Hembesök från BHV och vi måste införa nya rutiner

 Idag var det dags för 8månaders kontroll för Mikael. Det är alltid ett hembesök vid den åldern så vi satt hemma och väntade. 

Jag gillar vår sköterska, hon är så fantastisk med barnen, men ibland känns det som att hon inte lyssnar på en. Idag exempelvis pratade vi en del om Gabriel. Han tar ju inte än, så hon tryckte på att vi inte skulle ha på tv:n och vi skulle läsa böcker. Saken är ju den att tv:n är ju nästan aldrig på när jag är hemma. Eller jo det är den, nyhetsmorgon brukar vara igång men det är ju nästan aldrig jag är i tv-rummet. Dessutom har jag ju börjat vara ute och promenera eller vara på öppna förskolan eller något, så ibland är tv:n inte ens igång förrän framåt eftermiddagen. Och sådana saker har hon svårt att lyssna till. Det kan göra mig irriterad, för det känns som att hon tar det som ursäkter, vilket det inte är. Jag jobbar verkligen på att Gabriel ska prata och jag vill inte att han ska titta på tv hela dagarna eller ens ha nappen. Men det känns ibland som sagt som att hon tycker att det låter som att jag försöker framställa mig bättre och att "det var bara idag det var så".

Hur som helst, Mikael växer som han ska. Han utvecklas bra i både vikt, längd och i hur han är som person. Lite tråkigt att han inte vill vända över till rygg ännu men det kommer, det är den där axeln han inte vet var han ska göra av den. Men vi ska kämpa vidare med att få honom att förstå. Att han vill krypa iväg istället hann jag inte få fram, eftersom hon ville berätta vad vi skulle göra, istället för att lyssna klart på framstegen. Men det gör ingenting, jag vet att hon hör det nästa gång. 

Gabriel då. Eftersom han ännu inte pratar så ska vi gå till henne på tisdag. Eller ja en läkare ska vi träffa. Då för att utesluta att det inte är någon infektion/inflammation i öronen eller bara en vanlig vaxpropp. Sådana saker kan göra att man inte hör och då kan talet bli senare. Så på tisdag får Jonas följa med till öppna förskolan och så får vi se vad läkaren säger. Är det inget sådant så blir det logoped, och det var precis det jag visste. Så jag är besviken och irriterad över detta eftersom jag tror att vi hade kunnat undvika det, men nu är det som det är. Jag tror inte att det handlar om någon autism eller något, det är vi som varit för dåliga med att läsa, prata och visa fram ord. Så nu får vi ändra på det beteendet också. Jag har inga problem med det, det är min käre make som måste tänka till ibland. Han har väldigt lätt för att ha igång babblarna på tv:n samt ge nappen till Gabriel, fastän inget av det behövs. Jag har inte på babblarna speciellt ofta till honom, tvärtom som sagt.

Det gör mig inte stressad att Gabriel inte kan tala ännu. Däremot stressar det mig att jag behöver ta sådant ansvar. Eftersom Jonas har en benägenhet att ta fram nappen och youtube, är det jag som måste säga stopp. Detta är ju något vi pratat om flera gånger för det handlar om så mycket. Han väljer att ge burkmat istället för att kolla efter rester, han väljer att starta tv:n istället för att umgås med barnen, han glömmer att rensa öronen och smörja in barnen efter bad samt borsta tänderna på både morgon och kväll. Detta är något jag måste tjata om och det är faktiskt inte roligt. Jag har så mycket annat jag måste tänka på - det är jag som tvättar, städar och ser till att middagen serveras. Utöver det så är det jag som handlar i princip allting vi behöver och då har koll på allt sådant som finns i kyl och frys samt skafferi. Jag ser till att det finns blöjor hemma och håller koll på alla tider till BHV och sådana saker. Dessutom behöver vi för stunden handla kläder till Gabriel då han börjat växa ur kläderna. Nu har jag beställt hem lite kläder till både honom och Mikael som jag ska hämta senare idag. Dessutom är det snart kalas och det är jag som kommer få göra allt inför detta också. Visst kan jag be Jonas om hjälp, och det gör jag, men det är så fruktansvärt tråkigt att behöva tjata. Jag är ju helt inne på detta med att vi bestämmer en dag varje vecka som barnen ska bada, eller ja det blir ju två dagar. Vi säger måndag och torsdag exempelvis. Då ska de alltid bada den dagen och så är det inga frågor på det. En grej som jag inte behöver tänka på. Vid varje bad så byter man pyjamasen och då är det också inget man måste hålla koll på. Inte så svårt, eller hur? Samma sak med att handla, om man gör det på samma dagar, kan man planera veckan så mycket enklare. Visst är det tråkigt att leva så planerat, men vi måste det när vi har tre barn där två är helt beroende av oss och det tredje barnet har sina diagnoser. Vidare måste vi planera med tanke på att Jonas numera jobbar tvåskift, det blir lite annat eftersom jag då inte har bil halva dagarna, när han jobbade natt var det ju just natten bilen var borta, i övrigt kunde jag ju använda den hela dagarna. Så det är mycket och tänka på och det måste Jonas börjar förstå, men det är svårt för honom att inse hur mycket jag faktiskt gör och hur han kan hjälpa till för att få det bättre. 

Hur lägger ni upp allting i familjen? Har ni roller där en person gör vissa saker och den andra gör vissa? Eller blandar ni lite som ni själva vill?