Hanna och hennes familj

 Nu är det måndag och vi kastar oss in i denna nya vecka. Veckan är fullspäckad med saker ett göra. Nu när pandemin ”inte finns” sätter ju allting igång då det är fullt ös känns det som.  Idag ska jag ta ett varv på stan. Hitta lite badkläder till Gabriel som numera använder en storlek 86. Dessutom behöver jag handla åt mig själv och kolla bokrean efter lite fler böcker till Gabriel. Han fick ju böcker av sin gudmor, men man behöver alltid fler böcker.  Imorgon är det en ganska lugn dag. Inga extra grejer förutom att vi byta sängkläder den 1:e varje månad. Så det blir en del tvätt imorgon.  På onsdag drar strategi igång igen. Det är den föräldrakursen som vi fick börja gå när Lucas fick sin ADHD diagnos, men den avbröts efter tre veckor på grund av pandemin. Nu drar den alltså igång igen så vi ska åka till Eksjö varje onsdag och sitta i aulan i tre timmar ungefär.  Samtidigt ska Lucas till Sturebo på onsdag. Denna gång ska han vara där i nästan fem timmar och han ska vara ensam. Vi får

Igår lördag var det äntligen dags för kalas för bebisen i familjen. Och vilken tillställning det blev! Farmor och farfar kom inte. De var istället här för två veckor sen och firade Gabriel, både julklapp och födelsedagspaket fick han. Vi hade en mysig lördag tillsammans i vanlig ordning när de kommer och hälsar på. Är väldigt roligt och träffa Jonas syskon och föräldrar, vi träffar dom så sällan så jag ser fram emot varje gång vi träffar dom. Mormor och morfar kunde inte komma eftersom de sitter hemma med corona. Mormor testade positivt i måndags och morfar i torsdags. Så de fick hålla sig hemma och kommer och firar förhoppningsvis nästa helg. Men de som kom var: Tony och Madde (barnledig helg), Ida och Pierre med Julia och Nova, Jenny och Robert med Julia, Welma och Bella, Jessika med Daniel och Ben, Emelie samt Yasmine och Halid med Amina och Emra. Så vi var många som passade på att träffas, fika och prata.   Vi bjöd först på frallor med olika pålägg och grönsaker. Kaffe och saft, lä

  Detta är den syn jag haft i fel nätter nu  gör bilden lite oskarp också eftersom tårarna rinner konstant. Gabriel har alltså kommit in i en period där han somnar som en sten kl 20, sen vaknar han någon gång runt 01-02 och är vaken i 3 timmar ungefär innan han somnar igen. Han skriker inte eller något  han bara ligger i sängen, gnäller lite då och då. Panikskriker ibland och kanske gör sina bekanta ljud.  Tänk dig nu att du hinner somna i kanske max en timme  sen börjar detta. Sen börjar ett rent helvete. Jag går in, stoppar om honom och startar speldosan. Han är tyst och jag börjar koppla av. Precis innan man känner att man somnar, så börjar han låta. Inte missnöjd, men bara ett ljud som visar att han är vaken. Väntar och ser vad som händer. Somnar nästan och då låter han igen. Går in och stoppar om och startar speldosan. Hans ögon går praktiskt taget i kors av trötthet. Lägger mig i sängen och han gnäller. Sen fortsätter detta i som sagt ungefär tre timmar. Han är aldrig missnöjd, h

 Jag börjar inlägget med att skriva om Ukraina. Jag tänker inte gå in på något mer än nämna landet för att påminna mig själv om att det är krig i vår värld just nu. Ett krig vi inte vet vart det kommer leda till eller vad som kommer hända. Med det sagt: dagens ämne är MVC och graviddiabetes. Idag var det dags för besök på MVC; eller mödravårdscentralen som det heter. Här i Vetlanda har vi kärnhuset som vi går till, på entréplanen finns öppna förskolan samt BVC, på ovanvåningen finns Mödravården/kvinnohälsovården samt ungdomsmottagningen. Just nu känns det ju som att jag är i detta hus jämt eftersom jag går för graviditeten, men också för Gabriels kontroller.  Idag var det i alla fall dags för att fokusera på graviditeten. Vi gick igenom min journal lite snabbt, såg att mina sockervärden såg bra ut och sådär. Vi pratade lite om vårt misslyckade NIPT-test. Hon hade heller aldrig hört om att man får misslyckade resultat två gånger men hon är också glad att vi ändå får ett extra rutinultra

