Hanna och hennes familj

Jag vet att det är måndag efter första advent, men jag kallar inlägget advent ändå. Det är ju ändå det kommer handla om typ. Igår var det som sagt advent. Vi har pyntat - gardiner är uppe i de rum som ska vara där, stakar och stjärnor är uppe, adventsljusen är på plats, samt datumljuset som vi börjar tända imorgon. Trots allt detta har jag ingen inspiration till att fira något alls. Varför känns det så här? I vanliga fall är det massor av mys som gäller nu, men jag känner verkligen ingenting för denna jul.  Och självklart handlar allting om tråkiga, irriterande, sorgsna covid-19. Igår hade jag gärna spenderat tiden med att äta skinksmörgås och gröt. Men varför ska man göra det? Man ska inte umgås med någon annan än familjen. Så ingen fika tillsammans med andra, ingen julskyltning och snack på stan. INGENTING! Sen kan det vara att Lucas var borta lördag-söndag då det var pappahelg. Så gårdagen satt jag helt själv fram till klockan 15 ungefär. Jag gick upp, tittade på "Virgin River&

 Jag har tidigare berättat att Lucas har diagnosen ADHD. Han fick den i början av detta år och det har varit en lång process att få den.  Det började redan när han var fyra eller fem år, se jag minns inte ens när det drog igång. Kanske han till och med var tre år. Varför vet jag inte? Jo för att när förskolan kom och sa till mig att de gärna skulle vilja ha upp kommunens psykolog för att denna skulle kolla läget lite, svarade jag ja. Psykologen sa att denne skulle göra en utredning eftersom man såg signalerna. Sagt och gjort, jag och Lucas åkte till psykologen och gjorde lite tester. Och under dessa tester kunde Lucas redogöra för tester som var långt över hans ålder, därför är jag så osäker på när allt detta drog igång. Som många kanske vet är det rejäla köer till BUP. De har mer jobb än de klarar och de får in nya jobb hela tiden. Jag lider med dom för det ser ut som att deras arbetsbörda aldrig kommer lätta. Varför BUP inte fått större utrymme vet jag inte. Kanske är det svårt att f

Någonstans under allt detta finns ett stort matsalsbord. Förhoppningsvis kommer vi hitta ner till det idag men det är verkligen inget jag kan garantera.  Igår startade julstöket här hemma. Alla ljusstakar är uppe, belysningen på balkongerna är uppe i köket och Lucas rum. I vardagsrummet hänger hälften av längderna uppe men vi kommer behöva ta ner dom igen. När vi hängde upp dem insåg vi att de är mer än en halv meter för långa! Helt galet. Ingen aning om var Jonas en gång i tiden har köpt dessa gardiner men längden är galna på dom. Så jag ska nåla upp dom till den längden vi vill ha, sen får mor min ta över. Hon har en symaskin så hon får fixa resten. Jag har funderat på att köpa en symaskin så att jag kan göra dessa saker själv senare, men vill jag verkligen köpa en symaskin för att jag ska sy upp gardiner någon gång vart 10:e år eller något? Nja det vet jag inte om jag är så sugen på. Vi tänker ut något annat istället. Trots att jag har plockat ner mängder av det som stått på bordet,

 Idag var det dags för årets sista studiedag för Lucas del. Han har längtat efter denna dag, inte för att han är trött på skolan, utan för att han hatar torsdagar då de har gymnastik, samt måndagar då de från och med denna vecka har bad.  Lucas vakande tidigt och jag tidigare. Men för andra natten i rad har jag sovit utan att vakna av att jag behöver hosta. Inatt blev det fyra timmars sammanhängande sömn, igår var det tre. Jag kunde inte somna om ordentligt men jag låg kvar i sängen. Efter ett tag somnade jag i kanske tio minuter innan jag vaknade igen. Jag var egentligen utvilad men det är ju skönt att ligga kvar.  Frukost blev intagen och för fjärde morgonen denna vecka, var det lugnt och behagligt. Det märks att Lucas börjar komma in i rutiner som fungerar för honom. Jag är så glad att det börjar ordna till sig nu.  Efter frukosten var jag trött och passade på att se det senaste avsnittet av en serie jag följer. Och sedan var det dags att ta tag i dagen. Eftersom Lucas är ledig var

