Hanna och hennes familj

 Torsdag innebär orientering. De första gångerna fick Gabriel följa med i vagnen, men nu får han stanna hemma med Jonas. På så vis kan jag fokusera lite mer på Lucas.  Ikväll åkte vi till Landsbro och deras folkets park. Där har även gänget dom åker längdskidor sin klubblokal. Från folkets park finns fyra spår att använda sig av i sin träning, och under vinterperioden kan man åka längdskidor där i fina spår.  Lucas och hans grupp hade fyra val av slingor. Lucas börjar såklart med den längsta direkt. 1,2 km och han ville ha med mig. Jag tänkte att det kunde jag ju haka på och oj vad jobbigt det var! Det är ganska kuperad terräng där ute, vilket jag visste av att ha orienterat där ute förra året, men också för att vi gick nästan en kilometer innan vi var framme vid startpunkten. Sen 1,2 kilometer på det sen. Jag kan säga att mina vrister känner av backarna nu. Men jag är nöjd och glad. Jag behöver träna och röra på mig. Trots att jag har ont i knäna sen innan, är jag behagligt mjukare i

Som jag redan berättat har vi påbörjat renoveringen av Lucas’s rum. Eller ja hittills är det förarbetet innan förarbetet kan man säga. I måndags började han rensa bland sina grejer. Vi tar lite i taget för att han ska orka och inte tappa suget och engagemanget. Han har hittills tömt en kallaxhylla från IKEA. Dessutom har han haft två lådor till denna hylla som stått på golvet, och en av dessa är nu helt tömd. Så under torsdagen kommer han få i uppgift att tömma den andra lådan samt skrivbordet. Han har redan påbörjat skrivbordet så det blir inte så mycket. Sen är det bara sängbordet kvar och att flytta ut säng, sängbord och skrivbord. Rulla ihop mattan och ta ner tavlor och hyllor från väggarna. Allt detta blir vi nog klara med till helgen, vi har inget planerat förutom ett kalas på lördagen.  Men samtidigt som han tömt i sitt rum, har jag hjälpt honom med garderoben. Det är mycket som gör att jag sliter mitt hår vad det gäller Lucas. Och allt i hans rum gör att jag bara vill gråta. Fö

Tisdag är torgdag, det är tradition sen långt tillbaka. Jag minns när jag var mammaledig med Lucas, jag gick till torget nästan varje vecka. Det är något speciellt helt enkelt.  Jag tänkte först att jag skulle gå med Lucas till skolan. Gabriel skulle somna i vagnen och jag skulle fixa med tvätt och grejer här hemma. Sen framåt 11 skulle jag bege mig till torget och även lite affärer. Det enda som inte blev som det skulle var att Gabriel somnade hemma i sin säng, inte på promenad till skolan med Lucas.  Jag kastade i mig en lunch, gav Gabriel en flaska och sen strax efter klockan 11 begav jag mig ut. Vi bor endast fem minuter från Storgatan och där affärerna börjar, så jag valde att gå raskt och få upp lite flås. Väl vid H&M sänkte jag farten och gick in. Förra veckan valde jag att inte handla något till Gabriel för jag tyckte han hade tillräckligt med kläder. Det hade han inte kan jag säga. Idag fanns det endast två bodys kvar o lådan. Stl 56 börjar bli för litet nu. Vissa kläder p

 Helgen som varit skulle blivit en av de bästa på året, men den slutade i katastrof.  I torsdags fyllde jag år som jag nämnt i tidigare inlägg  kalaset i fredags ställdes in och jag mådde bara skit. Jag blev piggare framåt lördagskvällen och kände att jag var nästan normal på söndagsförmiddagen. Men sen var det igång igen. Mina föräldrar kom in strax innan Lucas kom hem. Så det blev lite firande i alla fall. Men som vanligt var han uppspeedad till max så det var svårt att få honom att lugna sig. Men kvällen blev hyfsat bra i våra mått.  Men idag var vi tillbaka på ruta ett. Lucas vill ha sällskap men han förstår inte att han fortfarande har en tid att passa. Så det höll på att gå illa redan på morgonen för han och mig. Jag blev skitslut efter att skickat honom till skolan så jag var nervös i kroppen ett bra tag efteråt. Eftersom Jonas var ledig natten till idag, passade vi på att åka till tippen. Säckar med mossa, kartonger, batterier, lampor och metall skulle slängas. Så skönt att bli

 Smickrande bild va? Jag gick upp vid 5 idag. Var klarvaken och inget att snacka om. Tvärtom va detta positivt. Bryggde en kanna kaffe och bakade en tårtbotten innan ungarna vaknade. Hur smidigt som helst. Eller?  Något har hänt. Jag gjorde en perfekt tårtbotten till midsommar förra året. Men i höstas när jag skulle göra en tårta till Jonas slängde jag hela tre tårtbottnar för att de inte jäste eller något. Bara kompakta klumpar ren ut sagt. Idag trodde jag att det fungerade. Den såg jättefin ut! Tar ut den och när den väl lossnar från formen inser jag att en fjärdedel av den fortfarande är extremt kladdig och inte alls färdiggräddad. Chansar och ställer in den en stund igen men nej, den sjunker ihop och blir på utsidan som knäckebröd men faktiskt ganska perfekt inuti.  Kan inte baka en till då jag inser att sockret inte räcker. Okej, klantigt av mig men vi kan inte ha ingredienser hemma då Lucas tjatar sönder mig om att baka i så fall. Så tänkte åka och handla för jag behöver handla m

