Dopet
Jaha, en hel vecka sent blev detta inlägg. Det har hänt så sjukt mycket i vanlig ordning så jag får väl helt enkelt inse att våra liv numera är ett fullständigt kaos.
Men dopet hölls förra veckan i alla fall, närmare bestämt den 17 september. Emelie blev självklart fadder och vi kunde inte valt en bättre person! Trots stress och panik strax innan, blev dopet lyckat. Vi tågade in längs gången fram, vilket vi inte gjorde med Gabriel för då hade vi Corona. Men nu fick vi göra som förr och det var lite mysigt. Lucas fick styra klockornas ringning så han var nöjd. Väl framme så höll Jonas Gabriel och Mikael satt nöjd i Emelies famn.
Emelie skulle läsa en fin text och där tabbade jag mig. Jag höll nämligen boken hon skulle läsa ur och jag fattade inte vad det var vi väntade på. Så där satte jag ribban för detta dop! Men allting gick bra. Vi sjöng fina sånger, min hosta (som återkommit) hölls i schack och Gabriel klarade hela stunden utan att bli alltför rastlös. Lucas klarade att hälla upp vattnet och han torkade Mikael huvud efteråt.
När allting var klart gick vi den korta biten över området till församlingsgården. Där dukade vi upp alla smörgåstårtor, drickor kom ut på borden och våra gäster tog plats. Sen blev allting kaos som vanligt. Jag och Jonas tänkte öppna presenter, då kom en av mina familjemedlemmar och tyckte de va dags för kaffe. Vi ville ju öppna presenter eftersom Jonas familj behövde åka hemåt snart. Jag blir så arg när man ska komma och säga vad vi ska göra. Vi har en plan, låt oss hålla oss till den.
Vi blev nöjda över alla presenter - av mormor och morfar fick vi såklart en doptallrik att gravera in. Vi fick även en snuttis till för jag vill ha minst två, detta för att om en blir smutsig kan den tvättas och så har man en extra. Just nu har vi en i deras sängar och en i vagnen.
Av farmor och farfar fick vi barnbestick och av faster Jenny med familj fick vi ett set med gipsavgjutning och en fotoram. Det sitter ihop så det är en avgjutning av hand eller fot och sen ett foto bredvid .
Moster Ida med familj gav återigen en brodyr med namn och födesedata (datum, längd, vikt, klockslag) så nu har vi en för varje grabb. Dessutom fick Mikael en mysig bok om jorden. Väldigt rolig läsning!
Morbror Tony och hans familj gav en fin filt. Gabriel fick en också i doppresent så nu har de varsin men i olika färger.
Yasmine och Halid var där och gav en Kanin med "Mikael" broderat i örat och Emelie kommer ge sin present nu senare. Får se vad hon har på gång.
När alla våra gäster sen hade gått orkade jag typ ingenting mer. Men då skulle vi städa. Som tur var hade vi Emelie som tog köket, mor torkade av alla bord och jag och min far ställde iordning alltsammans. Jonas bar ut och plockade till bilen. Det gick fort men jag var så trött så trött och ville bara bryta ihop. Känt mig så stressad det sista vilket absolut inte var nödvändigt.
På morgonen ringde jag nämligen Emelie och hon följde gärna med ut till församlingsgården och garnerade alla tårtor. Så det var vi klara med innan lunch. Så jag skulle "bara" hem och duscha och fixa mig. Allt annat var packat och klart. Jonas var också klar med allting. Men så hände det. Jonas syster och mor med alla barnen kom till huset, vilket de inte skulle! Jonas hade till och med sagt till dom när han ringde att vi har inte tid, ni får fördriva tiden någon annanstans för vi har kaos. Absolut hade de svarat och nu stod dom här. Så jag stod och grät på toan högst upp och kände paniken. Den panik jag lyckats hålla mig borta ifrån hela veckan. Allt jag jobbat för, försvann i det ögonblicket. Så jag stod och grät och bara skakade innan jag kunde rafsa ihop det jag behövde. Jag visade Jonas hur jag mådde och sen kom Emelie som en virvelvind och hjälpte mig plocka in allting i bilen. Men jag hann inte sminka mig som jag ville, jag hann inte platta håret eller något, så det jag ville göra, försvann tyvärr.
Förutom det var allting helt ok. Vet att några störde sig på att det var samma person som hela tiden höll Mikael, hade ju varit ett bra tillfälle för farmor och faster att umgås med honom annars. Men icke.
Kommentarer
Skicka en kommentar