 Igår var jag hos frisören. Vi har flera frisörsalonger i här i Vetlanda, hur alla kan gå runt är något vi är många som frågar oss, fast det är klart, en del är specialiserade på olika saker så det är väl olika kunder som går till olika frisörer antar jag. Jag väljer att gå till Salong Team. Emma är ägare och en vän till mig. Dom erbjuder många andra saker än bara klippa och färga håret, men jag är i en punkt i mitt liv där jag känner att jag inte behöver ha med de andra alternativen att göra. Möjligtvis skulle det vara Emma's andra inrktning - piercings.  Vi pratade som vanligt på. Nuförtiden är det mycket barn vi pratar om. Hon fick sitt första barn i början av året och jag är gravid med mitt andra. Hon vet om problemen vi har med Lucas så det brukar bubblas en del om det också och hur vi tänker och gör. Emma och jag umgås aldrig själva privat, men vi har gemensamma vänner så det händer att vi ses ute i samma sällskap, eller ja det var innan Corona och innan bebis.  Jag har en ko

 Jag älskar IKEA, men alltså de suger verkligen på detta med taklampor!  Idag har vi taklampor från IKEA i alla rummen, förutom toaletterna, köket och i hallen på två våningar. Och de enda lamporna som sitter som de ska är spotlightsen. Resten sitter seriöst som en påse nötter.  I sovrummet har vi min lampa jag skaffade för ca 5-6 år sedan. Har en fönsterlampa i samma modell. Men taklampan hänger som jag vet inte vad. Och det gör mig så arg, frustrerad och ledsen.  Vad är problemet? Jo att det går aldrig hänga upp dom i normal höjd på grund av att sladdarna inte får rum i den plastbox som sitter i taket och gömmer anordningen. I sovrummet ser man kroken och sladden, i Lucas rum ser man ännu mer och i bebisens rum blir det nog ingen lampa.  Vi fick upp den perfekt! Men då hängde ju alla sladdar utanför. Men så fort man försöker gömma dom, ja då går det åt helvete. Visst kan man kapa sladden så det inte är så mycket att gömma, ja men då har ju IKEA själva valt att fästa själva sockerbite

 Igår var det ännu en dag jag sett fram emot länge. Vi skulle äntligen åka till IKEA. Ja jag vet, vi är mitt i en pandemi och vi har restriktioner, MEN vi ska ha en bebis och det är dags att vi börjar få tag i allting vi behöver. Visst idag är det tre månader kvar, vi har tid att åka både i december och januari, men hur kommer det se ut då? Kommer folk ha struntat i restriktionerna och åker och julhandlar? Kommer folk åka på mellandagsrean? Vi vet ju inte så vi passade på att åka nu när Jonas ändå var ledig. Och en måndag är en bra dag att åka. Imorgon kommer lönen så många väntar ju. Visst man kan beställa hem produkter från IKEA, men tyvärr fanns inte allt att beställa så vi hade ändå behövt åka till Jönköping, vare sig det är en pandemi eller inte. Här kommer ju en nackdel med att bo som vi gör - vi har endast en affär som säljer ordentliga babyartiklar, men inte ens dom har allting så vi måste helt enkelt åka till en annan stad.  Åter till vår shopping! Vi såg till att åka så vi sk

 I fredags släpptes ett spel jag väntar på i någon månad. Så Lucas och jag har i princip bara spelat, förutom matlagning och nattsömn. Vilken mamma jag är va? Låter mitt barn spela hela dagarna. Men vet ni vad? Lucas älskar det, jag älskar det och det har varit så dåligt väder så varför inte?  I fredags kom dessutom den nya fåtöljen som vi ska ha i bebisens rum. VADUM från JYSK fick det bli. Det är både en fåtölj som gungar och en man kan fälla ut benskör till. Så första möbeln är på plats!  Imorgon blir det IKEA. Inköpschefsindex spjälsäng med tillbehör, skötbord och lite annat smått och gott. Sen kan vi inte göra så mycket mer än att vänta..

