Jag hatar ADHD och autism

 Min älskade älskade Lucas. Jag gråter för din skull och jag blir så förbannad. Det här inlägget var tänkt som ett glatt och positivt inlägg men det blir ett riktigt skitinlägg.

I eftermiddag har Lucas som alltid spelat tv-spel. Vi fick säga till honom en gång innan middagen att han fick skärpa till sig för att han skrek så galet mycket. Senare kom han ut och åt middag och allt var som vanligt. Men någon gång mellan kl 17.20-19.50 spårade det totalt. Han gick från att bete sig som vanligt till att bete sig som den största idioten som gått i ett par skor. Varför? Det finns flera grejer som styr in, men allra störst är tyvärr hans förmåga att styra pulser.

Det hade varit irriterat ett tag, vi hörde att han grät ordentligt medan han spelade. Jag bad Jonas säga åt honom att ta en paus innan vi skulle spela tillsammans. Eftersom jag aldrig stänger dörren när jag lägger Mikael, hörde jag klart och tydligt hur Jonas sa till att han skulle ta en paus så han fick chans att lugna ner sig tills vi skulle spela. Jag hörde också hur han sa till de andra att han skulle sluta spela för han ville spela med oss istället. Så de så kallade kompisarna han har, började spamma att de skulle spela med honom. En av dom ringde tre gånger direkt efter varandra och sen satt de och joinade hans party om och om igen på spelet. Så det var totalt kaos för honom. Är det att vara kompisar?

När jag sen kommer ner och säger att han skulle stänga av så flippar han totalt och skyller på sina kompisar och jag säger att nästa gång de ringer så svarar jag och ber dom dra åt helvete för så här håller man inte på. Men Lucas fortsätter gapa mot mig medan jag tar telefonen för han förstår inte att jag gör detta för hans skull. Att jag ska säga ifrån till hans kompisar att det räcker nu, sen kan han få sin telefon igen. Samma sak med Xboxet - jag ska säga ifrån till dessa grabbar att ni är inte välkomna att spela med Lucas mer, sen kan Lucas spela själv. Jag vet att Lucas vill spela med dom och att han tycker det är tråkigt att spela ensam, men hellre att han spelar själv än att han är ledsen jämt och jag tror han håller med när han inser hur pass mycket lugnare det blir. 

Sen fortsatte det flippa för Lucas. Jag ville få honom att sluta skrika eftersom Mikael skulle sova men han bara skrek/grät. När jag säger åt honom igen fejkar han att han inte får luft och när han inte får någon respons (jag ser alltså att han fejkar för att köpa tid till att få som han vill) blir han vansinnig på mig. Så när jag går för att hämta dosan till xboxet, går han efter mig och slår på mig. Han kallar mig för j*vla b*gj*vel och j*vla f*tta. När han går förbi toaletten suger Jonas tag i honom och håller honom fast över armarna eftersom han är i full fart att börja slå mig ordentligt hårt. Och samtidigt i allt detta ligger Mikael en våning upp och ska sova, och Gabriel ligger på skötbordet och ser allting och hör alla hårda röster. Är ni förvånade över att jag anmälde mig själv för inte så längesedan? Detta är vår vardadg. Förra veckan slog Lucas mig "bara", idag var det dags igen.

Det allra största hotet i Lucas liv, det är hans så kallade kompisar. Vem ringer ens tre samtal på mindre än 2 minuter? Jag kollade samtalslistan, samma person ringde tre gånger på två minuter, där Lucas själv valde att stänga av samtalet eftersom han sagt ifrån. Tidigare idag ringde en annan kompis tre gånger på ca en halvtimme. Lucas hinner knappt hem förrän de börjar ringa och tjata. Han får inte längre välja själv vad han ska göra, det är vad dom vill göra som gäller. Och gör de inte så han vill så tjatar de tills de får sin vilja fram. Så här är det inte varje gång. En av grabbarna kommer han väldigt bra överens med, men nu säger jag stopp.

Nu har jag plockat bort dessa vänner från hans Xbox och de har ingen möjlighet att bli vänner med honom igen. Inte heller kommer de kunna ringa hans telefon. Jag och Jonas får offra vårt egna nöje för att roa honom istället. Jag får ställa upp på at spela spel jag inte vill, när jag har möjlighet, för att han ska få ha roligt. 

Men det hade inte behövt gå så här långt. Men Lucas största problem är att han inte kan vänta tills man pratat klart. Det räcker med att man säger tre ord så är han igång och hör inte resten. Och då missar han hela poängen. Det jag skulle säga ikväll var att nu får du stänga av för du lyssnar inte. Men han hetsar upp sig långt innan han ens behöver bli förbannad. 

Summan av det hela är att på grund av att hans så kallade kompisar tyvärr är elaka, blir Lucas nu straffad för att han inte kan sköta sig. Nu är det försent, han ska gå och lägga sig, men imorgon får han spela igen, men han får inte spela med de så kallade kompisarna. Så får vi se om det blir någon skillnad. Kanske han får upp ögonen för andra grejer? Kanske lugnar han ner sig enormt? Jag hoppas att det blir bättre i alla fall, men det känns hårt att behöva ta bort hans så kallade kompisar.

Vad hade ni gjort i min situation?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon fast tre dagar senare

Stökigt bord

En drömtisdag