Hanna och hennes familj

Jaha då har det gått en månad. Ska vi kalla det för min semester?  Det har varit mycket det sista, och ändå har det inte varit något. Men om vi säger så här - jag skriver här på kvällen i sängen, oftast. Och sen midsommar har Jonas haft semester, han har bara jobbat två nätter nu så vi börjar sakta återgå till rutiner.  Men en månad har gått! Vad har hänt? Massor men samtidigt ingenting. En morgon vaknade jag och Jonas hämtade in detta charmtroll.  Gabriel tränar numera på att sitta.  En av dagarna åkte vi till ”A World of dinosaurs”. En härlig utflykt men Jonas tyckte inte det var värt pengarna. På sätt och vis håller jag med honom men samtidigt var jag ändå nöjd. Denna turistattraktion är uppbyggd i en jättestor lada på väg mot Kalmar. Utifrån ser det väldigt risigt ut men jag blev ändå imponerad av insidan.  När man betalat sin entré kom man in i själva utställningssalen, vilket upptog typ 90% av ladan. Allt var mörklagt med svarta tyger längs väggarna. Detta var en nackdel för mig.

 I tisdags  blev livet väldigt jobbigt för Lucas.  Jag vet inte vad som hände, det verkar som att hjärnan rent ut sagt kortslöts. Det började redan efter frukost. Han skulle tvätta munnen, fick påminna honom flera gånger för han vet ju seriöst inte hur man gör. Han började härja om att han då skulle torka bort solkrämen jag precis smörjt honom med. Visst låter det som ett harmlöst skämt? Det är det inte. Jag kan inte fortsätta skämtet med ”självklart ska du göra det”. Nej jag måste sätta ner foten för att han ska inse att krämen är oerhört viktig. Så när jag blev allvarlig och han fortsatte så spårade det ur. Till slut var han arg på mig och jag gav upp. Vi hade ändå planerat för att ta en promenad och all energi bara sögs ur mig när det blev så här. Det slutade med att mormor kom och hämtade honom för jag var helt slut.  Så han åkte till Sjunnen ett par timmar innan han kom hem igen. Vid middagen drog det igång igen. Vi började prata om semestern och om det stora problemet - mat till

 Alltså jag är ju sämst på att ta kort numera! Ett enda kort tog jag igår på midsommarafton, och det var på tårtan jag bakade. Sen lär jag telefonen ligga på bordet. I och för sig är ju det ganska bra, så man umgås med gästerna, men det hade ju varit roligt att minnas lite i bilder också.  Vi fick i alla fall besök. Paula, Christian och deras två döttrar Molly och Hailey kom hit. Molly är snart två år och Hailey föddes i april.  Vi började med en midsommarlunch - sill och potatis, gräslök i gräddfil och burkskinka. Sallad och bröd. Så gott! Lite senare tog vi eftermiddagskaffe och åt jordgubbstårta. Till kvällen blev det grillat. Som ni ser - en heldag!  Vi ses inte så ofta så det var lätt att umgås så länge. Efter grillningen när Molly somnat kunde vi spela lite spel. Sequence blev det och vi hade så roligt.  Hela dagen gick utmärkt med Lucas. Han hoppade studsmatta, lät Molly hoppa med och lekte med aquaplay. Den lilla sjöjungfrun tittade vi på med för att komma ner lite i varv.  En

 Igår bestämde jag mig för att boka mig på ett pass. Passet heter Les Mills Core och friskvårdscenter i Vetlanda har licensierade instruktörer.  Ett pass på 30 minuter som fokuserar helt på mage, nedre rygg, rumpa och lår. Muskler jag just nu behöver få igång.  Efter graviditeten har mina muskler inte återhämtat sig. Eftersom vikten går uppåt, går måendet nedåt. Det blir tuffare att göra vissa grejer eftersom kroppen helt enkelt inte orkar utföra just den grejen. Det kan vara enkla saker - diska/baka för att kroppen hamnar i fel läge, jobbigt att torka sig torr med ett badlakan efter duschen eller att bara resa sig från något som är lägre än en stolsits.  Så ett pass på 30 minuter kan vara en bra start för mig tänker jag. Idag körde jag utan vikter, bara gummiband. Och shit va tungt de va. Men samtidigt hur skönt som helst.  Jag hade orkat mycket mer, både att använda vinter och att träna lite längre, men jag höll mig till planen - cyklade hem direkt efter passet. Jag hade känningar i

