Hanna och hennes familj

 Idag är det nyårsafton och det är väl dags att fundera på året som gått och vad som kommer härnäst. Jag vet inte vart jag ska börja, de senaste åren i våra liv har ju varit så händelserika så hur ska jag hålla koll på vad som hände vilket år? Men jag lovar att jag skriver långt och invecklat, som vanligt. Januari var ganska händelselös, men däremot fick vi fira Gabriels första födelsedag i februari! Så roligt. Min far fyllde dessutom 70 år och vi firade honom med att köpa biljetter till årets revy samt ut och äta på Nöjet. Vid denna tid i graviditet, början på maj, hade jag börjat må dåligt. Eller dåligt är fel ord, men jag var trött, grinig och orkade ingenting. Kanske inte var så konstigt att jag mådde dåligt, veckan därpå blev jag ju inlagd med tidig vattenavgång.  Men innan inläggningen, hann jag med en livepodd! Våra sanningar med Vivi och Carin. På onsdag var jag och min vän Linda och kollade på dom, och på söndagen var jag i samma stad (Jönköping) och blev inlagd på Ryhov. För

Igår berättade jag ju att vi var i Jönköping och på IKEA och där köpte vi oss en byrå till hallen uppe. Här är resultatet! Det är ju inte klart, jag vill ha lite småkrafs här - en kruka/vas, en mindre lampa och sen troligtvis en tavellist på väggen och lite foton på barnen. Jag vill såklart byta golvet och byta färg på väggarna, men det är inte lämpligt just nu, vi vet inte vad vi vill ha för färger på varken golv eller väggar, så det får vänta. Men vi behövde en byrå och här står den! Tre lådor - en till våra sängkläder, en till Gabriels sängkläder och en till Mikaels sängkläder. Nu behöver vi inte smyga inne hos Gabriel när vi behöver byta sängkläder mitt i natten hos Mikael, nu räcker det med hallen. Så skönt!  Utrymmet här har varit ett riktigt hatobjekt. Först var det tomt, sen var det perfekt att ha detta utrymme att ha när vi gjorde iordning först Gabriels rum och sen även Lucas gamla rum. Men efter att vi renoverat Lucas's gamla rum, blev detta ett skräphörn. En av hyllorna

Sent igår kväll bestämde vi oss för att ta en tur till Jönköping idag. Jag ville verkligen åka, samtidigt som jag kände att det inte var lönt. Men till slut kom vi iväg.  Hela dagen började egentligen med att jag var på ett läkarbesök. Äntligen ska de ta tag i min hosta så lite prover togs samt en remiss till en skiktröntgen över lungorna. Så får vi se vad som händer sedan. Väl hemma sov Mikael igen och han skulle följa med oss så jag väckte honom och med ny blöja åkte vi. Lucas och Gabriel fick stanna hemma med mormor. Tanken var att vi skulle köpa max två möbler, då kunde vi lika gärna ta bilen men då får ju inte den stora vagnen rum och vi kunde inte köra två barnvagnar och en kundvagn och så vidare. Så Mikael fick följa med och de andra stannade hemma.  Vi parkerade vid IKEA och gick in för att börja kika runt. Dock kom vi på att Mikael behövde äta. Jag funderade på vad det var med honom eftersom han hade sovit till och från i bilen hela vägen. Han fick mat och vi passade på att ät

Juldagen kom och ingen rast och ingen ro. Dags att kliva upp hyfsat tidigt, utfodra Gabriel och Mikael och sen bar det av till Frövi. Jonas kommer därifrån så vi åkte helt enkelt hem till hans föräldrar. Där skulle vi hälsa på, äta lite gott och lämna över vår julklapp. Resan började med att Gabriel behövde bajsa. Var byter man på vägen när det är minus ute? När han verkade vara klar så stannade vi snabbt vid en busskur, sen va de bara att glida vidare, jag hade varit förutseende att ta med filtar, man vet ju aldrig vad som händer. Sen somnade både Gabriel och Mikael gott och sov nästan hela färden. Helt ärligt så sov jag från och till också. Är så trött på att jag ska vara trött jämt. Nu får jag ju sova hela nätterna, men ändå är jag som ett vrak när jag vaknar. Väl framme i Frövi fick vi veta att Jonas ena syster skulle komma med sin familj. Perfekt tänkte jag eftersom vi hade med ett tackkort efter dopet även till dom. Plus att det är roligt att träffa dom. Vi ses ju bara någon gång