  Jag har valt att inte skriva direkt om Corona och allt tråkigt kring detta eftersom vi kan läsa om det precis överallt. Men idag på morgonen blev jag rent ut sagt förbannad. Bilden i detta inlägg kommer från chatten på aftonbladets hemsida.  Jag vet att deras chat har varit full av dessa inlägg ända sedan i våras, men jag har inte reagerat. Jag tror det handlar om att jag bryr mig inte vad andra gör, så länge jag själv gör det jag kan för att följa restriktionerna. Men idag blev jag vansinnig!  Om man fått ett utlåtande från sin läkare, varför skriver man till media då? Hur tänker man ens tanken att åka iväg i dessa tider? Jag vet att jag skrev om Jonas och min tur till Ullared förra veckan. Vi övervägde detta noga, var vi tvungna att åka? Vi var i te helt tvungna, men om vi valt att inte åka, hade vi lagt nästan 2000kr mer på dom sakerna som vi köpte, och då är det inte ens alla bebisgrejer ännu. Vi behövde även en del till huset, så som sagt, vi behöver åka för att kunna fixa med h

 Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag skulle berätta om den trista vardagen dom numera infinner sig. Jag tänkte ägna mig åt det nu i detta inlägg.  Jag har varit hemma i drygt en månad nu på graviditetspenning. Visst är det skönt att få vila upp sig innan det är dags och att få ta hand om sig själv, men varför är jag hemma? Jag fick gå hem främst för att min arbetsplats är väldigt högljudd och enligt svensk lag är det inte okej för en gravid person att vistas i för mycket buller efter vecka 22. Så jag fick säga tack och hej på jobbet och gå hem.  Fördelen med att jag fick gå hem är ju att jag får vila mina höfter. Jag fick tidigt foglossning och den blir värre för varje dag som går.  Men vad gör man när man är hemma? Ja det är inte lätt. Jag ska vila och tänka på foglossningen, samtidigt dom jag inte kan vara för stilla. Så jag försöker varva mina dagar med korta promenader, att tvätta och att slappa. Men hur kul är det i längden? De första veckorna var jag jättenoga med att jag hö

 Jag har så många inlägg att skriva men jag orkar inte. Nu har jag varit hemma i lite mer än en månad och energin och lusten till att hitta på något försvinner sakta men säkert. Men det är ett ämne jag ska ta upp i ett eget inlägg. Idag ska jag berätta om min fantastiska sambo!  Jag har länge gått med bara sport-bh eftersom bysten har blivit för stor för mina vanliga bh:ar. Även sport-bh:n har varit för liten men det har liksom fungerat. Jag har sökt och sökt efter en amningsbh, det är inte lätt att hitta när man är fyllig sen innan. Men på Evas underkläder på nätet finns en hel del.  Jag kikade runt men vägrade sen beställa hem eftersom det är så dyrt! Jag vet att jag behöver minst fyra bh:ar men jag vill inte lägga pengarna. Varför just fyra? Jo två att ha på dagen och två till natten. Kan ju vara bra att ha någon att byta med om läckolyclan är framme.  Igår fick Jonas hem ett paket och jag är som alltid nyfiken. Och jag fick öppna det. Fattade inte att han beställt något till mig ut

 Igår åkte jag och Jonas till Ullared och Ge-kås. Vi vet att det pågår en pandemi men vi åkte inte för att det är kul, vi åkte för att vi har en hel del att köpa, både till vårt hus, men också till den kommande familjemedlemmen.  Vid klockan 6 stod vi och tankade bilen innan färden började. Jag satt och somnade och vaknade hela vägen, jag är inget roligt bilsällskap nuförtiden. Men det är inte konstigt att jag är trött jämt, jag sover knappt två timmar i stöten på grund av min hosta.  När vi började närma oss tittade jag på webbkameran som filmar ingången till Ullared. Precis vid öppning var det kö, men så är det ju jämt. Men strax innan vi anlände var det ingen kö. Så vi parkerade bilen, åt vår matsäck vi tagit med oss och sen förberedde vi oss mentalt för ett par timmar inomhus.  Vi kommer in och får på riktigt en chock! Knappt en människa! I början blir det ju alltid korvstoppning så man varken kan backa eller komma framåt, men det var kanske max 60 personer på hela avdelningen, all

  Jonas är verkligen bäst! Jag har varit aningen tjatig om att jag tycker att han ska köpa något till mig, för det är synd om mig att jag ska gå och ha ont i princip dagligen. Denna graviditet har ju gjort att jag inte kan göra något som jag brukar - varken styrketräna eller ta långpromenader. Efter 20 minuter är jag helt slut och då promenerar jag själv. Tänk om jag haft sällskap med mig! Jag hade inte kommit långt innan jag behövt vända hem på grund av att jag flåsar så mycket. Man röster ju en del när man går tillsammans.  Jag började hinta om att jag borde få något eftersom livet inte fungerar. Visade tips och sen blev det att jag glömde bort det. Sen frågade han en dag vad de va jag ville ha, men då va denna kalender slut. Men idag kom det hem en! Så nu har jag en julkalender och jag längtar verkligen tills jag får öppna första luckan. Det är så roligt med kalendrar tycker jag.  Har ni någon julkalender i år? 

