MVC, graviddiabetes och Ukraina

 Jag börjar inlägget med att skriva om Ukraina. Jag tänker inte gå in på något mer än nämna landet för att påminna mig själv om att det är krig i vår värld just nu. Ett krig vi inte vet vart det kommer leda till eller vad som kommer hända.

Med det sagt: dagens ämne är MVC och graviddiabetes.

Idag var det dags för besök på MVC; eller mödravårdscentralen som det heter. Här i Vetlanda har vi kärnhuset som vi går till, på entréplanen finns öppna förskolan samt BVC, på ovanvåningen finns Mödravården/kvinnohälsovården samt ungdomsmottagningen. Just nu känns det ju som att jag är i detta hus jämt eftersom jag går för graviditeten, men också för Gabriels kontroller. 

Idag var det i alla fall dags för att fokusera på graviditeten. Vi gick igenom min journal lite snabbt, såg att mina sockervärden såg bra ut och sådär. Vi pratade lite om vårt misslyckade NIPT-test. Hon hade heller aldrig hört om att man får misslyckade resultat två gånger men hon är också glad att vi ändå får ett extra rutinultraljud redan nästa vecka för att kunna kolla mer. Då är det en läkare som ska kolla efter fysiska tecken på en eventuell kromosomförändring. 

För er som inte vet - när man blir gravid så ringer man till närmaste mödravård. Man berättar när senaste mensen var också vidare för att fastställa trolig gravidvecka. Sen är det olika för region till region. I Jönköpings region som vi tillhör, får man två inskrivningar. Den första inskrivningen är via telefon i ungefär v8 har jag för mig. Sen har man den fysiska inskrivningen runt v12.

Dagen vi plussade på stickan, 1 november, vägde jag mig. Jag grät. Min vikt var katastrof. Jag gick ju upp väldigt mycket med Gabriel men det var av fler anledningar. Dels fick jag foglossning redan i v9 ungefär så jag kunde knappt röra mig när jag var halvvägs genom graviditeten. När jag väl födde Gabriel gick jag ner ca 12 kg väldigt snabbt vilket är självklart - Gabriel vägde 3,5kg moderkakan väger en del, det extra blodet minskade och så vidare. Men inte långt senare gick jag upp alla dom kilona igen, samt några till. Därför grät jag. 

När jag sedan fick komma på mitt fysiska inskrivningsmöte, 22/12-21, hade jag gått upp 3,5kg till. Jag blev så chockad! Jag förstod verkligen inte varför jag hela tiden ökade. Dessutom började ju graviditeten med att jag kräktes ett par gånger och inte klarade av att äta alla måltider. Ändå +3,5kg. Eftersom jag väger så mycket, är detta en riskgraviditet så jag får lite extra grejer - det blir ett tillväxtultraljud längre fram. Jag har redan fått träffa en läkare som skickat remiss till narkosläkarna. Narkosläkarna berättar jag mer om när jag väl varit där, vilket blir i ungefär v32-33 så det är ett tag kvar. Jag kommer även få träffa specialistmödravården och gå igenom en förlossningsplanering ordentligt, och det är i v36.

Men det som var så roligt idag - jag har gått ner 3,2kg! Så sammantaget har jag gått upp 0,3kg hittills. Jag är så tacksam. Ja man ska inte gå ner i vikt under en graviditet, men jag har så många extrakilon att det gör faktiskt ingenting om jag går ner i vikt. Det som hjälpt mig denna gång är att jag fått graviddiabetes. Det har jag vetat sedan årsskiftet kan man säga. Den 3/1 gjorde jag ett fasteprov. Det visade förhöjt värde och jag klassades med graviddiabetes. Så jag har redan kontakt med specialistmödravården för det får man per automatik när man får just graviddiabetes. 

Det som nu händer är att jag måste tänka på min kost. Vad äter jag? Hur äter jag? När äter jag? Motion är också viktigt. Idag behandlas jag inte med något insulin utan det är kost och motion som gäller. 