 God fortsättning allesammans!  Jag valde att ta en paus härifrån, det är mycket som händer innan jul och i mellandagarna så jag kände att det går inte uppdatera när jag knappt ens är hemma känns det som. Men veckan innan jul hände det faktiskt inte så mycket. Jag plockade och fixade här hemma. Och trots att jag inte hade någon direkt julstämning, blev det julafton i alla fall. Jag trodde uppesittarkvällen skulle ge mig lite mer feeling, men icke. Vi spelade åtminstone bingo och ingenting vann vi. Däremot vann jag en annan tävling. Fotografen josefin, hennes hemsida hittar ni  här , hade en tävling som avslutades den 23/12. Man skulle på instagram följa henne, dela hennes inlägg samt kommentera och tagga tre vänner. Jag gjorde detta och jag vann! Och vet ni vad, det är inget litet struntpris - jag vann en fotografering och produkter till ett värde av 10 000kr! Helt sjukt. Så framåt våren blir det en fotografering av hela familjen. Det ska bli så roligt! Vi kommer även ha en fotograferi

 Jag förstår inte hur det kan vara en vecka kvar till jul, jag har ingen som helst julkänsla!  Det här året har varit så konstigt. Vi blev trebarnsföräldrar, vilket är fantastiskt. Men jag förlorade en hel månad när jag var inlagd och inte kunde träffa mina barn speciellt mycket. Resten av året har på riktigt bara sprungit förbi. Jag tycker tiden har gått så fort och jag minns knappt vad som hänt.  Om en vecka är det julafton. Jag har ingen feeling alls. Jag försökte frambringa den genom att sätta upp julgranen tidigt. Jag har köpt alla julklappar och slagit in dom. Vi har ätit julmat en kväll här hemma men ingenting har hjälpt. Jag har även köpt lite kläder som lämpar sig på julafton för barnen. Men ingenting lockar till att fira jul. Jag tror det handlar om att det varit så tufft denna hösten med Lucas. Trots de olika sakerna vi gjort - han har fått ett nytt rum, han har fått mer speltid och får  vara vaken lite längre, hjälper oss inte som vi hoppades. Att veta att han dessutom bara

 Igår var jag och Lucas på avslutning i skytteklubben. En trevlig afton men man märker ju hur isolerad man är. Lucas har varit med i klubben i cirka två år. Han fick pröva på det under något som kallas idrottsskolan. En snabb förklaring: kommunens olika idrottsföreningar har gått ihop i ett samarbete där barn i ålder 10 år ska få pröva på olika sporter som de kanske annars inte hade upptäckt. Golf, skytte, hockey, fotboll, jujutsu och så vidare. Han testade på alla sporter, förutom golf och jujutsu. Det krockade på grund av pandemin.  Lucas fastnade för skytte och för orientering som var en annan idrott han testade. Dock har han slutat med den och han menar på att det är för att jag inte är med. Så jag funderar på om jag ska engagera mig med honom i det nästa år, dock vet jag inte om det kommer krocka med skyttet i så fall, vi får se. Annars har vi ju alltid "veckans bana". Hur som helst, tillbaka till skyttet. Lucas har ju en hatkärlek till allt, så även detta. Det är jätter

Jag är igång och plockar och fixar lite. Denna hylla från IKEA står i vårt vardagsrum och ser så tråkig ut, tycker ni inte? Meningen var att här skulle vi ha LPskivor tillsammans med spelaren och sen har det utökats med våra fotoalbum. Sen kom det till en pärm från ADHDkursen och sen tillkom det duplo som Gabriel inte får ha än eftersom han är mer intresserad av att kasta än att bygga. Och så har det bara fortsatt.  Den står lite dumt till denna hylla. Den ska inte "synas" så man vill ju samtidigt inte ställa något på den som kanske ska lyftas fram. Den står lite snett bakom en fåtölj och lite, ja ni ser armstödet på fåtöljen litegrann i bilden, det svarta i nedre högra hörnet. Men jag tror jag ska tänka om lite, det måste man göra ibland, eller hur? Så för stunden ser det ut så här. Det kommer troligtvis inte fungera eftersom Gabriel har långa fingrar men vi kan ge det ett försök åtminstone. Nu när hans Duplo inte ligger här, kanske han struntar i denna hylla. Dessa ljuslykt

