Kaossöndag

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det är nog dags att tänka om med mina dagar. Vaknade någon gång vid 4 inatt. Behövde gå på toa eftersom någon misshandlade min blåsa. Sen kunde jag i vanlig ordning inte somna om utan la mig med telefonen en stund. Strax efter 5 somnade jag om igen. Men den stunden jag sov, till ungefär 6.30 var bara onödigt. Jag blev så förstörd av det. Att jag aldrig lär mig känner jag, men jag måste ju få sova någon gång, annars fixar jag inte livet som småbarnsförälder. 

Eftersom det var jobbsöndag för Jonas del, gick jag upp och fixade med Gabriel. Det blev frukost vid bordet nästan direkt efter uppstigning eftersom Gabriel inte är sugen på välling numera. Eftersom jag kunde sitta i köket en längre tid, passade jag även på att göra gröt till Lucas så han kunde få en vettig frukost. Men kaoset började innan han kom ner. Gabriel vill ju inte att man ska tvätta honom, så när man kommer med våtservetten så skriker han så gällt och så länge så jag känner hur trumhinnorna vibbrerar, det ringer verkligen i öronen. Men det måste göras eftersom Gabriel får äta smörgås med händerna. Det blir kladdigt både runt mun, på händer och upp på armarna så det är bara att gilla läget. Men skriket i kombo med sömnen gjorde att jag fick sådan huvudvärk så jag mådde illa. Sen kommer Lucas ner och trycker på alla ömma punkter. Han är tjurig för att han inte får ha telefonen, för att han inte skötte sig. Så jag orkar inte utan tjafsar emot, skäller och får dåligt samvete.

Sen fortsätter detta genom hela dagen. Gabriel har bestämt sig för att testa rösten minst en gång i kvarten, och Lucas sitter och gnäller för att det är babblarna på tv. Till slut får han hämta Jonas för jag orkar inte mer utan sitter bara och gråter. Jonas kommer ner och jag går och lägger mig. Säger ingenting, bara går. Känner att jag inte orkar mer. Tanken var inte att sova, bara krypa ner och tycka synd om mig själv, få vara ifred och förhoppningsvis komma i balans. Men jag somnade en stund. 

Mor och far kom in till huset. Skulle visa far den lilla betongklumpen. Eftersom pappa kan det här med att använda spett och grejer bättre än Jonas, kom han in under klumpen så vi kunde se hur stor den var. Och i bottnen på den såg man slutet av stötpålen. Så de har gjort precis som vi misstänkt - ställt ner pålen, hällt på betong/cement och sen låtit det torka. Jonas la ner ett par stenar för att det enkelt skulle gå att lyfta klumpen nu i veckan. Far har ju någon form av lyft, tror den är för att ta ur motorer ur bilen egentligen, men den går att använda till mer, men max 1000kg. Nu finns det i alla fall tillräckligt med utrymme för att få under ett rep på ena sidan, när far kommer in med lyften ska vi lägga dit repet och sen få in ett från andra sidan. Sen blir vi nog av med skiten. 

Dagen fortsatte såklart i kaos. Eller ja inte riktigt. Vi cyklade till Maxi för att köpa budapestbakelser. Det är ju budapestbakelsens dag och jag älskar den bakelsen. Att den uppfanns i Vetlanda är ju bara trevligt. Så vi cyklade till maxi, även Lucas, och handlade bakelser, ett wienerbröd till Lucas samt bestick till Gabriel. Det är dags att han får hålla i gaffel och sked (i hans storlek såklart) så han känner sig bekväm med det. Det märks att han vill plocka med något när han äter numera så det blir nog bra att introducera detta nu. 

Jonas var grym hela dagen, han tvättade, körde igång diskmaskinen och tog Gabriel. Jag gick som i trans. Vi gick upp och bytte sängkläder. Det gör vi alltid den första i varje månad plus vid behov. När vi ändå var uppe passade jag på att flytta Minis minsta kläder in i byrån/skötbordet. Dessutom tömde jag en hylla i badrummet och flyttade den till Gabriels rum. Nu har vi en hylla för sängkläder där inne, så lite mer ordning blev det kändes det som. Dessutom blev det ett stort plus att jag nu kan använda hela hyllplanet i skåpet på toaletten, istället för knappt halva. Så jag tror det kan bli bra. 

Sen var det dags för middag och det var då det spårade helt. Lucas hade spelat på mitt switch i flera timmar i sträck (förutom pausen för cyklingen och fikat. Det var ju inte det som var meningen när han fick telefonförbud, vilket jag sa. Nej men det är ju mitt fel att han måste sitta och spela för han får inte ha telefonen. Att det är han som gjort fel från början, det ser han inte. Det är aldrig hans fel och han förstår inte varför han får telefonförbud. Jag blir så trött på denna diskussion. Sen fortsätter han bara att säga att det är mitt fel och jag säger att han aldrig mer får spela på mitt switch. Meddelar Jonas med och Lucas bara fortsätter. Jonas säger samma sak som jag - det är ju Lucas som gjort att han får förbud. Det betyder inte att han ska byta telefonen mot switchen, det är ju skärm mot skärm. Men han ser som sagt inte detta. 

Så till slut skriver jag till mor att hon gärna får hämta honom för jag orkar inte mer. Vilket hon gör och sen är det bara jag och Gabriel hemma över natten. Jag hoppas innerligt att jag ska få sova nu. Mammahjärtat gör ont, Lucas trodde ju att jag ville bli av med honom fastän jag förklarade att jag hellre lämnat iväg Gabriel för det är han som ger mig huvudvärk. Men svårt för honom att förstå. Så mor min fick förklara för honom också. Jag gissar att hon kallade Gabriel för en liten mes som bara vill att mamma och pappa ska komma. Så då förstod nog Lucas förhoppningsvis. 

Nu ska jag försöka sova så jag har någon form av energi imorgon. Skallen bankar och jag är så trött så trött.