 Idag har vi haft fest! Gabriel döptes och det har varit en så trevlig dag. Vi började tidigt med att fixa det sista - dukar på borden, bära ut det sista bordet, duscha, smink, se till att alla grejer var packade inför kyrkan. En stund innan det var dags att åka dök mina svärföräldrar upp. Så vi hann prata och umgås lite innan det var dags.  I kyrkan gick allting verkligen så bra! Jonas läste en bön och Lucas fick hälla upp vattnet. Gabriel höll sig lugn och mysig också så det var verkligen ett drömdop. Det blev en hel del foton tagna men jag har inte hunnit få alla till mig ännu. Men lite bilder kan jag i alla fall lägga upp.  Efter dopet var alla välkomna hem till oss i vårt hus för att äta grillplanka och sen tårta och kaffe. Det blev massor av snack, barnen lekte och vi öppnade presenter. Enda nackdelen denna dag var att det blåste enormt mycket. Vi var nervösa för att tälten skulle fara iväg men det klarade sig tack vare att vi var snabba att hålla i tältet när det blåste som mest

 Jag märker att jag inte mår bra. Min kropp lägger seriöst av nu. Troligtvis stress.  Det är mycket som händer nu i våra liv - renovering och dop. Lucas slutar skolan på fredag och det blir en lång sommar med honom hemma hela dagarna.  Jag känner att jag orkar inte mycket mer. Jonas fick komma hem från jobbet förra veckan för jag mådde så dåligt den natten. Jag bara grät, hade ångest och var orolig. Det hade hänt en hel del med Lucas och det triggar igång min stress oerhört.  Nu är vi inne på finalveckan. Med endast en dag i skolan kvar, fredagen är det bara avslutning i en timme, så räknar Lucas ner till ledighet. Jag räknar ner till ångest, oro, ilska och tårar men även glädje. Och då är det mina känslor. Lucas kommer känna samma sak, men av andra orsaker.  På lördag ska Gabriel döpas. Vi är lite sena med vissa grejer - hans rum är absolut inte färdigt och vi hade behövt tömma lite på mitt kontor för att vara säkra på att barnen som ska sova över får plats. Men det är ärligt talat ba

 Denna vecka är verkligen ingen bra vecka när man heter Lucas och bor i vår familj. Jag vet inte vad jag ska göra, tre dagar har passerat och inte en enda har varit bra.  Jag pratade med en av resurserna i Lucas klass idag. Han berättade att Lucas varje vecka i princip säger ”jag hatar måndagar för dom är så långa”. Veckans längsta dag och han går all in på hur tråkig den är. De har inga roliga lektioner och han ser ingen mening med att vara där. De sliter sitt hår för att hålla kvar honom.  Igår kom han hem och var ledsen. Han hade återigen blivit mobbad. Ingen vill leka med honom. Mitt hjärta blöder för honom, men samtidigt är jag ärligt talat inte förvånad. Lucas ska alltid bestämma. Det ska vara hans regler. Han får göra som han vill. Vem vill vara kompis med honom då? Framför allt när han reagerar med att bli förbannad, slåss, skrikas och vitas om man inte gör som han vill.  Idag fick jag en chock när jag skulle hämta Gabriel och jag möter Lucas i trappen. Han har alltså bara drag

 Alltså detta inlägg är ett hormonfyllt inlägg. Men jag är just nu så förbannad att jag vet inte vart jag ska ta vägen.  Jag kokar mycket på serier nu som ni vet. Mycket sjukhusserier. Två aktuella och en som inte filmas längre. Och det avsnittet jag tittade på nyss gjorde mig så upprörd på flera sätt.  In på kliniken kommer ett barn med mässling. De stänger ner hela kliniken, börjar kolla vilka patienter som är vaccinerade (av dom som var där just då) och alla försiktighetsåtgärder. Varför har inte barnet vaccinerats? Jo för att mamman vägrar. Hon har fyra barn, de tre äldsta är vaccinerade. Men innan den fjärde för vaccinet, visar det sig att den äldste är autistisk. Hon försvinner i två år för att bo i Schweiz där de har ett specialistteam för just autism. Hon beskyller vaccinet för det är fler mammor på samma ställe i Schweiz som sagt samma sak. ”När mina föräldrar var små var det flera som fick mässling”. Ja men det var stora dödstal då med!  Jag är absolut för barnvaccin. Jag tro