 Igår var det visst min födelsedag. Jonas skämde bort mig i presentatör som vanligt. Förra året fick jag airpods, igår fick jag en Apple Watch! Jag har haft tanken på en klocka länge men aldrig engagerat mig. Nu var jag och tittade på klockor när vi var i Jönköping förra veckan så Jonas visste vad jag ville ha, men jag hade faktiskt tänkt köpa klockan själv, som en present från mig. Nu får jag hitta på något annat till mig själv helt enkelt. Sen blev det mesta av dagen tyvärr ett enda kaos. Gabriel ville absolut fira mig genom att spendera hela dagen i min famn. Jag fick seriöst inte göra något. Till slut gick jag upp till Jonas med honom för att få vila huvudet men det slutade med att jag hämtade ner honom ändå för han bara gnällde där med. Resultatet av att han hamnade hos Jonas, var att Jonas inte kom ner förrän efter kl 15 istället. Och då åkte han iväg för att byta däck på bilen.  Jag hade sett fram emot min födelsedag. Det gör jag varje år. Jag älskar att få fylla år. I år skulle

Hörni det är måndag! Jag har inte skrivit på ett par dagar men jag är ju sådan - skriver ett par dagar i rad och sen blir det tyst. Oftast är det tyst på helgerna, troligtvis för då har jag Jonas hemma och vi umgås på kvällarna.  Under helgen som gick fick vi till årets första bana! Orienteringsklubben här i Vetlanda är så engagerade till att få ut folk i naturen. Så de har veckans bana. Ett visst område i kommunen är valt varje vecka och har sätter de upp kontroller och gör inte mindre än fyra banor med tillhörande kartor. Banorna är gjorda så att du som inte orienterar ändå ska kunna göra det utan hjälp, men samtidigt är den svåraste banan tillräckligt utmanande även för den som orienterat i många år.  Vi brukar ta extra lätt, lätt och medel när vi går ut. Extra lätt brukar ha sina kontroller utmed stigen man kan följa hela varvet runt, lätt brukar ha flera kontroller gemensamt med extra lätt men man ska kanske sick-sacka mer mellan dom plus att det är några extra kontroller som inte

 Alltså detta med renovering! Att det ska vara så svårt. Här får ni en lista på vad jag vill göra:  1. På översta våningen vill jag måla om i hallen, vårt och Lucas sovrum. Dessutom vill jag lägga nytt golv och byta ut listerna. I vårt sovrum vill jag även göra mer garderobsförvaring samt byta alla möbler.  2. På mellanplan vill jag totalrenovera kök och toalett, måla om hallen och även här lägga nytt golv och byta lister.  3. I källaren vill jag bygga om garderoben för ytterkläder samt måla väggarna. Dessutom vill jag göra om i tvättstugan och köpa en torktumlare.   4. Trappen vill jag måla om och eventuellt sätta mattor på stegen.  Fyra punkter men jobb för ett helt liv. I alla fall om det ska fortsätta i denna takt. Den senaste veckan har jag funderat enormt mycket på vårt sovrum och vad jag vill. Vi har alltså ett ganska stort sovrum och det gillar jag. MEN det är inte så bra planerat. Jag ska försöka förklara för jag har inga bilder för tillfället men så fort vi bestämt oss för hu

Igår var det måndag och jag inser att jag inte skrivit sen i torsdags. Helgen har inte gett något kan man säga, inte mer än att Lucas var i Sjunnen vilket gav mig en chans att återhämta mig. Visst låter det hemskt? Återhämta sig för att man har sitt barn hemma. Men Lucas är krävande så man behöver återhämta sig för att orka. Men igår var det måndag och jag hade en tid på sjukhuset. Jag åker varje år på mammografi. Det är tidigt med tanke på min ålder, men vi har en underliggande gen som gör att jag tyvärr löper större chans att få vissa cancerformer, däribland bröstcancer. Därav åker jag en gång o året och kollar så allt står rätt till.  Igår hade jag möjligheten att få med mig Jonas. Han är ledig varannan söndag så det blev verkligen perfekt. Detta gjorde att vi två plus Gabriel fick möjligheten att gå på IKEA och få inspiration till vårt hus.  På IKEA tog vi en fika medan vi inväntade att Gabriel skulle vakna och vilja äta. De nya restriktionerna gjorde att vi hade ett bord var. Viss

