BVC och ÖF

I tisdags var det dags för BVC för Mikael. Sköterskan ville ha en extra kontroll då han är väldigt snål med sina leenden. Han var heller inte så sugen på att följa ljud och färger på senaste kontrollen. Både hon och jag sa att det garanterat är för att han är för tidigt född, men hon ville ändå kolla upp det för säkerhetsskull. 

Medan Jonas var med Mikael på BVC, passade jag på att vara på öppna förskolan med Gabriel. Katastrof kan man väl kalla det. Jag satte mig ner och han grät från typ första sekunden. Han ville inte ha napp eller något. Till slut kände jag tårarna i ögonen och gick iväg med honom. Det var knappt att jag kunde göra det, eftersom han på riktigt klättrade på mig så fort jag rörde mig. Vi bytte blöja och satte oss istället vid den andra soffan. Öppna förskolan är ju ett enda stort lekrum. Inte för mycket grejer överallt eller sådär men en stor öppen yta. När man går mot BVC så går man förbi toaletterna och efter det kommer det ett litet hörn med en soffa och lite leksaker. Där satte vi oss och efter en stund var allting lugnt. En av de två som jobbar på öppna förskolan kom sen bort till mig och frågade om jag var ledsen.

Tårarna började rinna. Men jag var inte hysterisk. Berättade att detta är verkligen en helt ny värld för oss. Lucas var aldrig ledsen när vi åkte iväg och ingen av mina syskonbarn har varit det heller. Och att jag såklart nu då förväntar mig att det kommer vara så här om ett år när han ska skolas in på förskola och jag ska lämna honom. Jag vet ju att hur mycket som helst kan hända på ett år, så jag behöver ju inte tänka så. Men man vet ju också att sådana här saker kan ta tid. Så jag var ledsen över det. Efter en stund var det inga problem, varken för Gabriel eller mig. Jag slutade gråta, skrattade istället och Gabriel gick till och med runt litegrann och lekte, så länge vi höll oss i denna del av alltsammans. Så när jag ska dit med honom nästa gång, ja då går jag väl och sätter mig där borta på en gång och så får Gabriel istället röra sig mot det större området i hans takt. 

Allt var förresten okej med Mikael, han gjorde precis som läkaren ville, så vi kan förvänta oss att all utveckling är lite fördröjd, eller inte alls, det beror helt på Mikael. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon fast tre dagar senare

Stökigt bord

En drömtisdag