Jag är så tacksam till er som följer mig här i bloggen. Det är ett under att ni hänger kvar, så sällan som jag uppdaterar. Jag har flera gånger under veckan tänkt tanken att ”nu ska jag uppdatera!” Men det slutar alltid med att jag glömmer det eller inte hinner.  Men det har varit en riktigt bra vecka i alla fall. I måndags blev jag i princip klar med den sista spacklingen på ena väggen i Lucas rum. Jonas och jag handlade dessutom en drickakyl. Gladast blev Jonas eftersom han nu kan ha kall läsk på sitt kontor, jag såg den som ett nödvändigt ont inför dopet. Vi har många gäster och behöver kyla drickan någonstans. På detta sätt kan vi nu göra mer plats för mat i kylskåpet.  I tisdags köpte jag nya blommor på torget. Men jag planterade dom inte förrän på torsdagen då jag dessutom blev klar med spacklingen på ännu en vägg. Den första väggen var ju jobbigast eftersom vi gjorde extraarbete. Nu kommer det förhoppningsvis gå fortare, även om vi inte hinner klart till dopet som jag hade hoppa

 Wihoo idag tog jag steget!  Jag har länge tjatat hit och dit på hur jag inte är nöjd med min kropp efter graviditeten. Jag gick upp runt 30-35 kg vilket är katastrofalt! Men det finns flera anledningar så det var inte bara graviditeten.  Vi bestämde oss för att försöka skaffa barn i april förra året. Då hade jag redan ätit LCHF-kost i drygt två år. Denna kost hade gjort att jag tappat hela 20 kg. Okej, 25 kg faktiskt men de där sista fem åkte upp och ner. Hösten 2019 började jag träna på gym. Jag valde ett anstryk än mitt vanliga eftersom jag ville träna med en kompis. Då jag bara tänkt styrketräna, spelade det egentligen ingen roll var jag tränade men det kändes ändå konstigt att ta sig till ett annat gym.  När jag började träna märkte jag att jag blev tröttare igen. Jag orkade inte lika mycket och insåg att jag behövde öka mitt intag av kolhydrater. Så 1 maj valde jag att äta potatis och viss pasta igen, både för träningen och för att ha en mer allsidig kost när jag väl blev gravid.

 Vilken vecka det har varit hittills! Och det är inte direkt positivt, men livet måste visst gå vidare säger dom. I tisdags kom smällen. Det började redan på måndagskvällen men jag kopplade inte då. Men på måndagen efter skyttet var Lucas inte på humör. Trött och vresig. Jonas sa till honom att stänga av tv-spelet, ta medicinen och sen göra sig klar för natten. Lucas blev direkt irriterad och kunde absolut inte förstå hur klockan gått så fort. Han gnällde och tjurade men gjorde som vi sa. På tisdagen kom explosionen. Jag gick ner och började med gröten till honom, slängde igång kaffebryggaren och kokade mina ägg. Sen gick jag till trappen för att ropa på Lucas eftersom han fortfarande inte kommit. Innan kom han upp när han hörde att jag gick ner för trappen. Men nu har han insett att han kan ligga och titta på youtube på morgonen innan jag ropar så han gör hellre de, trots att han inte får och vet att det kommer bli att han inte får ha telefonen helt enkelt.  Han kommer upp, är lite re

 Alltså denna dag! Planering? Nix! Det blev inget gjort alls känns det som.  Huvudet spann iväg på samma tankar som tidigare - min vikt. Jag gick upp på tok för mycket under min graviditet, vilket jag tidigare nämnt. På grund av att jag inte kunde amma, har jag inte fått den snålskjutsen för att minska på vikten. Efter graviditeten har jag dessutom haft ett enormt sig efter framför allt godis. Det går liksom i vågor - de första veckorna efter förlossningen kunde jag äta hur många Twix som helst. Sen blev det lion, helst med vit choklad. Nu sen någon vecka tillbaka drömmer jag om röda Ferraribilar konstant. Det är hemskt! Jag har köpt hem både blåbär, jordgubbar, vindruvor och vattenmelon för att ha nyttigare alternativ hemma, men inget hjälper.  För att minska i vikt kan jag seriöst inte unna mig något gott just nu. Jag måste hitta balansen i vad jag ska äta för att suget ska minska. Jag vill inte tillbaka till LCHF eftersom det är tråkigt och krångligt när det redan är jobbigt med mat