 Idag var det äntligen dags! Säsongens första orienteringsträning! Perfekt att de startar på påsklovet, Lucas har börjat bli rastlös här hemma.  För nästan exakt ett år sen började Lucas på idrottsskolan. Det är något vår kommun erbjuder alla elever i årskurs 2, oavsett skola. Eller ja kommunen erbjuder väl det inte, men klubbarna i kommunen gör det. Så flertalet klubbar går ideellt in och ger barnen en chans att testa just deras idrott under två tillfällen, sen väljer barnen vilka idrotter de vill fortsätta med.  När Lucas förra året var med på idrottsskolan fick han testa på hockey, innebandy, bandy, orientering, luftgevärsskytte och handboll bland annat. Han skulle fått testa golf och jujutsu också men på grund av corona ställdes dessa två in. Golfen för att det blev för mycket folk på banan fattade jag det som.  Lucas var med på alla sporter och vid nästan alla tillfällen. Det var inte många han hoppade över. Men han fastnade för två stycken - skytte och orientering. Så han har sed

 Idag var det dags för BVC. Jag såg verkligen fram emot besöket då vi haft frågor om hans skrikande. Fast det låter så fel att säga att han skriker, snarare att han gnäller högt. Först när han har panik skriker han, och det är inte särskilt ofta. Som alltid tog jag en promenad till BVC. Det tar ju knappt 10 minuter att gå dit så varför ta bilen? Medan vi väntade på Ewa som är vår BVCsköterska, lyckades jag ta denna bild, hur underbar är han inte?!  Vi pratade som alltid om Gabriel. Jag berättade om magen och jag fick tips på hur vi ska göra. Jag var inne på att byta ersättning men insåg att det är nästan bara dumt att börja laborera. Då blir det eventuellt körigt för honom nu i x antal dagar innan den nya ersättningen kommit in i hela hans kropp och så ska han vänja sig. Det kan liksom bli värre perioder av gnäll/skrik än hittills. Så vi stannar kvar vid den vi har - Semper Lemolac. Visste ni att den är den mildaste ersättningen som finns, även om du jämför med andra märken? Men det är

Idag fick jag tummen ur ..... ÄNTLIGEN! Vi har båda varit missnöjda med köket en längre tid. Men jag tror det är mest jag som har klagat. Jag har ju en tendens till att göra det när jag är missnöjd och rastlös. Rastlös är något jag alltid är numera.  Så jag bestämde mig för att ta tag i ett av alla problem vi har - köket. För att förstå hela historien, blir det här nu ett långt inlägg men jag ska försöka att inte krångla till det för mycket.  I vårt kök finns endast tre bänkytor. Vid två av dem finns det eluttag. Ni ser begränsningarna va? Dessutom är eluttagen vid de två minsta bänkarna. Vi har i dagsläget en micro, en fritös samt kaffebryggare och brödrost som används ofta. Eller ja brödrosten används då och då så den behöver inte alltid stå framme, men nu tömmer jag frysen på bröd och jag älskar att rosta. Utöver dessa elkrävande maskiner, har vi även en sodastream. Hur ska jag placera dessa på våra bänkar OCH samtidigt ha plats att laga mat och baka vid?  I köket står idag en skänk

Igår var en jobbig dag för oss alla. Gabriel, stackars Gabriel. Han har magknip stackarn.  Jag gav upp helt igår. Varför ens försöka? Han skrek och skrek. Jag grät och grät. Vad jag än gjorde så skrek han. Vädret var skit dessutom så det gick inte att lägga honom i vagnen och ta en promenad. Annars brukar han ju komma till ro i den och kan slappna av för ett tag i alla fall. När klockan närmade sig 14, gick jag helt enkelt upp till Jonas, la Gabriel där och sen ville jag ärligt talat inte se Gabriel mer. Bra mamma va? Självklart såg jag honom mer, jag matade honom, Jonas satt med honom i vardagsrummet med mig och jag hade honom i selen ett tag.  Lactulos hjälpte inte på morgonen så framåt kvällen gav jag honom 1 ml till. Och där kom det - en laddning i blöjan som hette duga. När Jonas la Gabriel på skötbordet var det så mycket att det pös över i ryggen. Så vi gjorde det smidigt - av med kläderna på honom och spolade av honom i badkaret. Efter det somnade han på 30 sekunder och sov i nä

 Påsken är förbi, eller ja nästan. Det är natten mot annandag påsk. Jag är vaken eftersom jag gav Gabriel mat för en stund sedan. Nu ligger jag vaken och hjärnan arbetar på högvarv, fastän jag faktiskt är trött nog att somna.  I fredags åkte vi upp till Frövi, eller strax innan Frövi i Lia. Där bor mina svärföräldrar. Tanken i år var att fira påsk med dom, och det gjorde vi. Lucas har denna påsk  varit hos sin biologiska pappa, han är inte så glad i att åka till Jonas föräldrar. Jag förstår honom, det finns bara två andra barn i närheten och dom är bara där varannan vecka. Det är bonusbarnen till Stefan som är farbror till Jonas. Sen har Jonas såklart syskonbarn, men de kommer inte alltid ut och hälsar på när vi är där. Så Lucas har helt enkelt tröttnat på att åka upp och ha tråkigt. Så då åkte vi när vi var själva.  Denna gång hann vi träffa båda systrarna till Jonas samt deras familjer. Vi träffade även Stefan och hans familj. Jag åt kalkon för första gången och vi passade på att umg