Första gympasset sen juli!

 Wihoo idag tog jag steget! 

Jag har länge tjatat hit och dit på hur jag inte är nöjd med min kropp efter graviditeten. Jag gick upp runt 30-35 kg vilket är katastrofalt! Men det finns flera anledningar så det var inte bara graviditeten. 

Vi bestämde oss för att försöka skaffa barn i april förra året. Då hade jag redan ätit LCHF-kost i drygt två år. Denna kost hade gjort att jag tappat hela 20 kg. Okej, 25 kg faktiskt men de där sista fem åkte upp och ner. Hösten 2019 började jag träna på gym. Jag valde ett anstryk än mitt vanliga eftersom jag ville träna med en kompis. Då jag bara tänkt styrketräna, spelade det egentligen ingen roll var jag tränade men det kändes ändå konstigt att ta sig till ett annat gym. 

När jag började träna märkte jag att jag blev tröttare igen. Jag orkade inte lika mycket och insåg att jag behövde öka mitt intag av kolhydrater. Så 1 maj valde jag att äta potatis och viss pasta igen, både för träningen och för att ha en mer allsidig kost när jag väl blev gravid. 

Nu fungerade jag som jag ville igen. Jag mådde bra av träningen och av att äta lite extra kolhydrater helt enkelt. Jag kämpade med min träning, tog promenader och njöt. 

Vi blev gravida snabbt och sen kom motgångarna. Jag fick foglossning snabbt, redan i första trimestern. Eftersom jobbet jag har är fysiskt tungt fick jag lägga träningen åt sidan för att orka jobba. Promenaderna försvann. Jag började gå upp i vikt för fort. 

Till slut hade jag så ont av foglossningen att jag knappt kunde arbeta och i vecka 22 fick jag gå hem på gravidpenning. Mitt jobb är på tok för bullrigt för bebisen i magen. 

Jag åt inte speciellt mycket mat men det spelade ingen roll. Vågen tickade uppåt och det snabbt. Men var det konstigt? Jag åt mat, slutade träna och återgick till vanlig kost. Kroppen fick ju en blackout och visste inte vad den skulle göra. 

Till slut hade jag gått upp 35 kg, kanske något kilo mer, jag är osäker. Och eftersom amningen inte fungerade, har jag inte fått den skjutsen utan helt enkelt stannat på min vikt. 

Jag har ont i leder och jag är stel som ett kylskåp. Fötterna värker när jag promenerar och knäna svider vid cykling. Hur ska jag göra? 

Jag har länge velat på hur jag ska kolla tillbaka till mitt aktiva liv; innan graviditeten var det styrketräning, promenader och orientering flera gånger i veckan. Till slut kom mitt vanliga gym med ett erbjudande - ett sommarkort där jag får träna både i gymmet och på de instruktörledda passen  jag har tillgång till gymmet dygnet runt och jag får ha med barnvagnen in på förmiddagarna så jag kan träna när Gabriel sover. Så jag slog till. 

Idag körde jag första passet i gymmet. Värmde upp med roddmaskinen och fortsatte sen med rygg, axlar, biceps och triceps. Jag körde bara en övning per muskelgrupp och den körde jag med extremt lätta vikter. 15 repetitioner och 3 set. Sen var jag klar. På tok för enkelt för mig egentligen, men jag måste börja om från noll, känna efter vad min kropp klarar av. Jag är sjukt nöjd för den största utmaningen är att ta det lugnt i början. Jag hade lätt kunnat öka vikterna idag men jag lät bli. Nu ska jag ta det lugnt med träning fram till måndag, då kör jag nästa gång och testar hur det känns i benen. Sen får det gå sakta framåt. 

Det bästa med träningskortet är ju att jag idag kanske körde 30 minuter allt som allt.  Och det gör ingenting. Jag har betalat en klumpsumma och får träna hur mycket eller lite jag vill, det spelar ingen roll liksom. Oerhört viktigt för mig nu när jag är mammaledig och inte tar ut så mycket pengar varje månad.