 Idag är det måndag och det är dags för ny vecka. Snart är det sommarlov för Lucas del och jag blir livrädd för det kommer bli med hans rutiner, hans energi och hans utbrott. Det är alltid svårast när det blir lov eller extra ledighet för då har vi inte möjlighet att aktivera honom fullt ut. Det är ingenstans den fysiska aktiviteten, det är hjärngympan också.  Så idag måste jag påbörja nya rutiner, eller i alla fall börja spåna över hur de ska se ut. När ska Lucas vakna på morgonen och ta din medicin? När ska han lägga sig på kvällarna? Vilka dagar ska han duscha/bada där han verkligen måste göra det? Vilka dagar ska han äta vilken mat? Vilka dagar ska vi göra vissa saker. Jag menar, snart är skyttet slut så då har han inte den aktiviteten på måndagar i somnar, men vi måste byta ut det mot något annat, exempelvis att vi ska cykla en timme den dagen istället, eller att vi ska orientera eller vad som helst.  Att ha ett barn med NPF är inte lätt, förtär extremt mycket tänkande kring allt

 Jag har någon gång sen förlossningen känt av foglossningen. Sen har det försvunnit och nu känner jag av den igen. Troligtvis är jag för tung.  Hur gör man för att gå ner i vikt? Jag har promenerat i princip varje dag, vissa dagar två gånger om dagen. Inte länge men tillräckligt för att jag borde gå ner några gram i vikt. Men icke. Jag får uppenbarligen inte unna mig något alls. Vad jag än gör, hur ofta jag rör på mig, jag fortsätter öka.  Det är svårt att promenera när man får ont i fötterna. Det är svårt att träna de stora musklerna när det gör ont att gå i trappor, det är svårt att engagera sig när man tror att kroppen ska gå sönder. Jag önskar verkligen jag kunde gå ner i vikt. Men vad jag än gör, ska det vara krångligt och irriterande...irriterande för att ju mer man försöker, desto mindre lyckas man

 Nu var det verkligen längesen jag uppdaterade er och det har faktiskt hänt en del här hemma.  Jag kan i ärlighetens namn inte komma på varför jag inte uppdaterat här, men jag tror helt ärligt att jag har somnat innan jag hunnit! Som ni kanske märkt, uppdaterar jag när jag gått och lagt mig eller kanske till och med mitt i natten när jag inväntar att Gabriel ska somna om efter matning. Men det har inte skett nu.  I måndags förra veckan hände nämligen det alla småbarnsföräldrar vill ska hända! Gabriel somnade strax runt 22 och sov till 05..! Han sov gott medan jag vaknade vid 04 och fattade ingenting. Sen låg jag vaken och bara väntade i princip. Sen har detta fenomen bara fortsatt - Gabriel har somnat vid 21.30-22, och sovit till 04-05, i helgen sov han ända till 07! Det har varit underbart.  Natten till idag var det dock slut på det underbara. Klockan 03 vaknade han som vanligt. Ovanligt var dock att Jonas gick upp efter två sekunder, fixade flaska och matade. Jag tänkte ”what?!” Men

 Jag nämnde i förra veckan (blogginlägg ”intensiv helg”) att vi nu ska sätta igång med renoveringen av rummet Lucas bor i. Så jag tänkte göra en uppdatering av hur det går. Vi ska inte stressa fram detta, vi tar det en dag i taget, en vecka i taget. På så vis hinner Lucas vara med och hjälpa till, jag stressar inte upp mig plus att vi kan verkligen tänka igenom alla steg i hela processen.  I måndags förra veckan började Lucas sorters sina grejer. Han har en hel del saker och mycket är ärligt talat bara skräp, men som alla barn i hans ålder vill man ju samla på saker så jag låter honom hållas. Men han har varit trött på sorterandet hela tiden. Han tappar snabbt intresset för vad han gör men det är ju också därför vi tar en sak i taget. Så förra veckan fick han en uppgift varje dag. En dag fick han tömma hyllan KALLAX (IKEA), en annan dag skrivbordet, tredje dagen lådorna under sängen och så vidare. Så i söndags var vi ut den sista möbeln (sängen) och sen var det tömt. Här nedan får ni s

