Seriöst, varför finns studiedagar?

 Idag har det inte gått bra. Eller jo vissa grejer men såklart inte allt. 

Skolan har studiedag idag och det har inte gjort det lätt här hemma vill jag lova. Det har varit kaos för det mesta typ. Men vi tar det från början. 

Jonas körde bort bilen till företaget som har våra däck. Om de hann eller inte visste de inte på morgonen men han skulle höra av sig vid kl 16. Sen hittade han tillbaka till sängen. Jag däremot hade smågrabbarna som sällskap och Lucas låg och sov. Egentligen som vilken dag som helst, men det skulle snart ändras. 

Som ni ser så kan Mikael verkligen greppa tag i saker och ting nu. Han drar gärna runt på babygymet, fastnar under det när han ska vända sig och sådär. Precis som Gabriel. Det är så roligt att se hur Mikael utvecklas just nu, han vänder än så länge bara från rygg till mage, och han greppar hårt och starkt. Dessutom satt han idag utan stöd på bordet idag! Jag satte honom där och han kunde minsann hålla balansen men han satt ju såklart väldigt framåtlutad, men det är det första steget till att sitta utan matstol. 

Mikael fick dessutom sova i vaggan uppe idag. Det blev några vändor i trappan för min del men när Mikael somnade, sov han så gott i drygt 2 timmar, till skillnad från knappt 30-40 minuter annars. 

Gabriel åt lunch tillsammans med mig och sen fick även han sova. Han somnade snabbt och helt plötsligt hade jag en stund för mig själv. Jag slog mig ner i soffan och tittade på the Crown tills Mikael vaknade. Han fick lunch och sen tänkte jag gå till öppna förskolan. Där var det dock stängt för alla förutom inbjudna så vi tog en promenad. Jag tänkte att vi skulle gå Xrundan men jag fick ge upp eftersom det blåste för kallt och jag hade inte tillräckligt med kläder. Jag tänkte ju bara gå en kort promenad liksom. Mikael hade dessutom bara en kortärmad body under sin overall så jag kände att det blev för kallt även för honom. 

Väl hemma var Lucas uttråkad för att alla bara fuskar i tv-spel. Jag sa att han, jag och Gabriel kunde gå ut på baksidan och leka i snön. Detta ville han absolut men även detta sluta med kaos. Eftersom han inte kan vänta, blir han klar först. Sen tar det ju tid att klä på Gabriel eftersom han stretar emot. Jonas var inte smart nog att börja klä på honom innan jag kom upp igen. Så när Gabriel väl var färdigklädd, ja då ville Lucas gå in för det var så tråkigt. Jag "nästanexploderade" för att nu hade vi krånglat med Gabriel och så ska Lucas gå in innan vi ens kommit ut. Så han stannade men som alltid väljer han bara att gnälla över hur tråkigt det är. Samtidigt står Gabriel och bara gråter och skriker över att snön är ju totalt livsfarlig. Han har ju inga minnen från förra årets vinter så det är ju inte så konstigt. Men det är så tråkigt att han ska vara rädd för precis allting. Innan var det att gå i skor, sen var det att gå utomhus och efter det var det läskigt att gå in på öppna förskolan. Nu kan han vara där och se fram emot det, men det är inte roligt hela tiden. Man får ta korta stunder varje gång, knappt så att man själv tycker det är värt det efter att ha sprungit i trapporna, klätt på grabbarna och tagit sig ut. 

Hur som helst, eftersom Gabriel verkligen inte ville vara ute, gav jag upp. Jag tröttnade totalt och sa till Jonas när jag kom in att jag behöver inte gå ut mer, jag ger upp för han vill ju inte vara ute och jag orkar inte hålla på med det ännu en gång. Jag orkar verkligen inte det! Det är så frustrerande att ha ett barn som illvrålar, folk glor på en och jag känner paniken och stressen över att det är så fruktansvärt. Glömde ju säga att han är likadan i omklädningsrummet till badhuset. 

Det gick en stund och jag lugnade ner mig. Men sen satte Lucas än gång med sitt vrålande på andra spelare. Eftersom han redan varit igång en gång idag, stängde jag enkelt av hans xbox via min telefon. Han blev skitsur och jag var världens sämsta mamma. I typ en timme efter detta sa han att jag var värdelös, jag var trög, det är inte hans fel, han vill inte bo hemma, han ska inte sova hemma inatt, han vill åka till mormor och sen slår han igen dörren. Jag hör honom sen skrikgråta i typ 40 minuter. Nu låter jag kanske som en hård mamma, men jag vet att om jag går in till honom och försöker prata med honom, då börjar allting bara om igen. Bättre är det då att låta honom vara, det är asirriterande (vilket han vill) men så länge jag ignorerar honom, blir det åtminstone inte värre. Men ni kan ju tänka tröttheten i mitt huvud av att höra honom skrikgråta så länge. Efter mycket om och men var han klar, tjurade och sen började han äntligen bygga med kulbanan. 

Efter skyttet behövde Jonas handla och såklart var detta världens undergång för Lucas, så än en gång skulle han sätta igång men denna gång lyckades vi stoppa honom innan han satte igång helt och hållet. Efter det fick Jonas ta över småbarnen och jag byggde kulbana med Lucas. 

Dagen slutade med andra ord bra, för Lucas. Själv sitter jag med spränghuvudvärk och är så mentalt trött så jag vet inte vad jag heter eller vad jag gör. Måndagen är gjord i alla fall, imorgon är det tisdag och då ska Lucas sova på korttids. Så jag får ungefär 30 timmar vila från Lucas. Jag känner mig verkligen så elak när jag säger så, men sådana här dagar som vi haft idag, det har vi titt som tätt. Det är inte varje dag han får totala meltdowns, men han skriker så mycket när han spelar och så vidare. Det gör att en annan verkligen inte orkar hela tiden. 

Det bästa jag gjort idag är i alla fall är att jag hunnit både dammsuga och moppa alla golven på mellanplan. Imorgon ska jag försöka ta övervåningen, och börja pynta inför advent. Det är ju något jag hinner med nu när Lucas inte är hemma. 

Har ni börjat pynta inför advent ännu? Eller inväntar ni helgen?