I vanliga fall äter jag mellanbra. Jag äter frukost men vad är olika. Bröd som innehåller lite mer fiber, men som ändå inte är nyttiga har det oftast blivit. Till lunch har man ätit rester där det ibland är mer kolhydrater än proteiner. Middagarna har varit beroende på dag. Nu är detta annorlunda. Varje morgon äter jag en fullkornssmörgås som är nyckelhålsmärkt. Smör, sallad, skinka, ost och paprika som pålägg. Gärna några babytomater bredvid. Bubbelvatten som dryck så man får ner tabletterna. Till lunch är det fortfarande rester men som idag - korv med fullkornsbröd. Det är inte bra men det är bättre än ingenting alls eller vanligt bröd, eller kanske en smörgås som det kunde vara tidigare. Middag blev det hamburgare med fullkornsbröd. Nu har det blivit för mycket bröd idag, men både korvbröden och hamburgerbröden började närma sig utgångsdatum. Jag vet att vi kan frysa in, men det var bara två bröd kvar så då var det bättre att äta upp det. Samtidigt så hade Lucas idag skytte, vilket gör att middagen blir alltid lite stressigare så då är det smidigt med något enkelt. 

För att hålla koll på mitt socker, har jag fått en blodsockermätare samt vilka värden jag får ha och inte ha. Tre dagar i veckan ska jag testa mig och dessa tre dagar sticker jag mig sju gånger. På morgonen när jag vaknar och sen efter frukost. Sen sticker jag mig innan lunch och middag och likaså efter middagen. Sen sista gången innan jag lägger mig. Varje stick har ett maxvärde som jag inte får överstiga. Mitt problem är att värdet på morgonen är för högt. Det får inte vara 5,3 eller högre. Jag ligger på 5,2-5,4. Så ibland är jag för högt, ibland ligger jag bra till. Resten av dagen ser mina värden hur bra ut som helst, det är endast morgonen som kör ihop de. För att man ska få sockret inom rimliga nivåer, krävs det att man äter en bra och balanserad kost. Dra ner på socker och kolhydrater, fylla ut med grönsaker och protein. Detta är inget nytt för mig, det är som att äta LCHF. Och det är väl det som har hjälpt mig. Eftersom jag ägnade nästan 2,5 år till att äta i princip inga kolhydrater, har det inte varit svårt att ställa om igen. Dessutom har jag ju alltid druckit lightdryck så det var ju heller ingen omställning. Vet många som annars blir panikslagna för att de inte kan dricka cola eller saft/juice. Inga problem för min del. 

Det andra man ska tänka på är motion. Att röra sig är alltid bra. Genom att röra på sig, påverkas också sockret och hur kroppen klarar av att hantera det. Så det är bra om man kan försöka göra något för att röra på sig. Jag försöker röra på mig varje dag. Eller ja jag försökte innan i alla fall. Min mor och jag tog ett par promenader ihop som blev 2,5-3km. Det gjorde vi tre dagar samma vecka. Dessutom hade vi besök av mina svärföräldrar samma vecka så vi tog den korta promenaden bort till Chili Thai för en lunch. Alltså det tog knappt 10 minuter att gå (motvind) men jag rörde på mig och det är det som räknas. Veckan därpå blev det två kortare promenader två dagar. Då gick jag fram och tillbaka till Sturebo. Första dagen gick jag själv med Gabriel, andra dagen gick jag med Lucas och mormor och sen kom Jonas och Gabriel och mötte oss. Sen blev det skitväder igen. Så tråkigt! 

Men alla dessa promenader hjälper till. Om jag går två gånger och endast 10 minuter varje gång, är det ju fortfarande bättre än inget alls. Så idag är jag så tacksam att vi bor så centralt som vi gör. Vi har gångavstånd precis överallt. Sen är det inte alltid jag kan promenera, men så ofta jag kan gör jag det. Idag promenerade jag exempelvis till MVC och tillbaka. Det tog ca 9 minuter att gå dit och sen 9 minuter hem. 

Alla promenader är bra, sen har vi ju trappor som jag går i om dagarna. Jag försöker att inte gå för mycket eftersom det kan påverka foglossning. Jag har inte uttalad foglossning ännu, men vissa dagar känner jag de små hugg som är början till foglossning. Då tar jag det extra lugnt. Och trappor som gör att höfterna kommer i obalans är verkligen det sämsta i sådana lägen. Så jag tänker mig verkligen för hela tiden. 

Idag som sagt hann jag promenera lite. Jag skulle vilja ta en promenad imorgon. Vill promenera till maxi för vi ska handla inför kalaset. Samtidigt vet jag inte om jag har tiden till det. Vi får se helt enkelt, om jag inte hinner gå till maxi, hinner jag kanske med någon kortare promenad. Vi har ju faktiskt inte ens kollat så vi har tallrikar och sådant till alla. Vi kommer behöva använda engångsgrejer eftersom vi inte har så mycket porslin, men vi har ju samlat på oss en hel del både efter dopet förra året samt bröllopsfesten. Så troligtvis har vi så det räcker.