Håll i hatten, här är jag!

 ”Jag ska verkligen försöka blogga hela tiden”. 

Ja de va något sådant jag skrev när jag startade upp denna blogg igen. Det går väl inte så bra med tanke på att det har gått ett antal dagar sedan senaste inlägget, närmare bestämt en månad! 

Det finns anledningar till detta uppehåll slankat börja med att säga. Men jag hade kunnat börja redan förra veckan, men jag orkade inte. 

Kort sagt, Lucas. Det är hemskt att säga men han efter han spacklade blev han en helt annan unge. Aggressiv och elak och nu snackar vi riktigt elak. Jag var inte vatten värd. Så den första veckan sov jag i princip ingenting nattetid utan jag grät för det mesta. Jag insåg nämligen att detta inte är hållbart för varken Lucas eller mig, och inte heller för Jonas samt smågrabbarna. Det har märkts tydligt att Gabriel är orolig runt Lucas. Hans plötsliga utbrott gör Gabriel osäker och flertalet gånger har Gabriel börjat gråta för att Lucas håller på. Jag har också skrämt Gabriel då jag höjt rösten för att lucas ska stanna upp. Detta är såklart ingen bra sits för någon.

Så Lucas for till mormor och morfar i typ två veckor. Han var hemma något kort stund efter skolan men aldrig mer än någon timme. Jag kontaktade vår LSShandläggare och hon skulle kolla vad som kan göras. Detta är nu fyra eller fem veckor sen och vi har inte fått någonnler hjälp kan jag meddela. Lucas bor numera hemma igen och det har gått ganska bra. 

 Jag har verkligen kommit igång med min träning. Numera bokar jag mig på fyra pass i veckan. Spinning, tabata och bodypump är mitt sätt att koppla av och en dag i veckan ska jag nu gå på mamma-barnträning. Jag har bara gjort det en gång så jag har den lite inom parantes. Det gick absolut bra, men jag kan ju inte alltid garantera att vi kommer iväg, det beror på grabbarna.

Med detta inlägg vill jag väl egentligen berätta att jag är tillbaka, men med uppehåll. Jag ska försöka skriva en gång om dagen åtminstone, helst två för detta är bra för mig. Men jag kan ju inte garantera att det blir så, det bestämmer grabbarna. 

Bildkalas från den senaste tiden i all fall!

På gymet med stång och vikter. Det här är terapi för mig!

Inte en dag går utan att Mikael ler. Räcker oftast med att vi dyker upp så får vi ett stort leende. 

Denna kille ler också hela tiden. 

På veckans träning där barnen var med passade Mikael på att visa upp att han minsann vill vända sig om. Första gången jag såg honom glida upp på sida av egen kraft! Han har inte hänt runt helt än men det är på gång…

Det här med att bada älskar alla våra barn. Synd bara att vi föräldrar blir trötta i ryggen av att stå lutade över främst Mikael. Det blir inte så långa badstunder för honom. 

Jag slängde ihop ett kollage över de tre bröderna. Ser ni hem som är vem? Alla är i ungefär samma ålder. 

Kommer ni ihåg att jag fick en kokbok (eller säger man bakbok?) när jag fyllde år. Igår söndag tog jag tag i de och bakade första receptet. Urgott! Jag behöver sänka plåten ett hack i vår ugn men i övrigt var det super!