Igår fyllde Gabriel år. Äntligen har han blivit ett år och det är helt sjukt hur fort detta år har gått. Flera gånger har jag känt att dagarna går hur långsamt som helst, att det aldrig händer något. Men det har ju faktiskt pinnat på fort! Så nu är bebisen i familjen ett år och nu kan man ju inte kalla honom bebis längre.  Dagen började som alltid - välling till Gabriel och frukost för Lucas. Lucas ville dessutom stanna hemma idag och leka med Gabriel hela dagen, men jag visste ju att han ville vara hemma för att spela tv-spel. Så nej, han fick minsann gå till skolan. Men påhittig är han i alla fall.  Så Gabriel och jag myste hemma hela dagen. Vi tränade på att promenera runt i vardagsrummet och vi slappade. Efter sovstunden inväntade vi pappa och Lucas. Strax efter 14.30 plockade vi fram glass och paket. Ett glasskalas med bara familjen fick bli vårt firande. Det är ju först på lördag vi har kalaset för resten av den stora familjen. Farmor och farfar var ju nere för två veckor sen och

 Ser ni liggdelen? Den kom hem idag medan vi var iväg och gjorde ärenden.  Dagen började med att Jonas fick ta morgonen. För andra natten i rad vaknade Gabriel strax efter 01.00 och var vaken från och till ända till klockan 05 typ. Jag var ett vrak. Var uppe flera gånger och gav honom nappen, bäddade om honom och startade speldosan men det hjälpte aldrig mer än 10 minuter. Inte att han låg och gallskrek, ibland slumrade han nog till och mest pratade i sömnen.  Mitt humör inatt var inte trevligt. Det gick från trötthet till tårar. Från tårar till ilska. Inte att jag var arg på Gabriel eller så, men mina sms till Jonas hade en väldigt bitsk ton men mest på grund av tröttheten. Jag kan ta att Gabriel är vaken nattetid, det tillhör. Det jag inte kan ta är att jag ska leva mitt liv genom att sova 2-3 timmar per natt, dricka kaffe och sen kanske sova 2 timmar på eftermiddagen. Jag får ju aldrig den riktiga sömnen på så vis.  Så Jonas tog morgonen som sagt och jag låg i koma mellan typ 5.30-8

Idag kom ett roligt paket till dörren, vår nya vagn har kommit hem! Så fort det gick! Vi beställde den i fredags och idag kom den. Så det var snabba bud. Är ju ganska tidigt att få hem en vagn, vi är ju bara strax över halvvägs, men vi fick 20% rabatt och det tyckte vi vettigt. Vagnen är en Beemoo swing+ och såklart en syskonvagn eftersom det är just det vi behöver. Idag kom vagnen med sittdelar, imorgon kommer liggdelen som vi också behöver. Jag tycker synd om Jonas, jag har tjatat om vagnen så himla länge. Vilken ska vi ha? Ny? Begagnad? Vilka krav ska uppfyllas? Behöver vi en syskonvagn eller kommer den bara stå? Många tankar och ni som känner mig vet att jag inte kan sluta fundera. Mitt första krav på vagnen var självklart att man skulle kunna ha en liggdel. Vill ju kunna använda vagnen direkt med båda barnen. Just detta krav var ju det lättaste att uppnå eftersom nästan alla syskonvagnar idag har möjligheten att ha en liggdel monterad. Mitt nästa krav var att man ska kunna ha sits