Är det ens lönt att putsa fönster invändigt, när man har en Gabriel som slår och slickar på dom? Här står han glatt i köket och tittar ut på tåget och alla lastbilar och bussar som kör förbi. Och slår på fönstret. NI ser väl alla fingeravtryck? Så här ser även altandörren ut. Mitt lilla busfrö! Självklart får han slå på rutan, det är inte det jag säger. Men ni vet ju också hur tråkigt det är när man precis gjort rent, och så går det fem minuter så är det smutsigt igen. Menmen, jag får se om jag tar fönstrena invändigt igen, var ett tag sen nu. Jag tvättar dom ju bara med vatten så det tar inte så lång tid, men de blir minsann lika rena för det. Plus att jag behöver ju inte oroa mig att Gabriel slickar på något rengöringsmedel som inte är så lämpligt.  Hur ofta tvättar ni era fönster invändigt?

I förra veckan beställde jag namnlappar från Filur. Jag har köpt lappar därifrån innan men då i den "normala" storleken som jag haft till Lucas kläder. Denna gång beställde jag minilappar för att kunna märka upp smågrabbarnas nappar. När Mikael sen kommer börja dricka ur en mugg så namnar vi den också. Längre fram kommer vi behöva märka deras kläder också, så åtminstone vi har lite koll på vad som tillhör vem.  Men det kändes vemodigt när jag nu ser att napparna är för "stora barn". Mikael har nu fått nappen från 6 månader. Det betyder att han inte är min lilla fisunge längre, han är en stor bebis! Vi har även bytt från babyskydd till bilbarnstolen, han har blivit så stor! Hur har ni känt när ni fått byta till större saker för barnen? Roligt? Jobbigt?   

 För er som läst mina tidigare inlägg, kan jag nu göra en uppdatering om Lucas. Den är både glädjande men jobbig. Jag vet inte riktigt vad jag vill längre om vi säger så. För ett par veckor sen brakade det loss ordentligt här hemma och för att förhindra att Lucas skulle börja slå i väggar och dörrar i vår hall, och skrämma småbarnen, tog jag nacktag för att fösa in honom i sitt rum. Han vänder sig om och skriker att jag stryper honom. Sen försvinner han ner för att gå till skolan och jag bryter ihop i köket framför Gabriel och mitt i allt detta kommer Jonas ner. Eftersom jag själv känner att jag gjort något man inte får göra, kontaktar jag själv socialen för att berätta och be om hjälp. Det här funkar inte.  I tre veckor sen bodde Lucas i princip hos mina föräldrar. Han kom hem en söndag och var hemma i ungefär 40 minuter innan min mor fick komma och hämta honom. Hans attityd mot oss är totalt respektlös. Han vill verkligen sätta igång ett bråk. Han kan inte vänta och höra förklaringar

  Äntligen! Gabriel har lärt sig hur man äter själv med sked! Det tog sin lilla tid, han är väldigt bekväm av sig och gillar inte att göra saker själv. Så vi har låtit det ta den tid det tar helt enkelt och häromdagen var det äntligen dags! Tänk vad tålamod, beröm och glädje kan göra. Varje gång han har använt skeden själv, vare sig det är mat på den eller ej, har vi berömt och varit positiva. Och nu har det som sagt lönat sig. Han äter nästan hela portionerna själv nu, det är inte ofta vi hjälper honom längre. Och det lättar mitt hjärta lite. Eftersom Gabriel inte är jättenyfiken på att lära sig nya saker, är det väldigt svårt att få honom att göra just det. Men nu så! Vi kan bocka av ännu en sak han kan. 