De senaste två dygnen har jag fått ihop 8 timmars sömn knappt, på tre sovperioder.  Visst låter det fantastiskt? Det är det inte kan jag lova. Jag somnar och sover i cirka tre timmar. Sedan vaknar jag och är vaken mellan två och tre timmar, om jag ens somnar om, för att sen gå upp och ta tag i dagen.  Igår var jag världens bitch, på riktigt. Vägrade prata med Jonas eller Lucas. Låg bara i sängen. Grät ena stunden för jag var så trött och inte kunde somna, och i nästa va jag så trött på allt så jag orkade ingenting.  Idag lyckades jag somna på förmiddagen så jag är trevligare idag. Dessutom bestämde jag mig för att köpa ett tv-spel som jag tvekat på ett tag men jag valde att köpa det. Så just nu är det spelet som tar upp min fritid, finns inte så mycket annat att göra förrän vi får hem grejer till bebisens rum. Jag spelar såklart bara när jag kan, vilket oftast är på förmiddagen. Tidigare denna kväll har jag både lagat mat och spelat brädspel med mina två herrar i familjen.  Dags att sä

 Idag är det torsdag. Fjärde dagen av lika många som han kommer försent till skolan. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på för att han ska komma iväg när han behöver.  Idag väcker vi honom kl 7, sen ska han komma till köket 7.10 men det är ofta han är sen redan här. Och sen fortsätter det genom hela frukosten. Vid 7.50 ville han ta sin tredje macka, ja ni ser - det har alltså tagit en halvtimme för honom att äta två mackor.  Lucas behöver äta eftersom han typ aldrig äter annars, men jag måste säga nej. Han hade förfarande inte varit på väg till skolan om han ätit mer, klockan är nu 8.18 och han börjar 8.10. Jag måste alltså prioritera om det är viktigt att komma i tid eller äta.  Jag vet att han har ADHD, han behöver påstötning i precis allt, men ska jag verkligen behöva följa med honom upp, sitta och påminna honom om att klä på sig istället för leka med kläderna, borsta tänderna istället för att göra grimaser framför spegeln?  Eller slankat väcka honom mycket tidigare så han hinner

 Idag valde jag att vaccinera mig mot influensan. Eftersom jag är gravid, tillhör jag riskgrupp. Och det är den slutgiltiga anledningen till varför jag faktiskt vaccinerade mig. OM jag blir sjuk i influensan, vill jag att det blir så smidigt som möjligt.  Jag är ju inte spruträdd så jag var inte orolig för den biten. Däremot var man väl lite osäker när det gäller covid och hur de skulle kunna minska smittspridning. Men jag behövde inte oroa mig för wow vad dom hade tänkt till!  Bra område att köa på utomhus. Väl inne fick man spruta händerna och sen stod man i sällskapet man eventuellt kom med för att fylla i sitt vaccinationskort. Sen pekade de mig vidare till vem jag skulle gå till och hon pekade på nästa. Alla som skulle sköta själva vaccineringen, stod redo med sina visir och när man var klar visade man åt vilket håll man skulle gå. Så jag behövde aldrig oroa mig för att krocka med någon annan. Så bra, effektivt och smidigt!  Väl hemma har jag varit sugen på nyponsoppa. Jag blir ju

 I mitt senaste inlägg berättade jag att vi varit och köpt lister och ska göra den sista renoveringen i bebisens rum. Ni skulle få se bilder redan i fredags på detta, men antingen är det jag som inte fattar eller så är det min far som är tidsoptimist. Min far kom i alla fall in strax runt 11.30 i fredags för att sätta igång med listarbetet. Vi började med att separera ut vilka lister som ska vara var - vi köpte nämligen fyra olika; golvlist, taklist, foglist samt knäcklist. När vi väl sorterat ut listerna, la vi ut dom runt rummet för att se hur många som vi kommer behöva såga, och hur många vi kan sätta upp direkt. Sagt och gjort, pappa började spika upp golvlisterna. Det jag egentligen tror tar mest tid är att springa upp och ner. Eftersom bebisens rum är på tredje våningen och sågen ute så nere på första våningen, blir det en del spring. Man blir fort trött i benen och man orkar inte hålla de tempot som behövs för att hinn klart.  Men golvlisterna kom på plats samt foderlisterna run