  Sista dagen på sportlovet och det går verkligen inte bra. Lucas började sitt sportlov förra fredagen med att ha pappahelg. Mor min kom in innan Lucas kom hem. Vi berättade att han fick välja vad han ville göra - stanna hemma eller åka till mormor. Han valde att åka till mormor. Han stannade där till onsdagen, förutom att han var hemma en stund på tisdagen men då var han också med mormor och Gabriel medan vi var på ultraljud.  På onsdagen kom han som sagt hem. Och det har varit ett rent helsike nästan hela tiden. Han vill inte göra något alls, bara ligga i sängen och spela på telefonen. Och fine, det kan han väl få göra för det är ju trots allt lov. Men när han ligger och irriterar sig över att internet inte fungerar blir jag irriterad. Ännu mer irritation när han sen sätter sig och spelar med kompisarna på xbox och skriker över att det går så dåligt. Vi får i princip inte kontakt med honom eftersom han inte hör. Han VET att vi äter middag kl 18, osv men fortsätter med tekniken att ha

Nu när vi än en gång väntar tillökning är det dags att organisera upp litegrann. Det här kommer inte bli den största renoveringen, däremot den som inbegriper flest rum på ett sätt. När vi köpte huset var jag så glad över att det fanns typ 100 garderober. Vad jag inte tänkte på var att det fanns inte så många hyllor i dessa garderober, tvärtom så är det brist på hyllor. Detta är ett problem idag. Däremot finns det ett litet utrymme utanför vårt rum som idag är min garderob. Min tanke är att vi ska ha det utrymmet som vår gemensamma garderob. Bilderna ovan visar hur denna lilla garderob ser ut idag. Det är bara mina kläder och allt är huller om buller. Varför? Ja för att typ 100% av kläderna här inne är idag för små eftersom jag är gravid. Så mitt första projekt blir att tömma ut de kläder jag absolut inte vill ha sen när jag inte längre är gravid. Här inne finns kläder från många år tillbaka. Kläder jag aldrig kommer använda, men som jag ändå inte slänger.  På båda sidorna när man öppna

Den 30/12-21 gjorde vi ett KUB-test av Mini i magen. För er som inte vet vad det är så står det för kombinerat ultraljud och blodprov. Både blodprovet och ultraljudet skall göras inom vissa veckor, sen räknar man på olika siffror och så får man fram en sannolikhet för om graviditeten kan innebära en kromosomförändring hos bebisen. Vi fick 1 av 301 i sannolikhet för downs syndrom nu med Mini.  Vi som bor i Jönköpings region blir då erbjudna att göra ett NIPTprov. Då tar man två rör, större än de vanliga, blod som sen skickas upp till karolinska. Där kan de genom mammans blod få fram bebisens blod. De får så pass djupt in i bebisens DNA så de ser om det är några förändringar. Eftersom de går in så pass djupt, är det ett säkert test och eftersom det bara handlar om att lämna blod, påverkas inte bebisen alls.  Så den 3/1-22 var jag och lämnade blod för detta. Tyvärr är det ju så tråkigt att det går inte lämna i Vetlanda, man måste åka till Eksjö. Så jag kör dryga tre mil för att ta ett blo

 Idag var det dags för kontroll av Gabriel. Kan inte förstå hur han blir ett år nästa vecka. Så det var läkarbesök och vaccin på schemat.  Dagen började med världens chock eftersom det kommit 5cm snö under natten. Men eftersom det redan var plusgrader, var det bara en enda sörja. Hur kul tror ni det var att promenera i de med barnvagn? Helt ärligt gick det bra, de va de sista 70 metrarna som var besvärliga, där var det inte plogat. Att putta en barnvagn i snömodd är inte att rekommendera. Så när jag väl kom fram var jag helt slut!  Gabriel följer i alla fall sin kurva. Nu väger han 11,9 kg och är 77,6cm lång. Och sen kom det jobbiga, vaccin. Han var inte lycklig efteråt. Men hittills har det varit bra. Han fick Alvedon nu ikväll för det började bli jobbigt men nu är han sitt vanliga jag. 