För någon vecka sen hände det här - vi tömde det lilla utrymmet som blir vid trappen på övervåningen. Tidigare har det stått en KALLAX från IKEA här. Den skulle inte stå här men efter vi gjort om Lucas gamla rum, hamnade den där. Nu står den en våning ner och där gör den sig för tillfället ganska bra. Men vad ska vi nu göra med detta utrymme? Jag funderar på att fråga far min om vi ska lägga om golvet. Vi har ganska mycket golv kvar efter vi gjorde om golvet i Lucas gamla rum. Jag tror det räcker till detta utrymme plus resten av hallen. Om vi gör det har vi snart gjort klart vad vi kan på övervåningen. Visst är det surt att alla lister kommer vara bruna och fula en tid till, men gör vi klart golvet så kan vi fortsätta längre fram. Tanken är ju att vi ska byta ut alla listerna. Sen vill jag ju alltid ha allting klart på en gång, det är ingen nyhet. Men vi har golv och utrymmet är tomt, varför vänta tänker jag? Men hur som helst, vi får se om det golv vi har räcker. Men vad tycker ni at

 För två år sedan var det Lucia på advent. Här sitter han, mitt stora hjärta, mumsar tomtegröt och lussekatt. Ser ni hur fina tallrikarna är? Det är julservisen som kommer fram under advent och julhelgen.  Mitt minne för detta kort är att vi skapar en ny tradition i vårt hem när det kommer till advent. Varje söndag ska vi ta fram julservisen, äta tomtegröt och skinksmörgås. Tänk vad mysigt!  Detta var första året i huset och vi skulle bli en familj med olika traditioner. Men redan året därpå skrotades denna tradition eftersom Lucas nu omöjligt kunde äta tomtegröt! Det kunde jag väl räkna ut själv som han sa. Så det blev inga mysiga kvällsmiddagar, och traditionen rann ut i sanden.  I år ville jag dock ta upp traditionen igen då Gabriel gillar gröt. Men då berättar Jonas att han minsann inte är jätteglad i gröt. Dessutom tränar jag på söndagar och det skulle krocka. Så jag fick ge upp min tradition. Så i år har vi faktiskt inte ens använt dessa tallrikar och jag vet inte om vi kommer gö

 Nu är jag jättetråkig med ännu ett inlägg utan bilder. Men jag tänkte mig inte för när vi fixade med detta igår så tyvärr! Jag tog i alla fall en promenad på förmiddagen med smågrabbarna. Hade glömt hur tungt det blir att putta en vagn när det ligger snö på marken, tänk då en syskonvagn! 40 minuter senare var jag hemma igen. Jag störde mig så enormt på vår entré så jag bestämde mig för att ta tag i saken. Dock inte direkt eftersom jag behövde få upp grabbarna och fixa lite mellanmål.  Senare på eftermiddagen när Mikael sov efter middagen, gick Jonas, jag och Gabriel ner till vår entré igen. Snabbt och smidigt borrade vi hål och slog i plug. I med skruvar och vips så hade vi fyra platser till smågrabbarnas ytterkläder. Nu behöver de minsann inte vara i vägen för allting hela tiden. Det är inte klädernas fel egentligen, det är vår hängare som är så fruktansvärt opraktisk. Vi har inte bytt ut den vi fick med huset och det är för att den är så fruktansvärt stor enligt mig. Jag tror det bl

 Anledningen till att jag varit lite dålig på att skriva den sista tiden är för att jag försöker hjälpa Lucas. Men jag gör det ju lite svettigare för mig själv kan man säga.  I mitten på veckan köpte jag ett spel till Xbox. Inget nytt men det var nytt för mig. Det heter Railway empire och är skitsvårt, men ändå roligt. Man ska helt enkelt bygga järnvägar. Jag kör, som jag alltid gör i början, kampanjen som idag är en variant av en tutorial. Där lär jag mig i alla fall nästan alla grunderna. Snabbt förklarat - man bygger en järnväg mellan olika städer och olika plantager. För att städerna ska växa behövs vete, majs, kött och så vidare och det måste jag frakta till städerna från plantagerna. Ju större städer, desto fler olika grödor och så vidare vill man ha.  Jag spelar spelet i hopp om att Lucas vill spela det med. Och det gör han. Men det är ju lite svårt fast han fixar mer än vad han tror. Så jag försöker hela tiden spela så jag är före honom och kan berätta lite vad han ska tänka på

