Valborg

 Vilken dag! Som jag nämnde i mitt itidgare inlägg så har vi varit på torget och kollat läget när det var lite jippo, och sen var vi alla (förutom Lucas) ute i trädgården och plockade. Efter vi kommit in, la vi Gabriel för en sovstund. Eftersom han sovit en kort stund på förmiddagen, tänkte vi att han kommer behöva en stunds vila till på eftermiddagen. Framför allt om han skulle orka med att få se majelden. Så vi la honom och han somnade som en sten. 

Vi hann spela lite tv-spel med Lucas och käka middag innan Gabriel vaknade och fick middag. Tanken var att vi skulle cykla till majelden, så vi tog bilen till Maxi för att köpa med oss lite proviant. En dricka var, samt lite bröd och sådant som behövdes inför kommande vecka. Jag hade gärna cyklat men nu började min häl ömma, så det fick bli bilen. 

Vi kom till slut iväg till elden. Samtidigt som vi kom ner till storgatan, kom orkestern och de som skulle marschera ner till brasan. Så det blev lite körigt att ta sig förbi. Det blev extra körigt också eftersom folk verkar ha tappat allt trafikvett under pandemin. Men jag sa till Lucas att vi inte skulle stressa, det är vi som egentligen gör fel så han får vackert vänta. När vi väl kom fram till cykelbanan var det folk som verkligen inte förstod. De stod mitt i vägen och tittade frågande på oss när vi plingade. Som om de aldrig hört en ringklocka innan och vad den betydde. Det var så knäppt! Dessutom var det många som valt att stanna längs med vägen för att se orkestern, men de var tröga nog att stanna på cykelbanan istället för att backa en meter och stå på gräset och inte vara i vägen helt enkelt. Men icke. Och sen blänger de på oss som om det är vi som gör fel som cyklar på cykelbanan. Så nej, folk har verkligen tappat allt vett efter pandemin. 

Väl framme parkerade vi cyklarna ett par meter från cykelbanan för att de inte skulle stå i vägen. Vi ställde oss så att vi inte skulle stå på cykelbanan och sen tittade vi på allt som hände. Lucas drog iväg för att träffa sina kompisar. Det gjorde verkligen ont i mig att se honom försvinna iväg. Kommer han springa nära elden? Kommer han gå nära vattnet? Men jag inser ju att jag måste låta honom få vara också. Så med uppmaningarna att inte vara för nära eld eller vatten och svara när jag ringer, fick han gå för att träffa de andra. Han måste ju få vara själv med. Vi blev kvar där vi var, både för att det är smidigt med den vagnen, men också för att om Lucas sprang mot cyklarna skulle vi se honom. Vi hade inte hunnit gå någonstans ändå, medan vi stod där kom först ett par polare och gick mot elden, sen när vi tjötat ett tag kom det polare som gick hem från elden. Och precis innan fyrverkerierna kom, pratade vi med min moster och hennes man. Vi pratade bland annat om just staketet. 

Gabriel var vaken hela kvällen, fixade att åka i cykelvagnen fram och tillbaka. Han satt i den ganska länge där med innan Jonas fick lyfta upp honom. Och kolla in bilden. Vi knäppte loss honom så han i alla fall kunde röra sig litegrann, och då tyckte han att det passade att slicka på plasten som föreställer ett fönster. Denna unge asså!

Efter fyrverkerierna skulle vi cykla hem. Jag skulle ringa Lucas och kom på att hans telefon nog låst sig. Han kan fortfarande svara om det ringer och sådär, men jag tror inte han vet hur han ska göra för att kunna ringa om han inte hann svara. Då upptäckte jag att han återigen använt telefonen för mycket mot vad han får per dag. Jag blev vansinnig, andades djupt och ringde honom. Han kom precis som han skulle så jag blev glad över det i alla fall. Sen skulle vi cykla hem. Folk har återigen inget vett så vi cyklade en liten omväg men det gick lika snabbt som den vanliga vägen. Vi kunde trampa på mer när vi kom fram till en korsning, så då gick det undan. När vi väl kom hem tog jag telefonen och den får han inte tillbaka förrän på måndag igen. Som vanligt hade han förklaringar om att han råkat glömma och han hade inget att göra och så vidare. Så nu kommer straffet helt enkelt. 

Så förutom den incidenten blev det en bra dag med mycket utevistelse. Jag tror att vi allesammans kommer sova riktigt gott inatt av all denna frisk luft. Jag såg dessutom i spegeln att jag var lite rosa i pannan. Solen har tagit lite efter alla timmar utomhus, så härligt! Jag älskar att få färg, men hatar att sola.

Men hörni detta med barn i 11-årsåldern. Nu har jag lite funderingar. Var det rätt av mig som förälder att låta honom leka själv med kompisarna? Skulle jag hållit kvar honom med oss? Hur gör man med skärmtid? Idag är skärmarna en totalt naturlig del av barns vardag. De använder Ipads i skolan och de ser sina föräldrar ha telefoner i fickan hela tiden. När ska man ge en telefon till barnet i fråga? Lucas fick sin när vi flyttade in i huset, så för två år sen när han fyllde 9år. Största anledningen var att han skulle hålla kontakten med oss om vi åkte och handlade och sådana saker. Men jag upplever att telefonen tar över allt. Han vill inte komma ner och äta och han vill inte gå ut och leka. Det är liksom onödigt att fixa leksaker eftersom han ändå inte använder dom. Som jag nämnt i tidigare inlägg, så har han inte velat följa med ut och det är för att han ska ligga kvar hemma med telefonen. Till slut skaffade jag appen family link. Den gör att jag kan styra hans tider med telefonen. Hur länge och när han får använda den. Men han tar sig förbi den spärren på något sätt och han berättar inte hur. Och sen skyller han på att han har tråkigt. Så nu har han som sagt telefonförbud imorgon. Är det fel av mig att ge max skärmtid? Skärmförbud? Ska ungar få hålla på som de vill med sina telefoner?