  Äntligen var det dags för rutinultraljud! Som jag längtat. Jag tycker verkligen det är så jobbigt att det ska gå så lång tid mellan kontrollerna. Man hinner ju tänka ungefär 10 000 tankar om allt som har gått dåligt. Framför allt när man för stunden inte direkt känt sig gravid. Jag har ju ingen foglossning och illamåendet har försvunnit. Eftersom jag är tjock sen innan, ser man ju heller inte min bebiskula. Men i alla fall, Jonas fick följa med och vi fick se mini. Denna bebis heter mini i magen, bebis går ju inte, det är ju Gabriel! Så numera är det Mini som gäller. Och Mini visade upp sig från sin busigaste sida. Sparkade runt och var knappt stilla en minut, men vi fick veta könet ändå.  Eftersom vi fick misslyckat även på vårt andra NIPTprov, valde sköterskan att koncentrera sig på fysiska skillnader vid kromosomförändringar. Men allt såg bra ut och även organen. Så vi blev lugnade kring detta med just down syndrom. På fredag har vi fått exakt halvvägs och från och med lördag är d

 Idag fick Lucas besöka korttidsboendet han blivit beviljad plats på. När Lucas för drygt 1,5 år sen fick sin autismdiagnos kunde vi ansöka om avlastning via LSS. Först ville jag inte söka avlastning eftersom Lucas åker till sin biologiska pappa varannan helg. Men vi har ju inte varit nöjda med att Lucas ena helgen endast åker mellan lördag och söndag. Vi har märkt flera gånger att Lucas är irriterad när han kommer hem dessa helger och irritationen har fortsatt in på veckan och skolan har blivit lidande. Så förra sommaren satte jag ett krav, antingen fredag till söndag, eller inte alls. Men som Lucas pappa sa ”jag jobbar ständig natt, det är inte så lätt att vända på dygnet”. Mitt svar var att min man jobbar också ständig natt och han vänder på dygnet eftersom jag inte ska behöva ta allt själv. Kommentaren hjälpte inte och då sa jag att då får de bli en helg i månaden bara eftersom Lucas far illa. I samma veva ansökte jag om avlastning. Det var dagarna efter en kort helg så jag ansökte

 Jonas hade ledig natt så vi fick vakna tillsammans även idag. Älskar dessa måndagar där han är hemma. Vi hinner umgås medan Lucas är i skolan. Nu är det ju lov men Lucas valde att åka till mormor och morfar igår så vi var själva idag.  Gabriel är ju hemma såklart och idag hände de äntligen, eller ja kanske inatt. Hans två framtänder i överkäken har varit på gång ganska länge men det har inte hänt så mycket. Nu har den ena av dem spruckit igenom. Så Alvedon till en lätt hängig kille.  Det ringde på dörren och jag bad Jonas kolla eftersom jag hatar att öppna dörren för okända. Uppför tappen kommer han med en inslagen blombukett. Min älskade make har köpt blommor på alla hjärtans dag. Jag älskar honom extra mycket för det. Sen vi blev tillsammans 2015 har jag fått blommor av Jonas, och då räknar jag in dagens blommor. Förstår ni hur ovanligt detta är och varför jag då blir extra glad?! 

 Hejsan hoppsan!  Är det någon som fortfarande läser undrar man? Det blev ett långt uppehåll och jag tror jag vet varför men samtidigt är jag inte helt säker.  Varje gång när jag skriver blogg så går det jättebra en tid, sen slutar jag och det är alltid av samma två anledningar:  Den första anledningen är att jag tycker det är tråkigt att skriva via telefonen. Det finns ingen bra app, eller jo men den kostar pengar och jag är inte så seriös så jag vill betala, utan jag måste överföra eventuella bilder till datorn för att få med allt. Sjukt jobbigt enligt mig. Den andra anledningen är att jag har svårt att filtrera. Jag vill ju berätta allt för er, men ibland vill jag inte berätta alla känslor men det blir svårt att förstå hur och varför jag reagerar som jag gör.  Det har i alla fall hänt massor sen senast - vi överraskade alla med att gifta oss! 7/8-2021 blev vårt datum. Det blev en borgerlig vigsel i stadshuset och de enda som visste om det var våra två vittnen Emelie och Jimmy. Snygg