Detta med sömn

 

Detta är den syn jag haft i fel nätter nu  gör bilden lite oskarp också eftersom tårarna rinner konstant.

Gabriel har alltså kommit in i en period där han somnar som en sten kl 20, sen vaknar han någon gång runt 01-02 och är vaken i 3 timmar ungefär innan han somnar igen. Han skriker inte eller något  han bara ligger i sängen, gnäller lite då och då. Panikskriker ibland och kanske gör sina bekanta ljud. 

Tänk dig nu att du hinner somna i kanske max en timme  sen börjar detta. Sen börjar ett rent helvete. Jag går in, stoppar om honom och startar speldosan. Han är tyst och jag börjar koppla av. Precis innan man känner att man somnar, så börjar han låta. Inte missnöjd, men bara ett ljud som visar att han är vaken. Väntar och ser vad som händer. Somnar nästan och då låter han igen. Går in och stoppar om och startar speldosan. Hans ögon går praktiskt taget i kors av trötthet. Lägger mig i sängen och han gnäller. Sen fortsätter detta i som sagt ungefär tre timmar. Han är aldrig missnöjd, han bara är. Eftersom han inte är missnöjd, och att han dessutom är så oss stor, ska jag inte ge välling. Utan bara vänta ut det.

När han väl somnar, vilket brukar vara runt kl 5 igen, är jag så trött så tårarna rinner utan att jag märker det. Jag har migrän av trötthet och är så uppstressad så jag inte kan somna. Jag vet ju att jag inte sovit något kl 6.40 ringer klockan och jag ska hjälpa Lucas inför skolan  Lucas som bara gnäller över hur tråkigt det är att gå till skolan, hur tråkigt det är att ta tabletter, hur tråkigt det är att ens gå upp. Torr ni jag klarar det efter knappt två timmars sömn, sömn som inte ens år sammanhängande? Nej. Så jag gråter. Och gråter. Och gråter. Och sen somnar jag och det blir kaos 6.40 när klockan ringer. 

Tror ni jag får sova efter Lucas gått till skolan? Absolut inte. Gabriel år ju vaken och lever livet. Så där sitter jag i soffan, helt oförmögen att ta tag i något. Tårarna bränner och huvudet spränger. Men jag måste ju ta hand om Gabriel. Jonas sover sina 7 timmar eftersom han jobbar. Bra sömnfördelning mellan oss. Jag ser hur huset sakta förfaller eftersom ingen tar hand om det. Bänkarna i köket blir överbelamrade för jag orkar knappt stå upp. Dammet på golvet blir tjockare och tjockare för vi dammsuger alltför sällan. Varken jag eller barnen har knappt rena kläder eftersom att bara tanken på att gå i trappen får mig nästan att svimma av trötthet. 

En morgon slapp jag allt. Jonas fick göra allt för jag var hysterisk av trötthet. En morgon. Igår, torsdag, var första gången jag fick sova när Gabriel sov på förmiddagen. Men eftersom man inte vet hur länge han sover, låg jag kvar i soffan. Soffan som gör att jag får ont i ryggen och knäna då tyngden från ben/fötter läggs på knäna när de hamnar i vinkeln tack vare armstöden. 

Idag var meningen att vi skulle städa inför kalaset. Men inga kartonger är slängda, Lucas dammsög golvet men det är ju inte speciellt noggrant. Ingen torkade golvet. Jag själv passade på att vara hos BM vilket tog nästan en timme. En timme jag kubismer jag behövt till annat.

Så när jag vaknar ska det bakas kladdkakor. Det ska dammsugas. Och dammas. Det ska handlas. Det ska göras av mamman i familjen. Och inget kommer kunna göras innan pappa går upp eftersom mamma är själv med Gabriel. 

Den här bilden är så talande. Jag vet inte hur många gånger jag säger jag är trött, eller att jag behöver hjälp. Tänk om man kunde få hjälp utan att be om den. Tänk om pappan i huset kunde gå eller åka iväg med Gabriel innan man får psykbryt. Istället blir det i denna familj att jag knäcks och säger att jag skiter i allt. Går och lägger mig, gråter mig till sömns och när jag sen går upp så har pappan fixat middag och jag får dåligt samvete. Varför får jag dåligt samvete?! 

Under fredagen finns denna lista: damma, dammsuga, moppa golvet, baka, handla, slänga kartonger/glas och barnen ska badas. Har jag tur gör pappan i huset två saker - badet och kartongerna. Men bara om jag påminner, och tjatar. Resten är mitt jobb och jag kommer inte få hjälp frivilligt. Kan tillägga att helst hade sett att alla grönsaker och sådant också skivas upp under fredagen så att vi på lördagen enbart behöver tänka på att köpa frallor, garnera tårtor och dukas fram. För vi behöver ju duscha och grejer också. Och det blir väl också mitt jobb antar jag. 

Nu låter det som att pappan i huset inte gör ett skit. Det gör han, jag lovar. Men oftast måste jag be om det, inte bara lämna förslag utan verkligen be eller kräva om de. Jag gav exempelvis förslaget att han kunde gå med mig till BM och gå vidare så Gabriel kanske somnade i vagnen. Om man fäller ryggen på vagnen så brukar han åtminstone slappna av. Hemma i sängen sätter han sig upp hela tiden och kommer inte till ro. Om han hade somnat, hade han kunnat sova ute medan Jonas var ut kartonger till bilen. Om Gabriel somnat, om ändå bara tjugo minuter, så hade jag kanske sluppit dessa nätter. Men Jonas valde att vara hemma. Och Gabriel låg en timme och gnällde och gnällde. Jonas startade i alla fall en maskin tvätt. Men det var allt. 

Jag sa att jag ville ha den mesta städningen gjord under torsdagen eftersom det är massa annat på fredagen. Ja Lucas dammsög i alla fall, men slarvigt.