Det här inlägget skulle kommit ut igår söndag, men jag har inte hunnit. Anledningen är god, men jag vill verkligen skriva här med så jag ska försöka göra båda.  Helgen har varit fruktansvärd på sätt och vis. Men ändå har den varit så bra. Men jag vet inte hur eller varför men jag mådde verkligen så dåligt i lördags. Men jag tror det handlar om inre stress. Jonas har inte riktigt koll på hur bra det är för alla barnen att kliva upp ungefär samma tid. Och att förändra det kan ge effekter dagen efter. Med det sagt, vi gick inte upp förrän kl 9. Superskönt egentligen, men hur länge har Gabriel varit vaken? Han gör precis som Lucas gjorde, han vaknar och ligger sen tyst i sin säng, småbabblar med de gosedjur som är i sängen och sådär. Så hur länge har han varit vaken?  Att han ligger vaken gör dessutom att hans humör påverkas enormt. Han blir hungrigare. När han inte aktiveras blir han inte trött när han ska och så vidare. Så jag var irriterad redan när vi klev upp. Jag har ju bara helgerna

 Första december. Helt sjukt! Om 23 dagar är det julafton och om 30 dagar är det årets sista dag. Vad hände med detta år egentligen? Menmen, dom tankarna tar vi i nyårsinlägget, eller hur? Idag är det som sagt första december och vi har gjort så mycket! Så fort Jonas gått upp och Gabriel och Mikael fått mellanmål, satte vi oss i bilen. Första stoppet blev Dollarstore. Vi köpte nya kulor till granen. Jag är så trött på silver och rött, jag har haft samma kulor i 12 år! Dags att byta. Jag köpte dessutom lite småkrafs som jag använde till en grej, kommer jag ihåg så ska jag ta bild imorgon.  Efter detta åkte vi vidare till Öob. Vi skulle egentligen inte ha något men jag vill ganska ofta in där och kolla lite. Vi köpte tomteskum samt tennisbollar. Jag tänkte jag skulle göra en tårta till julafton och då behövs tomteskum. Tennisbollarna ska vi ha när vi tvättar alla täcken och grejer som jag ska göra nu framöver.  Lekia stod på listan och där skulle vi bara köpa dreglisar men jag brukar all

Mina fotograferingar har kommit! Eller ja, jag har själv hämtat dom hos fotografen, Josefin.  Om ni missat mina tidigare inlägg om detta så handlar detta om att jag vill föreviga våra barn. Lucas är fotograferad hos en annan fotograf eftersom det är ganska många år sen, men då tog jag fotografier när han var fyra månader. Senare tog jag en ny uppsättning när han var ett år gammal.  Och sen har jag ju gjort likadant med både Gabriel och Mikael. Eller ja nu tog vi ju korten på Mikael när han blev fyra månader, nästa år är det dags för ettårsbilder. Josefin är så himla duktig på det hon gör. Det är Josefins foto i Vetlanda jag pratar om. På bilden här till vänster har Josefin tagit de två bilderna till höger - Gabriel och Mikael. Denna doptallrik har vi fått av mina föräldrar. De har alltid köpt denna tallrik och det är roligt att alla tre är exakt likadana. Man tror ju annars att det blir olika när det skiljer tio år mellan Lucas och Gabriel. Men som sagt, alla är likadana. Dessa tre stå

Har ni hört talas om den appen? To good to go. Jag har gjort det men trodde bara den fanns i större städer. Men vet ni vad?! Den finns att använda i lilla Vetlanda.  Som ni alla vet kastar vi så enorma mängder mat varje år. En tredjedel av allt vi handlar hamnar i soporna. När jag jobbade med Tupperware sa vi alltid - när du handlar tre kassar, så kan du kasta en av dom direkt i soporna. Direkt. Varje gång. Vi är alltså riktigt dåliga på att äta det vi handlar och detta påverkar ju både vår plånbok och vår miljö. Jag är ingen miljögalning, men det jag kan göra, det gör jag. Jag tänker på vad jag handlar hem och vill inte handla i onödan. Främst för att jag tycker det är så dåligt att slänga mat. Appen "to good to go" handlar om just vårt matsvinn. Det slängs sådana mängder mat dagligen och denna app ska hjälpa oss att göra det lite bättre. Appen jobbar utifrån de caféer och restauranger som finns i närheten. Här hemma är Espresso House och Waynes coffee kopplade. De har några