vaknar med illvrål vid kl 02.00. En flaska fick honom att somna om och jag fick vrida mig lite innan jag med slocknade. Sen hände något denna morgon. Jag åt min gröt, ringde min mor och drack mitt kaffe. Vi pratade om olika grejer - när kommer Lucas hem igen? Vilka dagar kan jag träna nästa vecka (mer om varför min mor är inblandad i detta kommer så småningom)? Ja vi snackade om lite olika saker helt enkelt. Jag fick feeling och började plocka och fixa för att kunna ta mig ut med grabbarna. Så strax innan 10.30 kom vi ut. Innan vi kom ut var det dock inte jätteroligt, först ner med skötväskan och sen upp till översta våningen för att fixa linserna. Byta blöja och klä på Mikael och ner i vagnen. Upp igen för att göra samma sak med Gabriel. Så det blir några vändor och jag är redan svett när jag kommer ut.  Men vi kom ut som sagt, tog mig till H&M och sen kollade in lite kläder. Behöver nytt till alla tre grabbarna eftersom vi ska fotograferas snart. Jag koll
Läs mer