 Alltså jag vet inte var jag står längre. Är jag lycklig? Olycklig? Smart? Trög? Glad? Ledsen? Orolig? Jag vet inte alls.  I torsdags diskuterade jag och Jonas kring att han slutade tidigt på jobbet. Hans företag har att man slutar 1,5 timme tidigare när det är helgdag på gång. Jag sa att det är ju synd att Gabriel vaknar vid 2.30-3.00 och ska äta. Hade han vaknar vid 5 hade de varit perfekt för Jonas att mata honom så jag skulle få sova vidare. Sen la jag till något i stil med att han får ju göra som han vill, sova eller vara vaken.  Jag föredrog att han skulle lägga sig. På så vis kunde han med lätthet gå upp tidigare istället och vara mig behjälplig med allt stök inför kalaset för mina syskon. Så gissa om jag blev förvånad när jag hör att Jonas tar Gabriel vid 6.30 på fredagsmorgonen. Hur var det möjligt tänkte jag. Tills jag insåg att han aldrig lagt sig.   Dessutom trodde jag att han väckt Lucas och hjälpt honom med frukosten. Det hade han inte så gissa om det blev stressigt inför

 Torsdag innebär orientering. De första gångerna fick Gabriel följa med i vagnen, men nu får han stanna hemma med Jonas. På så vis kan jag fokusera lite mer på Lucas.  Ikväll åkte vi till Landsbro och deras folkets park. Där har även gänget dom åker längdskidor sin klubblokal. Från folkets park finns fyra spår att använda sig av i sin träning, och under vinterperioden kan man åka längdskidor där i fina spår.  Lucas och hans grupp hade fyra val av slingor. Lucas börjar såklart med den längsta direkt. 1,2 km och han ville ha med mig. Jag tänkte att det kunde jag ju haka på och oj vad jobbigt det var! Det är ganska kuperad terräng där ute, vilket jag visste av att ha orienterat där ute förra året, men också för att vi gick nästan en kilometer innan vi var framme vid startpunkten. Sen 1,2 kilometer på det sen. Jag kan säga att mina vrister känner av backarna nu. Men jag är nöjd och glad. Jag behöver träna och röra på mig. Trots att jag har ont i knäna sen innan, är jag behagligt mjukare i

Som jag redan berättat har vi påbörjat renoveringen av Lucas’s rum. Eller ja hittills är det förarbetet innan förarbetet kan man säga. I måndags började han rensa bland sina grejer. Vi tar lite i taget för att han ska orka och inte tappa suget och engagemanget. Han har hittills tömt en kallaxhylla från IKEA. Dessutom har han haft två lådor till denna hylla som stått på golvet, och en av dessa är nu helt tömd. Så under torsdagen kommer han få i uppgift att tömma den andra lådan samt skrivbordet. Han har redan påbörjat skrivbordet så det blir inte så mycket. Sen är det bara sängbordet kvar och att flytta ut säng, sängbord och skrivbord. Rulla ihop mattan och ta ner tavlor och hyllor från väggarna. Allt detta blir vi nog klara med till helgen, vi har inget planerat förutom ett kalas på lördagen.  Men samtidigt som han tömt i sitt rum, har jag hjälpt honom med garderoben. Det är mycket som gör att jag sliter mitt hår vad det gäller Lucas. Och allt i hans rum gör att jag bara vill gråta. Fö

Tisdag är torgdag, det är tradition sen långt tillbaka. Jag minns när jag var mammaledig med Lucas, jag gick till torget nästan varje vecka. Det är något speciellt helt enkelt.  Jag tänkte först att jag skulle gå med Lucas till skolan. Gabriel skulle somna i vagnen och jag skulle fixa med tvätt och grejer här hemma. Sen framåt 11 skulle jag bege mig till torget och även lite affärer. Det enda som inte blev som det skulle var att Gabriel somnade hemma i sin säng, inte på promenad till skolan med Lucas.  Jag kastade i mig en lunch, gav Gabriel en flaska och sen strax efter klockan 11 begav jag mig ut. Vi bor endast fem minuter från Storgatan och där affärerna börjar, så jag valde att gå raskt och få upp lite flås. Väl vid H&M sänkte jag farten och gick in. Förra veckan valde jag att inte handla något till Gabriel för jag tyckte han hade tillräckligt med kläder. Det hade han inte kan jag säga. Idag fanns det endast två bodys kvar o lådan. Stl 56 börjar bli för litet nu. Vissa kläder p