Nattsömn OCH dagsömn
Nu är det ett par dagar sedan jag uppdaterade mig här men vad gör man när man inte har någon lust? Ändå har det hänt en hel del dessa dagar, första december har kommit och gått och vi har gjort massor av saker egentligen, men ändå har jag inte skrivit. Men jag tror jag kan förklara och det tänkte jag göra nu.
I tisdags bakade vi pepparkakor. Eller ja, jag köpte en vanlig färdig pepparkaksdeg så det var ju bara att kavla och göra figurer. I onsdags gjorde vi lussekatter. Så de stora baken är egentligen gjorda nu och det har gått ganska bra. Jag får ont i ryggen av det men det måste göras helt enkelt.
Sen har jag börjat kolla på julfilmer. Börjar alltid den första december och tittar dagligen fram till den 23 december. Sen får vi se om jag ser någon på julafton. Men jag brukar kolla julfilmer resten av december. Nu är det ju så att Jonas är ledig från 23 december och in i det nya året så vi tittar nog på andra filmer tillsammans istället. Vi ska ju fira hemma i vårt hus, första julen och allt, så vi kan göra vad vi själva vill. Tanken var att min syster och hennes familj och sen mina föräldrar skulle komma, men med tanke på tiderna vi är i så låter det som att det bara är att glömma.
Men det bästa som har hänt! Min hosta är numera helt borta. Så underbart! Jag slipper känna att jag hostar lungorna ur mig, jag behöver inte oroa mig för att jag väcker någon i huset och jag får vila i min kropp. Detta har gjort att jag nu har sovit runt 7 timmar i sträck varje natt denna vecka, helt underbart! Jag sov inte ens 7 timmar per natt när jag jobbade, så jag är väldigt utvilad nu.
Men till det tråkiga i allt detta. Denna karantän som man lever i, den är så tragisk! Från det att Lucas går till skolan, till det att han kommer hem igen, är jag inte sugen på att göra något. Jag har två dagar haft på nyhetsmorgon men det är inte det roligaste alla gånger. Igår (onsdag) var jag och handlade, så då såg jag i alla fall andra människor, men det är ju inga jag känner. Alla jag känner jobbar på dagen så jag sitter verkligen helt själv. När Lucas kommer hem är det han jag pratar med en stund, innan Jonas vaknar. Så det är bara vi tre. Visst, jag har pratat med min syster i telefon och med min mor, men det är verkligen inte samma sak. Jag har verkligen tappat gnistan känner jag.
Jag har legat och halvsovit hela förmiddagarna, idag sov jag nästan till 11.30! Det var inte planerat. Idag är det ju städdag så nu ligger jag efter med allting igen. Men jag har ju flera timmar kvar av denna dag så det borde ju inte vara så farligt antar jag.
Jag är alltså pigg, jag är glad att jag är gravid och tycker det numera är så roligt när bebis sparkar hit och dit. MEN det är tråkigt att gå hemma, tråkigt att ingenting händer. Vi har inte träffat någon på över en månad i syfte att bara umgås. Det är inte länge, jag vet, men för mig är det en evighet. De flesta går fortfarande till sina jobb, där får dom det sociala och rutiner, jag vet flera som umgås med sin familj och då inte bara dom de bor med så de får också det sociala. Men jag får ingenting av det. Jag får gå här hemma och bara dra fötterna efter mig. Det är så tråkigt! Jag önskar denna pandemi går över snart så vi får träffa andra människor. Jag förstår varför vissa får sådan psykisk ohälsa efter detta, jag känner att min egna psykiska hälsa har sjunkit drastiskt. Jag lider med alla pensionärer som suttit isolerade, jag lider med alla i riskgrupper som inte kan göra något, jag lider med alla inom vård- och barnomsorg som sliter i denna tid.
Kommentarer
Skicka en kommentar